Onixdagen

Klockan tio minuter över fem i morse hade jag ner en vas från spiselhyllan. Jag skulle släppa ut Simon och sedan sova vidare en timme till så jag hade inte ens tänt lampan. Där stod jag i mörkret med en trasig vas runt mina barfota fötter. Det var bara att försöka ta sig helskinnad till lampknappen och sedan hämta sopskyffeln. Hur ska denna dagen sluta, hann jag tänka. Dagen på jobbet flöt på bra. Jag gick lite tidigare bara för att jag inte skulle behöva stressa så mycket för att hinna göra det jag måste innan jag skulle iväg till kvällens klass i hudvård. Det hade jag ingenting för. Tåget var så pass försenat, 7 minuter, för att jag precis skulle missa anslutande buss. Det hjälper inte att svära men ibland måste man. Jag kom hem, tiden var knapp, jag lagade till en tallrik gröt bara för att det går väldigt fort. Så ringer telefonen. Det var min värdinna för kvällens förut nämnda klass. Tre av hennes gäster hade blivit sjuka. Snabbt bestämde vi att boka nytt datum men det blir inte förrän i januari. Nåja, jag behöver klasser då med. Nu i december blir det svårt tror jag. Då har folk annat för sig. Det är just så jag inte får tänka men som jag så lätt halkar in på. Jag har lovat mig själv att inte leva andras liv. Det är faktiskt upp till andra att bestämma om de har tid eller inte. Det är inte min avgörande. Som det sa i TV-programmet Hjärnkontoret: "Om man ingenting frågar så får man ingenting veta"

Nytt

Jag har gått i bloggskola ikväll. Därför har min blogg också ett nytt utseende. Min väninna Hanna som jag jobbade med förut och som jag nuförtiden träffar alltför sällan har hälsat på. Vi har ätit kycklinggryta och ris med brownies och grädde till efterrätt. Det var så gott. Efteråt satte vi oss vid datorn och hon lärde mig lite om hur jag ska hantera min blogg. Jag har om jag ska vara ärlig inte lagt så mycket möda på att själv lista ut hur jag ska få den mer personlig. Det var inte det som var meningen från början. Det var texten som var viktig. Nu efter snart ett år så känns det lite kul att kunna göra lite mer. Bloggen är här för att stanna. Även om jag ibland har dröjd onödigt länge med uppdateringar så gillar jag det här sättet att uttrycka sig. Det är inte svårt att göra förändringar men en del saker är bra att veta att de överhuvudtaget finns. Sedan fick jag en lektion i Facebookhantering också. Det är fortfarande ett ställe jag tror jag försöker undvika hädanefter. Att kasta får på folk är inte riktigt min grej. Men jag lovar att jag ska försöka hitta en allvarlig sida av Facebook med innan jag ger mig.

Efter två nätter med ungefär fyra timmars sömn på vardera natt ska jag försöka ta mig i säng tidigare ikväll än det blivit tidigare kvällar. Imorgon kommer min syster hit. Då blir det inte heller tidig kväll.

djkhagkjka

Long time...

Det var ett tag sedan jag uppdaterade något och jag har haft mina skäl. Datorn har varit det mest sega som bara går att uppbringa. Inte ens jag som har en ängels tålamod orkade vänta på den. Så kom det sig att jag under en sådan väntan när jag försökte arbeta med den kom åt något snabbkommando för textstorlek och jisses vilka STORA bokstäver jag fick då. Ett tag trodde jag att datorn hade blivit angipen av något illmarigt virus. I samma veva var jag till banken och "ordnade med lite affärer" och ynglingen bakom disken undrade om jag inte ville kunna "sköta mina affärer" hemmifrån datorn via Internetbanken. Ja, jag är så gammalmodig att jag inte gör det. Jag gjorde, ska väl sägas men så fick jag ett virusangrepp på datorn och fick hela Internet nerstängt av Telia. Där stod jag och hade inte en susning om hur jag skulle kunna betala mina räkningar. Ordning på datorn fick jag efter en tid men jag bestämde mig för att jag inte skulle använda Internetbanken förrän jag hade datorn för mig själv och kunde bestämma själv vad som skulle vara på den. Det har jag nu så jag skulle väl ha svarat ja på frågan om Internetbanken men tyckte att jag skulle ha ordning på datorn först. Nu är ordningen återställd och jag är så glad. I det här fallet hette viruset Mona och var lätt att åtgärda när jag bara visste vad som skulle göras. Det var min kära Martin som såg vad som var fel. Nu har jag lärt mig så det var väl något gott med det onda den här gången med.

Helgen har varit skön utan stress. Minsta pojken fyllde tonåring. Han befann sig hos hans pappa så jag lånade Martins bil och åkte över och grattade honom. Det blev tårta och kakor i sedvanlig mening. De skulle åka och äta på kinaresaurang lite senare. På något vis såg de så förvånade ut när jag kom ensam i bilen. Jag tror inte någon av dem tror att jag KAN köra bil överhuvudtaget. Det är ju så jag knappt tror det själv. Det var en nyttig tur för min egen övertygelse.

Vidare har jag handlat årets första julklapp. Det är bara att inse att det är turbo som gäller nu fram tills dess jag är klar. Jag är väldigt nöjd med det jag hittat. Jag tror den saken passar den lilla fröken väldigt bra.

Bästaste grannarna, del 2

Nu ligger inte en enda pinal kvar på gården av det bråte jag släpade ut från garaget förra fredagen. Min granne har varit framme. Mikael ringde lyrisk av lycka och talade om att det var redan fixat när han kom hem från skolan. Det är läge för blomköp imorgon. Jag tror inte att de kan ana hur mycket jag uppskattar deras hjälp.

Igår var jag värdinna för en Aloe Vera-visning här hemma. Det var mycket trevligt! Å så fick jag prova på att ha värdinnerollen vilket jag tror är väldigt nyttigt att ha provat när man är hemförsäljare som jag. Att jag valde Aloe Vera som produkt kom sig av att jag kom i kontakt med den här försäljaren via nätet och jag föreslog att vi skulle "byta grejer" med varandra. Jag bjöd hem henne att visa vad hon säljer och jag har blivit bjuden hem till henne för att visa mina produkter. Aloe Vera har inte bara hudvård, den var jag måttligt intresserad av, utan även juicer eller geler som de kallar den. Det smakar lite barbiedocka om den naturella, lite mer frukt av den som har tillsats av nektar. Jag köpte en liter gel för att testa om den kan ha effekt på min ofta så oroliga mage. Nyttigheter innehåller den i alla fall och det kan ju aldrig vara fel. Till middagen blandade jag ut den i tranbärsjuice. Den där platstvålsmaken lös igenom när det bara var vanligt vatten jag blandade med. Man ska nog ha bubbelvatten som min väninna blandade ut med igår. Lille Martin grinade illa men Mikael drack med god aptit. Vilken mamma jag är som lurar i mina barn nyttigheter på det där viset!

Summan av kardemumman, följden av att jag hade väninnorna hemma igår, är att det är städat idag och jag kan ägna mig åt roligare saker än att städa imorgon. Jag kanske till och med kan komma utvilad till jobbet på måndag.

Miss Charlstone's öden och äventyr

Idag har jag köpt Damernas Värld. Det har jag gjort av en enda anledning. Den anledningen beror helt och hållet på min nya bekantskap Miss Charlstone. Hon figurerar nämligen som fotomodell i tidningen. Det är en helsidesbild med temat "grön jul". Jag visste att hon agerat fotomodell i somras ute på Lidingö men att det skulle bli en helsidesbild hade jag ingen aning om. Det är inte utan att jag känner mig lite mallig.

Dagen började med brandutbildning. I tre timmar fick vi lära oss allmänt brandvett, hur man hanterar olika typer av släckare samt att ta sig genom en rökfyllt container med diverse hinder i vägen. Mycket verklighetstroget förutom att det var teaterrök. I en sådan tjocka hade ingen klarat sig ut om det varit på riktigt. Men jag fick beröm, inte för att jag gick så bra i containern utan för att jag har en speciell dag som jag byter batteri i min brandvarnare. Det var ingen annan i gruppen som hade det. 1:a advent är min batteribytesdag. I december har jag garanterat ljus tända lite här och där och vips så glömmer man något. Det är så lätt hänt även om man inte tror det. Jag brukar inte glömma ljusen men om jag skulle göra det så vill jag att de som finns i huset ska bli varnade i tid.

Bästaste grannarna

Kanske gör vi vårt bästa för att visa oss från vår bästaste sida båda två just nu men onekligen har mina nya grannar gjort ett väldigt bra första intryck på mig. I fredags när jag rensade ut gammalt skräp och skrot från garaget för att ge plats åt Miss Charlstone och Iris över vintern fick jag en orolig fråga om jag var på väg att flytta. Ablolut inte, svarade jag och berättade att jag skulle få hem en bil och en motorcykel på lördagen som skulle övervintra i mitt garage. Jag skyndade mig också att berätta att jag skulle göra allt jag kunde för att få bort skrotet från gården så snart det var möjligt. Då sa min snälla granne att han och frun skulle bort till tippen och att mina grejor skulle kunna få åka med på deras släp. Jag tackade och tyckte livet var fantastiskt. Idag visade det sig att jag inte ens skulle behöva hjälpa till att lasta och inte skulle de ha något i delbetalning av släphyra heller. Finns det så snälla människor? Jag tror knappt det är sant.

Nå, Miss Charlstone, som nu står i mitt garage, är en Citroën2CV6 Charlstone, därav hennes namn, och Iris är min förra grannes motorcykel. Att Miss Charlstone är en feminim individ konstaterade vi väldigt snart. Hon har dessutom en utstrålning som talar för att hon är ogift. Därför har hon fått frökentitel. På fredagkväll kändes det lite väl spännande med väderleken när det började snöa. De stora vägarna var farbara och utan is på lördagmorgon så vi åkte iväg för att hämta henne. Å hem kom hon helt utan problem. Fort gick det väl inte men vi pinnade på i 80 km/h på E4:an. Andra bilar körde förbi och somliga log åt oss. Har man en sådan bil på vägen så förstår folk att det inte går så fort. Vi behövde på intet vis skämmas. Då var det säkert värre för Hanna och Magnus som körde följebil... Nu står hon där i garaget i alla fall och glänser. Jag har precis varit nere och tittat till henne och Iris. De såg ut att trivas bra med varandra.

Vetskap bättre än ovetskap

En längre tid har vi på mitt arbete vetat att det pågått en jättestor omorganisation. Grupper ska slås ihop, nya chefer utses och även byte av lokaler kommer att bli aktuellt. Ingen har riktigt vetat hur någonting ska bli. Vi har fått följa processen under hösten men trots det, eller just på grund av det, har spekulationerna stått högt i kurs som samtalsämnen runt kaffebordet. Man vill alltid veta lite mer än det som kommer fram och så spekulerar man. Idag fick vi veta hur det kommer att bli. Största förändringen för egen del blir att jag får byta hus och får en ny närmaste chef. Den chefen fungerar redan nu på pappret som min chef men det blir den som nu är gruppchef som blir biträdande istället. Så fick vi då alla till slut veta. Jag tror att det trots allt var en stor lättnad för de flesta. Även om man inte gillar beslutet så är det i alla fall bättre att veta än att inte veta. Ett talessätt lyder "om du kan sätta namn på din fiende har du lättare att bekämpa honom". Det är rätt. Nu får vi en plattform att agera utifrån. En fördel med att jobba som konsult i det här läget som varit under hösten är att jag inte har engagerat mig hälften så mycket som mina arbetskamrater har gjort. Det har inte bekommit mig att jag förmodligen skulle iväg någon annanstans. Mitt resonemang har varit att om AZ inte har jobb åt mig så placerar väl Proffice mig någon annanstans. Jobb visste jag att jag skulle ha och det var huvudsaken. För att summera dagen: Jag är glad!

CSN

Äldsta dottern Erika ringde hem och var upprörd över CSN. Har man försörjningsansvar över sig själv, haft månadslön förut och dessutom är begåvad med lite sunt förnuft är det lätt hänt att blodtrycket stiger en aning när det går upp för en hur CSN fungerar. De är en myndighet som är svår att strida emot och som gärna ser till att använda sin makt näst intill missbruk. Jag minns själv hur jag fick krångla för att få ut pengar jag var berättigad till under en sommar. Efter många långa väntetider i deras telefonkö, lika många samtal med handläggare och mängder med intyg om vad jag sysslade med fick jag mina pengar till slut, i januari. Erika hade upptäckt att decembers utbetalning av studiemedlet inte var så där förskräckligt mycket, halva hyran ungefär. Hennes konstaterande fråga löd: Men hur kan de göra så här? Folk måste ju kunna betala hyran.

Ja, man kan ju alltid fråga sig. Inte får man ha för hög inkomst heller vid sidan av sitt studiemedel. Inte officiell inkomst i alla fall. Somliga månader som just december och juni/juli är månader jag inte riktigt vet hur de har tänk att man ska klara sig om man inte får jobba. Vad gör man då som student om försörjningsansvaret överstiger studiemedlet och man redan har tjänat tillräckligt för terminen. Jo, man jobbar svart om man har den möjligheten. Det gör man inte för att kunna leva loppan utan för att kunna äta mat och betala för en bostad. CSN är alltså ett statligt organ som uppmanar till svartjobb. Jag tror aldrig jag blir klok på dem. Jag är så otroligt glad att jag slipper dem.

SL i ett nötskal

Så har då vinterns pendeltågselände börjat. På allvar? Jag gick hemmifrån i vanlig ordning vid halv sju i morse. Tåget skulle gå 06:39. Vid stationen fick jag meddelandet via skärmen att tåget var inställt. Bussen som går några minuter tidigare hade tyvärr hunnit gå så det var bara att vänta på nästa tåg. Trodde jag. Det blev också inställt. Då kom meddelande om att bussar hade satts in. Vi väntade och väntade men det kom inga bussar. När buss 784 kom som skulle in till Södertälje steg i princip alla på och det blev väldigt fullt. När vi kom till Södertälje visade det sig att inga tåg gick därifrån heller. Men det gick ersättningsbussar. En sådan som skulle till Östertälje klev jag ombord på och anlände Östertälje station tre minuter sent för att hinna med bussen ut till Gärtuna där jag jobbar. Så det var bara att traska de 1500 meterna som var kvar. Kl 08:20 kom jag till jobbet. Det hade tagit mig en timme och femtio minuter att åka det som vanligtvis tar 35 minuter.

Lite senare under dagen var jag in på SL:s hemsida för att se om de lyckats avhjälpa problemet. Det hade dom. Tågen gick som de skulle. Av en slump hittade jag en sms-tjänst man kan prenumerera på. När förseningar uppstår skickas ett sms till de mobiltelefoner som är kopplade till tjänsten. Tjänten är bara på prov. Så småningom kommer den att byggas ut helt om det blir som det är tänkt. Det är ju precis en sådan här grej jag har efterlyst. Varenda minut på morgonen är dyrbar. Tänk att få reda på att man kan äta frukost i fem minuter till, tänk att slippa stå och frysa på en isig station utan att man får någon info alls. Enda smolket i bägaren är att en prenumeration kostar. Jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva betala för den tjänsten. Eller i alla fall de som köper månadskort borde kunna få den gratis.

Snö

Så var åter en helg tillända. Jag har varit i Smedjebacken. Direkt efter jobbet i fredags åkte jag, precis som jag alltid gör när jag ska dit. Det var mycket som hade hänt i det huset sedan jag var där sist. Ny kyl och frys samt diskmaskin. Det kändes så lyxigt att få stoppa ner tallriken i en diskmaskin där. Det har jag inte kunnat gjort förut. Fredagkvällen ägnades mest åt att ta det lugnt i soffan framför TV:n. Den första snön började signla ner från himlen och jag var glad åt att få kura ihop mig innomhus. På lördag besökte vi Lions årliga konstutställning. Där fanns väl någon enstaka tavla jag skulle kunna tänkt mig att ha på mina väggar men det mesta kunde jag inte tänka mig att ha där. Martin och jag hade bestämt att träffa Martins pappa och Maria där. Sedan åkte vi alla hem till oss och fikade. Därefter gjordes ett besök på graven hos Martins mamma. När vi ändå var i Ludvika åkte vi förbi Martins pappa och Maria som var i full färd med att packa inför deras flytt till Tyskland på måndag. Vi fick med oss en massa fryst mat som de inte kan ta med sig. Naturligtvis går det inte att hälsa på Toni och Maria utan att få något i magen. Trots att vi sa redan när de var hemma hos oss att vi inte skulle ha något när vi kom så var vi helt enkelt tvugna att äta lite soppa och smörgås med dem när vi nu kom mitt i middagen. Så kom det sig att vi inte orkade laga någon egen mat när vi kom hem trots att vi hade handlat för det. Vi hade sex st femmor på travet vilket borde bli en vinst på runt 120 kr efter avdrag av avgift. Idag blev det en lång och skön söndagsmorgon innan det var dags för mig att bege mig hemmåt. Tarja la ut fel nycklar i brevlådan och hon var inte anträffbar. Jag hade som tur var en annan nyckelknippa med mig men som saknar överlåsnyckel. Farstudörren bredvid garaget var som tur var bara låst med nedre låset så där kom jag in. Inne är jag men känner mig mer eller mindre inlåst. Simon tittar konstigt på mig när han jamar och vill ut och jag går ner i källaren istället för till ytterdörren. Men han följer snällt och lydigt med. Han är ju så illa tvungen.