Hallå i luren!

Det har inte blivit mycket till bloggande den senaste veckan. Det händer otroligt mycket som jag skulle kunna skriva om men tiden räcker liksom inte riktigt till. Förra fredagen åkte jag till Smedjebacken och tillbringade helgen där. På väg hem fick vi punktering och blev stående i 30-gradig värme utanför Västerås i ca 1 1/2 timme. Jag kom alltså hem senare än ICA hade öppet och fick göra så gott jag kunde för att hitta förskaffning både för kvällen och morgonen därpå. Som tur var hade jag fryst ner lite kyckling så det ordnade sig. På måndag hade jag erbjudande om att följa med Malin på Mary Kay-möte men tackade nej på grund av att jag kommit hem så sent kvällen innan. Malin är fristående hudvårdskonsult och det var hennes sminkväska jag fick göra en djupdykning i inför diplomeringen. Då bestämde jag mig också på allvar att själv anta hennes erbjudande om att bli hudvårdskonsult själv. Jag visst bara inte när det skulle bli av. När jag kom hem från jobbet på måndag stod mitt Mary Kay-paket och väntade utanför dörren men jag hade inte tid att öppna det. Telefonen ringde stup i ett. Simon haltar sämre och jag kände mig tvungen att ringa Elisabet som är hans rätta ägare. Hon var på väg till Tallin och skulle komma hem på onsdag. På tisdag packade jag upp mitt paket och fick samtidigt frågan av Malin om jag ville följa med henne på en hudvårdsklass som hon skulle hålla i Järna på torsdag. Jag var tveksam för att jag hade så mycket annat som skulle hända på programmet innan det var fredag. Under onsdag beslöt jag i alla fall att jag skulle följa med. Man måste ju prioritera. På onsdag gjorde jag mitt bästa för att städa och på torsdag var jag på hudvårdspartaj för att studera Malin. Pojkarna var hemma och packade inför deras norrlandssemester under tiden, själva. Nåväl, jag hoppas de klarade av att få med sig det nödvändigaste. De har packat för hajker och klarat det bra. Å nu när deras pappa inte ville befatta sig med packningen fast det var hans veckor så får det väl bli som det blir så. De kommer inte att sitta i sjön även om de glömt hälften. När jag kom hem packade jag mina egna saker för att på fredag åter igen bege mig till Smedjebacken. På vägn upp ringde mamma för att höra om allt var i ordning. Jag tror hon tyckte jag var lite slarvig som inte var hemma och såg till att allt var som det skulle innan pojkarna skulle iväg och att jag inte varit hemma och hjälpt dem att packa var nog mer skandalöst än vad hon tyckte var rimligt. Men det bar sig inte bättre än att jag hann få upp telefonen precis som det ringde av och jag tryckte på svaraknappen. Jag trodde jag ringde upp mamma men dröm om min förvåning när det var Ulna som svarade! Mottagningen var så dålig så jag hörde knappt vem jag pratade med och det tog ett tag innan jag fattade att det faktiskt var hon. Det var kul att prata med henne så där överraskande även om det inte blev så länge. Livet är fullt av överraskningar. Nu är jag här i Smedjebacken och idag har jag fyndat en hel låda frottéhanddukar på loppis för 20 kr och en bok "Processen" av Kafka. Jag har inte läst något av honom och det hör till allmänbildningen att ha gjort det. Överraskningar kommer när man minst anar det. Det är väl därför det heter just överraskningar.