En elektronisk tärning

Martin kom hit i torsdagskväll för att stanna över helgen. Lägligt nog tog jag semester på fredag så vi kunde spendera hela dagen tillsammans. Det kunde inte ha varit en mer lägligt tagen semesterdag. På jobbet hade vi ROM-möte om förbättringsarbete. Jag som inte ens får vara med och förverkliga idéerna mådde illa över att behöva närvara. Det löste jag med att ta semester istället. Vi åkte in med min laptop till datorbutiken för att se om det gick att sätta in ett trådlöst nätverkskort men det gick inte. Den var för gammal. Nåväl, jag ska bara ha den till skrivdator så då kan jag köra Internet per kabel det lilla jag behöver. Sedan åkte vi till Moraberg och köpte mig en dammsugare, en tystgående.

På lördag åkte vi inte till Stockholm och träffade ett blivande brudpar som Martin ska fotografera. Jag är också bjuden att deltaga. Kul, för det blir ett baptistbröllop. Det har jag inte varit på förut. På kvällen åkte vi till Arlanda för att hämta mamma och pappa som kom från Grand Canaria. Nästa gång jag hämtar någon där på utrikeshallen på Arlanda är det nog Nya Zeeländarna jag väntar på.

Idag har vi mest befunnit oss. Martin åkte hem till sig på eftermiddagen. Ingemar försökte fixa min laptop så den skulle fungera på Internet med kabel. Nätverkskortet var skadat visade det sig. Jag har sökt två jobb. ett som miljösamordnare på SÖS och ett som samordnare av kemikalier. Nu ikväll kom Mikael och gav mig en elektronisk tärning han hade gjort i helgen på hajken. Det var en för tidig födelsedagsgåva. Han tänker på sin mamma den raringen.

Inställt party

Det blev inget homeparty ikväll. När det började närma sig droppade folk av. En del var sjuka, andra var trötta, en tredje hade ingen barnvakt. Jaja, det blir party den 15:de mars istället. Malin som skulle hålla i partyt ringde hem till mig ikväll och ville att jag skulle komma med på informationskväll för nya konsulenter på måndag. Hon vill ha med mig i teamet. Hon till och med erbjöd sig att hon skulle lägga ut de pengar som behövs så kunde jag betala tillbaka till henne när jag började tjäna pengar själv. Annars fick jag ett annat erbjudande ikväll från helt annat håll. Det var också försäljningsjobb. Jag skulle via franchising sälja en kolesterolsänkande produkt. Det känns mer tveksamt. Men allt fungerar väl om man tror på det. Det kanske var tur trots allt att det inte blev något party. Jag var så otroligt trött att jag både frös och mådde illa. Jag tog ett bad för att få bukt med frysningen och så fick jag ju även vila en stund. Nu är jag bara sådär lagom trött så jag kan gå och lägga mig utan att tro att jag kommer att kräkas innan jag somnar. Undrar just hur många meningar jag hinner läsa innan jag somnar. Igår somnade jag med boken i ansiktet efter en halv sida.

Fem möten på samma dag

Igår kom köksgardinerna upp. Jag kom plötsligt på att om de skulle komma upp övehuvudtaget innan mamma kommer på lördag så var jag tvungen att sätta upp dem igårkväll. Fast jag var så trött så, trött så, så hämtade jag dem från tvättstugan och strök dem och hängde dem. Nu ser det ombonat ut här igen. Anledningen till att jag var tvungen att sätta upp dem igår var att både idag och på onsdag är jag upptagen på kvällen och på torsdag kommer Martin och då vill jag ägna mig åt honom istället. Jo, vi har hängt gardiner tillsammans men jag kände helt enkelt inte för att göra det den här gången. Så det fick bli igår. Idag har jag avverkat fem möten. På jobbet hade vi gruppmöte. Jag var sekreterare. Tur som var var det väldigt lite info som skulle nedtecknas. Jag känner mig inte särskilt engagerad. Det är så mycket omorganisationer på gång att jag tror att om jag kommer tillbaka om så bara om ett halvt år så kommer jag inte att känna igen mig. Efter gruppmötet skulle jag till optikern och därefter genast till pojkarnas skola där rektorn väntade med nästa möte. Mikael var huvudpersonen. Vi skulle prata om fredagens händelse. Det verkar som att rektorn har lyssnat på mig angående att inte bara anmäla Mikael utan också den andra grabben. Direkt efter det mötet var det utvecklingssamtal på samma skola fast med lillebror Martin. Det går alldeles lysande för den pojken i skolan. Å när det mötet var slut var det dags för föräldramöte som inleddes med en föreläsning om baksidorna av Internet. Nu är jag hemma och längtar till min säng. Om jag inte tyckte jag gjorde något i helgen så har jag gjort desto mer idag.

Jag fick i alla fall ut mattorna...

Ja, vad blev det är den här helgen då? Jag började städa i fredags, fick ut mattorna och dammsög överallt. Jag var tvungen att göra något för att skingra tankarna. Sedan gick luften ur mig. Idag har den enda friska luften jag fått, andats när jag öppnat dörren för Simon. Han började jama redan klockan sju i morse. Halv åtta kom Hanna hem lite småförbannad på storasyster som hon hade varit ute med. Det var min sovmorgon. Ikväll har jag mest pratat i telefon. Först med min syster, sedan med Mikaels fröken, barnens pappa och sist Martin. Mattorna hänger fortfarande ute. Det får de göra till imorgon. Gardinerna är i alla fall tvättade och hänger på tork. Det finns hopp för att det ska hänga gardiner i köksfönstren i det här huset med, innan påsk.

Å jag som verkligen behövde pengarna...

Det blev stor utdelning på veckans V75 ikväll, nästan 5 miljoner. För egen del blev det inte mer än två rätt. Tippar man så så blir det inga pengar. Dagen har varit lugn. Simon väckte mig redan klockan 5, sin vana trogen, och ville ha mat. Tio minuter över fem ville han gå ut och kvart i sju höll han serenad utanför fönstret. Jag skyndade mig att släppa in honom så inte grannarna ska behöva vakna av hans jamande. Klockan sju skulle Mikael upp. Han skulle iväg och köra radio med radioklubben. Sedan satte jag mig med V75 och fyllde i de hästar jag trodde på. Jag trodde ruskigt fel den här gången. Jag gick till Pressbyrån och sedan till ICA och handlande. När jag kom hem bakade jag och lillebror Martin snoddaskakor. Erika kom hem en sväng. Vi pratade hennes jobb en hel del. Det låter som att hon ska få avancera till arbetsledare. Det är så roligt att höra henne berätta. Förr tyckte jag alltid att McDonalds var slavdrivare och behandlade sin personal som slit och slängprodukter. Nu när jag har lite insikt så gillar jag dem mer och mer. På det företaget går det inte att få en chefstjänst på en gång, om man aldrig haft det förut förstås, utan man måste jobba sig upp. Det blir ett slags traineeprogram. Annars är jag trött, så ofantligt trött. Antar att det är sviter sedan igår. Magkatarren har lagt sig. Jag har fått distans. Alla jag träffar säger att Mikael gjorde rätt som slog. Fast jag är hans mamma så kan jag inte riktigt försvara en sådan handling och tycka den är rätt och därmed ursäktad. Däremot har jag full förståelse för att det hände. Någonstans tycker jag faktiskt att han hade civilkurage som orkade stå upp mot den här plågoanden och säga ifrån.

Hemlarmad

Jag fryser och svettas om vart annat. Magen värker och jag mår lite illa. Nej, jag är inte sjuk. Jag är bara totalförskräckt och förtvivlad. Jag har hamnat i ett läge som jag helst skulle slippa. Äldste sonens fröken ringde mig vid lunchen. Hon meddelade att Mikael varit i bråk tidigare på morgonen och slagit en kille så han var tvungen att åka in och sy läppen. I nästa mening sa hon att den här killen hade varit på Mikael och mobbat honom i ett halvt års tid. Tacka tusan för att då sinnet rinner någon gång på honom. Nå, man får i vilket fall som inte slåss även om jag förstår varför han gjorde det. Nu ville man i alla fall skicka hem Mikael från skolan för man kunde inte garantera hans säkerhet. Den andra killen hade när han kom tillbaka uppviglat andra som väl inte riktigt visste vad som hänt till att ta hans parti och nu låg Mikael pyrt till. Mikael blev hemskjutsad från skolan och jag kastade mig iväg från jobbet. När jag kom hem gick vi igenom vad som hade hänt. Skolan ringde igen och meddelade att de var tvugna att göra en polisanmälan. Då gick jag i taket. Ska de anmäla Mikael så ska de ta mig sjutton anmäla grabben med. Han har trakasserat Mikael under flera månader och att då Mikael tappar tålamodet och ger igen är bara mänskligt och sunt om än inte bra men dock fullt förståeligt. Den andra killen verkar ha tiggt om det länge och väl. I alla fall ringde jag hem till grabben i hopp om att i alla fall kunna prata med hans mamma eller pappa och få höra hur det var med honom. Hans mamma svarade. Hon verkade vara en klok människa som såg sakligt på händelsen. Hon var arg och upprörd över skolans sätt att hantera hennes son. Han hade visst råkat illa ut förut om även inte på detta sätt. I bakgrunden satt pojkens pappa och skrek en massa otäckheter till mig. Hela helgen var sabbad, hockyn åt skogen (pojken kunde ju inte spela) och han skulle dra det här så långt det bara gick hos polisen. Uppviglad av sin far hörde jag grabben upprepade gånger kalla mig för kärringdjävel. Det var så otäck stämning i det huset att jag började gråta och tackade GUD för att de bor två mil ifrån oss så jag inte skulle riskera att få besök. Efteråt skakade jag i hela kroppen. Nu är jag mest illamående och har ont i magkatarren. Ute vid vägen har någon misshandlat vår brevlåda. Undrar just om det har något med dagens händelse att göra.

Arbetslunch

I måndags sprang jag ihop med en gammal barndomsvän. Vi var som lång och lerhalm när vi gick i grundskolan. Hon, Margareta, jobbar på AZ precis som jag men på ett helt annat bolag. Hon blev bestört när hon hörde att jag snart skulle bli arbetslös och föreslog att vi skulle luncha tillsammans någon dag. Det har vi gjort idag. Hon sitter ju inte så till att hon kan bestämma att jag kan få börja jobba där hon är men hon kan ju alltid ha ögon och öron öppna. Det gäller att vidga sitt kontaktnät och slänga ut så många tentakler som möjligt. Det var så kul att träffa henne och berätta vad som hänt i mitt liv och höra vad som hänt i hennes sedan sist. Det är säkert två år sedan vi träffades senast. Skandal!!! Vi jobbar ju på samma företag i all sin dar! Jag gick hem tidigare idag med, redan före eftermiddagsfikat. Jag orkade inte vara kvar. Tur att jag har lite flextid att göra av med.

Samtal med blomsteraffären

Strax innan jag skulle gå hem från jobbet såg jag att jag hade ett missat samtal på mobiltelefonen och ett meddelade på mobilsvar. Det var blomsteraffären som hört av sig. En dag som denna hade jag fått en bukett blommor som blomsterhandlaren gärna ville veta om de kunde bära ut till mig. Jag ringde tillbaka, klockan var strax före halv fem. När någon väl svarade, det tog ett bra tag, började jag säga mitt ärende och blev avbruten med en vädjan om jag kunde vänta en stund. Det gjorde jag. Efter ett tag var tjejen jag talat med tillbaka men istället för att fråga vad jag ville bad hon mig ringa upp tio minuter senare. Jag sa att jag ville bara säga att det var ok att leverera blommorna som de ringt om och så sa jag vad jag hette. Hon sa uttryckligen att hon inte förstod vad jag pratade om men bad mig igen att ringa upp om tio minuter annars skulle jag få vänta så länge för hela butiken var full i kunder. Det gjorde jag. Tjugo minuter i fem ringde jag åter upp och efter många signaler och flera samtal var det äntligen någon som lyfte på luren. Men då lyftes luren bara av. Jag väntade och medan jag väntade hörde jag nummer efter nummer ropas upp till kunderna. MEN JAG DÅ!!!! Var inte jag viktig som kund??? Var de som var där viktigare??? Till slut lade jag på luren. Jag satt och fikade med Hanna och kände mig MYCKET otrevlig och nonchalant mot henne. Jag ringde Martin och bad honom ringa och säga mitt ärende. Han ringde tillbaka och sa att han inte kom fram alls. När Hanna och jag skiljdes åt ringde jag åter upp. Det var fortfarande upptaget, förmodligen för att jag hade lagt på förut. När jag äntligen kom fram var klockan strax över sex. I en och en halv timme hade luren legat av! Jag sa mitt ärende och att jag hade blivit ombedd att ringa senare och att jag när jag gjorde de hade hört att luren bara lyfts av och där hade den varit i 90 minuter. Då fick jag veta att de nu skulle stänga butiken och att några blommor inte kunde levereras idag. Då blev jag arg och tvingade dem att ha öppet en timme till så jag skulle ha möjlighet att kunna hämta blommorna själv. Sedan tog jag taxi, orkade inte vänta en halvtimme på tåget. Jag fick mina blommor, fem underbara röda rosor med vidhängande kort med texten "Till min blivande hustru".

På jobbet gick det bra. Hanna såg till att semesterlistan hamnade inne hos Lasse. Nu slipper jag se den mer. Tack och lov!

Semesterlistan

Jag såg idag att listan för sommarsemestern satt uppsatt på anslagstavlan. Det kändes som ett slag i ansiktet att se den. Det blev så tydligt att jag om två veckor inte längre tillhör arbetsgruppen, inte längre är en i gänget. Det blev så tydligt att jag inte har en aning om jag får någon semester över huvudtaget i år. Eftersom jag är duktig på att trycka undan vad jag känner, egentligen, när det är jobbigt skojade jag genast till det med att jag tänkte skriva dit en extra rad med mitt namn och skriva i mars, april, maj... i rutorna. Sedan gick jag ner och åt lunch. Efter lunchen satte jag igång med att väga in prov till en ny analys. Där i min ensamhet vid vågen kom tankarna och känslan kring semesterlistan tillbaka. Då, när jag var ensam, gick det inte att hålla tillbaka vad jag kände. Tårarna började tyst att rinna fast jag inte ville. Tur som var var mina arbetskamrater på annat håll, upptagna med sitt. Jag ville inte att de skulle se. Jag försökte fortsätta jobba men tårarna bara fortsatte att rinna. Till slut gav jag upp, avslutade analysen och gick hem. Hemma väntade minsta sonen på att hans pappa skulle komma och hämta honom. Vi hjälptes åt att skotta snö. Det kändes bra. Älskade, älskade ungen min!

Årets andra julklapp

Än är jag lycklig! Steg inte upp förrän halv elva. Sedan blev det frukost, påklädning och ut i det vackra vädret. För det har verkligen varit vackert väder idag. Martin åkte hem till sig. Jag saknar honom. Under dagen har diverse lyckönskningar och gratulationer inkommit. Det är så roliga och glada hälsningar. Maria kom förbi fram på kvällskvisten. Hon hade hälsat på min yngsta dotter tidigare på dagen. Hon hade med sig julklapparna som Hanna hade glömt ta med sig på julafton. För min del blev det DVD Pirates of the Caribbean, del två. Jag har inte sett ettan men det ska nog gå ändå. Annars får jag väl hyra ettan först. Mina grabbar vill säkert titta på den med mig. Jag bakade en sockerkaka. Den har vi fikat till kvällsmål till ljuset av värmeljus och samtidig turnering av CLEAR, ett webbspel på ICA:s hemsida. Jag vann!!! Vilken mamma jag är! Som god mor borde jag förstås förlorat.

Första dagen på resten av mitt liv

Ikväll har Martin och jag förlovat oss i min bastu! Med päroncider i champagneglas! Med cidern kyld av snö i bålskålen trädde vi ringarna på våra fingrar. Sedan skålade vi och var bara lyckliga! Lyckliga är vi än!

Hemsidor

Har du ingen hemsida så syns du inte. Om du inte syns så finns du inte. Hårda ord, javisst. Så hette det för några år sedan i alla fall. Jag tycker att man måste få finnas fast man väljer att vara mer eller mindre osynlig. Den där som står där längst bak är lika viktig som människa som den som står längst fram. Om alla stod längst fram så stod alla längst bak. För då skulle ingen stå varken framför eller bakom. Blev det invecklat? Men nu för tiden syns man tydligen utan att ha en egen hemsida. Jag blev tipsad om en hemsida idag. www.birthday.se heter den. Det går inte bara att söka på namn och få upp förslag på personer. Där finns även möjlighet att verkligen kolla upp den personen på djupet med civilstånd, taxerad inkomst, betalningsanmärkningar mm mm. Man kunde få alla möjliga uppgifter för en struntsumma, 5 respektive 10 kr. Hugaligen!!! Där fanns även en liten ruta som meddelade att min nästa födelsedag infaller om 143 dagar. Ska man skratta eller gråta?

"Högermänniskan"

Jag har en sammanväxning på höger sida av nedersta ländkotan och korsbenet. Det innebär att ischiasnerven inte får så fritt spelrum som den behöver utan lätt kommer i kläm. Det i sin tur gör att jag då och då har ont i höger ben och haltar fram i tillvaron. Sedan en tid tillbaka har höger knä börjat krångla när jag anstränger det. Om knät krånglar pga ischiasen eller om jag får ont i ischiasen för att knät gör ont vet jag inte. Nu, för drygt en vecka sedan, började jag känna ont i höger fot vid belastning. Det är mest vristen som känns ont. Är det måntro dags att gå till doktorn?

SL i tiden, del 2

Hux flux upptäckte SL att de glömt bort att kontrollera säkerheten på tågvagnarna å så tog man samtliga tågset som skulle trafikera sträckan Södertälje-Gnesta och Västerhaninge-Nynäshamn ur trafik för fordonskontroll. Ingenting förvånar mig riktigt längre när det gäller SL. Förra gången det blev panikåtgärd var när spåret mellan Södertälje Hamn och Södertälje Centrum dömdes ut över en natt. Jag tycker inte att det ska behövas akutåtgärder på sådana saker om det inte är något som går sönder i förtid. Att det återigen uppstår behov av att omedelbart ställa in tåg för att säkerheten inte kan garanteras tyder bara på bristande underhåll. Man kör så länge det går och hoppas på den goda turen. Man tänjer på gränserna tills det inte går att skjuta upp längre. Å som vanligt när ersättningstrafik ska sättas in så fungerar det inte riktigt som det ska. Idag när jag skulle hem, i normal rusningstrafik, så kom visserligen en buss men det var bara EN. Den beräknades kunna rymma vad fyra pendeltågsvagnar i vanliga fall ska ta. En del fick helt enkelt inte komma med när vi lämnade Södertälje Hamn. Ombord på bussen fanns tre stycken damer som var mycket villrådiga. Eftersom bussen var full körde den inte in till Södertälje Syd. När vi svängt ut på E4:an för att ta oss till Järna frågade den ena damen om vi verkligen var på väg in till Södertälje. Hon fick svar att det var vi inte utan från Södertälje. Det visade sig att de tre damerna skulle till Södertälje Syd för att ta tåget hem till Göteborg. Istället hamnade de i Järna. Jag hörde dem prata om att nu skulle det minsann inte bli mer kollektivt åkande idag. De skulle ta taxi. Å jag förstår dem. Själv var jag glad att jag faktiskt var hemma. Det är mer än man kan förvänta sig att lyckas med i första försöket när SL är i farten.

Änglar finns!

I fredagskväll skulle minsta sonen, 12 år, åka till sin storasyster, 20 år, i Södertälje för att övernatta. Kul, tycker jag. Jag har under barnens uppväxt kämpat för att de ska bli ett sammansvetsat gäng som kan ty sig till varandra när jag en gång är borta (måtte det dröja länge än) Han fick låna mitt SL-kort eftersom jag inte skulle ha det på hela helgen. Nu bar det sig inte bättre än att grabben åkte åt fel håll och hamnade ute i Hölö. Därifrån ringde han på lånad mobiltelefon och ville att jag och Martin skulle komma och hämta honom. Dessvärre hade vi hunnit sätta oss i bastun. Det tar lite tid innan man är i ordning efter ett bastubad så jag beslutade snabbt att han skulle ta nästa buss tillbaka. När vi hade fått på oss kläder igen tog vi bilen ner till stationen för att möta upp bussen. Det var några nervösa minuter innan bussen kom och jag fick krama om sonen. Sedan skjutsade vi in honom till Södertälje. Under tiden fick jag veta att busschauffören tagit hand om honom, sett till så han inte behövde stå ute och frysa, pratat förtroendeingivande med honom, till och med hört sig för om han var på rymmen hemmifrån. När jag hörde det smälte mitt hjärta. Änglar finns!!! När vi kom hem satt jag mig och skrev till SL på deras hemsida. Jag brukar vara ganska snabb med ifrågasättande om tidtabeller och annat som ledningen beslutat om som inte är förenligt med verkligheten. Den här gången skrev jag ett stort TACK till busschauffören som hjälpte min lilla pojke.