Ibland är det...

...så himla bra att ha två tonårsgrabbar utan botten i huset. Jag fick i brevlådan, den med texten "ingen reklam" på, ett adresserat rekalmutskick från någon receptklubb med samlarkort som var så vanligt på 70- och 80-talet. Jag blev till och med lite nostalgisk. Just den här klubben hade specialiserat sig på bakverk och på ett av korten fanns Pavlova från Nya Zeeland. Att de kallade den "från Nya Zeeland" var nog enbart för att den var garnerad med kiwi. Den var jättegod! Jag åt så jag mådde illa. Det var ändå jättemycket kvar av den. Idag när jag kom hem från jobbet, ja jag har jobbat extra, var det inte en fullt lika stor bit kvar. Å jag kan inte tänka mig att fästmannen var så försigkommen att det var han som hade ätit en så stor bit när han kom hem från att ha skjutsat mig till jobbet i morse. Alltså återstår sönerna som skäligen misstänkta. Tur att någon orkade förbarma sig över den för det är syndigt att låta något så gott stå och bli dåligt i kylskåpet.