Företagsekonomi del 5

Midsommarhelgen har varit väldigt trevlig. På torsdagkväll begav jag mig åter igen upp till Smedjebacken. När jag satt på tåget fick jag via ett telefonsamtal veta att Anna och Magnus som är på cykelsemester hade kommit förbi hos Martin. Det var så himla kul att träffa dem. På midsommarafton övertalade vi dem att stanna kvar. Annette och Conny kom och åt mat tillsammans med oss och sedan var det dans kring den alternativa midsommarstången, yuccapalmen prydd med svensk flagga, i trädgården. Efter det spelade vi traditionsenligt kubb i samma trädgård, fast då hade vi flyttat undan midsommarstången. Mycket trevligt alltihop. Vi kom under kvällens gång på att vi alla tre par hade ett gemensamt. Vi hade träffat varandra via nätet och dessutom på samma webbsida. Tänk vad Internet kan ställa till med, i positiv bemärkelse alltså. Idag vinkade vi hejdå åt Anna och Magnus som fortsatte sin cykelfärd hemmåt. Själva åkte Martin och jag iväg till Munkfors på vinst och förlust för att se om vi kunde träffa våra vänner från Holland. Vi träffade dem första gången på ett vandrarhem i Andenes ovanför Lofoten. Sedan har vi hållit kontakt via mail och nu har de köpt ett hus i Munkfors. Men vi hade inget telefonnummer till dem så vi kunde inte ringa och förvarna. På väg till Munkfors passerar man Hagfors. Där på Hydro-macken fanns den mest korkade prissättning jag någonsin varit med om. Vanligt svart kaffe kostade tio kronor. Så långt är allt ok. Skulle man däremot ha en skvätt mjölk i fick man betala fem kronor extra. Jag undrar vad literpriset blir för sådan mjölk? Jag var sugen på godis och ville ha en kexchoklad. Det stod något om 3 st för 20 kr men så många tyckte jag inte att jag ville köpa så jag tod två eftersom vi var två i bilen. Det skulle hon ha 21 kr för! Det var alltså billigare att köpa tre än två. Det är ju det jag har sagt hela tiden. Jag förstår mig inte på företagsekonomi.