Bästaste grannarna

Kanske gör vi vårt bästa för att visa oss från vår bästaste sida båda två just nu men onekligen har mina nya grannar gjort ett väldigt bra första intryck på mig. I fredags när jag rensade ut gammalt skräp och skrot från garaget för att ge plats åt Miss Charlstone och Iris över vintern fick jag en orolig fråga om jag var på väg att flytta. Ablolut inte, svarade jag och berättade att jag skulle få hem en bil och en motorcykel på lördagen som skulle övervintra i mitt garage. Jag skyndade mig också att berätta att jag skulle göra allt jag kunde för att få bort skrotet från gården så snart det var möjligt. Då sa min snälla granne att han och frun skulle bort till tippen och att mina grejor skulle kunna få åka med på deras släp. Jag tackade och tyckte livet var fantastiskt. Idag visade det sig att jag inte ens skulle behöva hjälpa till att lasta och inte skulle de ha något i delbetalning av släphyra heller. Finns det så snälla människor? Jag tror knappt det är sant.

Nå, Miss Charlstone, som nu står i mitt garage, är en Citroën2CV6 Charlstone, därav hennes namn, och Iris är min förra grannes motorcykel. Att Miss Charlstone är en feminim individ konstaterade vi väldigt snart. Hon har dessutom en utstrålning som talar för att hon är ogift. Därför har hon fått frökentitel. På fredagkväll kändes det lite väl spännande med väderleken när det började snöa. De stora vägarna var farbara och utan is på lördagmorgon så vi åkte iväg för att hämta henne. Å hem kom hon helt utan problem. Fort gick det väl inte men vi pinnade på i 80 km/h på E4:an. Andra bilar körde förbi och somliga log åt oss. Har man en sådan bil på vägen så förstår folk att det inte går så fort. Vi behövde på intet vis skämmas. Då var det säkert värre för Hanna och Magnus som körde följebil... Nu står hon där i garaget i alla fall och glänser. Jag har precis varit nere och tittat till henne och Iris. De såg ut att trivas bra med varandra.