Nu har min...

...lille son, 13 snart 14 år kommit hem från Tyskland och Wacken, en hårdrockfestival som varat i dagarna tre plus bilresa fram och tillbaka. Han har varit borta i fem dygn och det är så skönt att han är hemma igen. Pojkarna hade haft väldigt kul. Världen krymper. När jag var liten fick jag inte ens åka till Luleå 8 mil söderut för att se på ABBA. Nu har min yngste son varit i ett helt annat land för att uppleva hårdrock.

Själv har jag tillbringat dagen hos min gamla skolkompis Lisa och hennes familj. Det var så roligt att äntligen få träffa lilla Ellen. Tyvärr behagade kamerans batterier vara totalt döda så det blev inga kort tagna. Vi har gått en LÅNG promenad på Järvafältet och sedan åt vi lunch. Efter var det dags att åka hem.

Det var jättefint väder så länge som vi var i Akalla. När vi åkte hemmåt mot Södertälje drog molnen ihop sig. Väl hemma brakade ovädret lös. Det har åskat och regnat alldeles förskräckligt mycket, i omgångar. Pojkarna har hjälpt mig att koppla ur och i sladdar och datorer allmedan jag har räknat sekunderna mellan blixtar och åskknall för att veta hur långt bort den är. Nu har det äntligen lugnat sig. Jag undrar just hur det gick på Cornelisdagen. Det har aldrig regnat på den förut. Hur som helst så vet jag att årets pristagare till stipendiet blev Rikard Wollf. Å ja, jag tycker att han är en värdig vinnare. Det hade varit kul att se honom uppträda.