Det ordnar sig

Usch vad arg jag var sist jag skrev! Jag tycker inte om att vara sådär arg. Det är mot min natur. Jag brukar resonera mig fram lungt och sansat till lösningar och inte gå på som ett annat ånglok som jag gjorde häromdagen. Morgonen efter skrev jag ett mail som nog osade i min konsultchefs inbox. Två minuter efteråt hade jag honom i telefonen. Det är så skönt när människor förstår att man behöver prata och att samma människa också ger sig tid att lyssna. Å min närmaste chef ställde sig väldigt frågande till påståendet om att inte kunna ta ut komptid i mellandagarna. Det skulle inte vara något problem sa hon. Så då är väl min jul räddad då. Skönt.

Idag har det varit en dag mest som alla andra. Jag har fortfarande inte klippt håret. Det börjar kännas rejält nu. Samtidigt vet jag inte hur jag ska få till tid att gå iväg imorgon. Jag skulle behöva gå till banken också. Antingen får jag prioritera eller så får jag försöka komma iväg tidigt från jobbet så jag hinner båda två sakerna.

Balansakt

Ikväll är jag arg. Det var länge sedan jag var så heligt förbannad rent ut sagt. Jag är på så uselt humör att jag inte brydde mig om att gå på kvällens MK-möte. Jag valde att stanna hemma. Jag har helt enkelt inte tid att gå dit och "slösa bort" en massa dyrbar tid som jag kan använda till att få nya kunder istället. Det är det jag ägnar mig åt istället. Om jag får tro det som framkommigt på mitt arbete idag så känns tanken på att lyfta luren, ringa till min ordinarie arbetsgivare och be om att få byta uppdrag inte alls särskillt främmande. Om jag får tro det som sagts, som en av cheferna uttryckte sig, så får vi konsulter inte ta ut våra inarbetade timmar som komptid under mellandagarna i jul när verksamheten ändå ligger nere och alla andra är lediga. Men är det inte BRA att jag väljer att förlägga den tid jag vill ha ledigt till dagar när ändå ingen verksamhet ska utföras? Är det bättre att jag väljer en period när det finns hur mycket som helst att göra istället så de andra får gå på knäna och ledtiderna för vår produktion blir förlängda? Det kan tyckas som att det bara är två dagar det gäller men för mig blir det sammanlagt en och en halv vecka UTAN LÖN! Julhelgen ligger på vardagar, så även nyårshelgen. Där försvinner fem dagar från lönen. Jag får lön per timme och om jag inte jobbar så får jag ingen lön oavsett det är helg mitt i veckan eller när det ska vara helg. Det är bra att kunna ta ut lite kompledigt när helgen är mitt i veckan. Det får vi alltså inte göra nu i jul.

I förra veckan vädjade en av cheferna att vi konsulter skulle vara mer delaktiga i det allmänna förbättringsarbetet. Han efterlyste förslag på hur man skulle kunna göra för att det ska bli bättre. Å jag och en av de andra konsulterna hade inte gett något sådant förslag. Därför fick vi en liten pratstund med chefen. Det är verkligen en besvärlig balansgång vi konsulter tvingas gå. Signalerna hittills har för det mesta varit att vi är där för att jobba och inget annat. Från början fick vi dessutom jämt och ständigt höra att vi kunde bli frånsagda vårt uppdrag precis när som helst. Vem bryr sig då om att bry sig över förbättringar? Det är inte lätt att veta på vilket ben man ska stå.

Ska jag se någonting positivt i det här så sporrar det mig ännu mer att få igång den här MK-verksamheten på allvar. Samtidigt hoppas jag faktiskt att jag missuppfattat allt ihop. Ibland är det enklast så.

Livet och döden

Det är konstigt hur man kan beröras av det som händer runt omkring på en och samma dag. Idag har det varit en ytterligheternas dag. Först fick jag reda på att en mycket ytlig bekant lämnat jordelivet. Jag har bara träffat henne vid ett tillfälle och känner henne egentligen inte alls men hon var en mycket nära vän till en av fästmannens vänner så jag har hört då och då om hur hon kämpat mot sin onda sjukdom. Hennes död var inte alls oväntad men vem är någonsin beredd? Sedan fick jag veta att en av mina väninnor fick barn i onsdags. Livet och döden möts på en och samma dag.

Dagen startade med en lång och skön mysmorgon, lång frukost och morgonrock till långt inpå dagen. Sedan klev jag i mina kläder och vandrade ut i trädgården och gjorde något åt mina överlövade gräsmattor. Det var riktigt roligt att göra fint i trädgården. Jag är långt ifrån klar med vinterstädningen. Alla rabatter är kvar men det är väl ingen katastrof om de blir kvar till i vår. Funderar lite smått på om jag ska försöka vara ledig några eftermiddagar. Jag har så många komptimmar att plocka ut och jag har fyllt tidsbanken så när som på en halvtimme. Mina söner kommer att vara här tisdag till torsdag nästa vecka när de har höstlov. Att vara ledig hela dagen pga dem känns riktigt meningslöst för de sover ändå hela förmiddagen men jag kan ju göra vad jag kan för att komma hem lite tidigare.

En dag som alla andra

Idag är en sådan där typisk dag när inget särskillt händer. Inget speciellt. På jobbet flöt allt på. Jag kunde gå hem redan kvart i tre. Då borde jag ha tagit vägen förbi Södertälje och sett till så jag fick håret klippt men jag kände mig så sunkig att jag åkte hem istället. Jag kan bara inte förmå mig att gå till frissan med skitigt hår. På vägen hem ringde Mikael och frågade om han fick sova hemma inatt istället för hos pappa som han ska. Självklart fick han det. Vi åt kyckling i ugn med ris och sås gjort på creme fraich och kycklingsky. En kund från gårdagens klass kom förbi och betalade det hon hade köpt. Jag har blivit lovad en klass hemma hos henne om några veckor. Ikväll åkte bastun på. Jag frös lite och det var så skönt att få sätta sig i värmen. Nu fryser jag inte längre och jag ska faktiskt ta och lägga mig tidigt så jag hinner läsa en stund. Det är sådana här dagar man inte får glömma bort att de tillhör livet lika mycket som de dagar när fyrverkerierna smäller runt omkring.

Störd nattro

Igår var jag åter igen på ett insprierande MK-möte. Vi pratade bla försäljningsteknik. Klockan drog iväg och plötsligt var hon för mycket för att jag skulle hinna med det tåg jag skulle behövt åka med. Jag fick ta nästa tåg istället vilket innebar att jag kom hem kvart över 11, en timme senare än jag annars brukar. Efter att ha varvat ner en stund gick jag till sängs och somnade si så där kvart-tjugo över tolv. Tio minuter i fyra väckte Simonkatten mig. Då ville han ha mat och sedan ville han gå ut. Maten står alltid framme så det är bara för honom att söka upp matskålen. Men dörren måste jag upp och öppna. Sedan GICK DET INTE ATT SOMNA OM! Genast jag vaknade började tankarna snurra i huvudet på mig. Det var planering av arbetsdagen, planering av MK och Gud vet allt jag la upp strategier för. Det kändes ungefär som att hjärnan aldrig varit i off-läge någon gång under natten. Sedan blev klockan fem och det var dags att stiga upp. Jag behöver väl knappast tala om att jag är lite trött ikväll.

Underbar SPA-kväll

Igår vistades jag på Skogshöjds SPA-avdelning, en underbar oas mitt i Södertälje. Jag var där och hade "kvällsmys" med fyra andra väninnor. När jag slutade mitt förra jobb fick jag ett presentkort på en SPA-behandling som jag passade på att lösa in. Det blev en kaffeinpackning. Det var alldeles ljuvligt. Jag fick lära mig att kaffe i kroppen fungerar som ett gift medan kaffe utanför på huden fungerar renande. Efteråt åt vi middag. Det var gott men lammfilé var i stabbigaste laget. Efter behandlingen kände jag mig lagom avslappnad och hade föredragit något lättare som en jättestor fruktsallad istället. Tror jag ska fråga efter det om jag ska dit någon mer gång. Som det var nu så kändes lammfilén som en stor klump i magen på mig efter en stund. Nåväl, jag tog med mig en broschyr där alla deras behandlingar står. Jag blev lite konfunderad över behandlingen som hette "ny man". Jag blev lite full i skratt. Själva benämningen kan ju tolkas på flera sätt. Ur det manliga perspektivet och förmodligen det som är huvudtolkningen är väl att den man som genomgår detta ska känna sig som just en ny man när han är klar. Jag som är kvinna tänker mer ut kvinnlig synvinkel. Törs jag verkligen skicka iväg min man på en sådan behandling? Vem vet vad/vem som kommer ut genom dörren. Jag kanske inte ens känner igen honom. Å så var det singelkvinnans perspektiv... :-) Jaja, livet blir inte roligare än man gör det.

Vad hände år 1996?

Äldste sonen ska skriva ett arbete i musik. Ja, han ska inte komponera något musikstycke men väl en text om en musikgrupp och samtida händelser det år gruppen bildades. Jag kan inte komma på en enda världspolitisk händelse. När jag googlade fick jag fram att nya vapenlagen trädde i kraft. Vad som är skillnaden mellan den och den gamla har jag dock inte lyckats få fram. Så kära vänner hjälp mig hjälpa min son!

Om vi övergår till mer samtida händelser så håller mina händer på att torka sönder. Jag smörjer och smörjer men ingenting hjälper. Det är så typiskt för den här årstiden. Det börjar bli kallt, även om de senaste dagarna har varit behagliga, och då torkar skinnet på mina händer. Varje kväll smörjer jag in mig med MK:s Extra Emollient Nightcream. Det är en MYCKET fet kräm men det säger bara slurp så är den helt absorberad. Det värsta av allt är att jag känner att självsprickorna är på väg och det gör så gräsligt ont när de väl är där.

Dagen har varit nästan lika hektisk som igår. Jag är inte riktigt lika trött. Äntligen tog jag mod till mig och ringde till hon som vunnit i min lilla utlottning. Hon blev jätteglad och vi bokade en träfftid. Tyvärr bor hon långt bortanför räckvidden för SL:s busslinjer och jag har ännu så länge ingen bil så vi får helt enkelt träffas här hemma hos mig. Det går bra det med även om jag faktiskt rent personligen hade velat åka ut till henne och se hur det såg ut i de trakterna. Men det går väl fler tåg, får jag hoppas.

Redo för sås?

Min minste son Martin har aldrig tyckt om sås, med undantag för chokladsås då. Han har suttit där med sin potatis eller rishög och ätit den torr. Det går väl men som den såsälskare jag är har jag svårt att förstå. Nåväl, häromdagen höll jag på att tro jag såg galet när minste sonen öste upp sås på tallriken. Olycksfall i arbetet tänkte jag och låtsades som att jag inte sett något. Idag har vi ätit kycklingfilé inlindad i parmaskinka i en sås av grädde, balsamvinäger, kycklingfond och vitlök. Till detta serverades ris. Jag frågade sonen som vanligt om han ville ha sås, skam den som ger sig. Dröm om min förvåning när han tackade ja. I hela hans snart 13-åriga liv har han aldrig ätit sås förutom i de barnmatsburkar jag serverade honom när han var bäbis. Kanske att han faktiskt börjar bli stor? Jag har aldrig tjatat på honom för sås klarar man sig utan rent näringsmässigt men jag vill ju för den skull inte att han ska gå miste om något gott.

Annars har jag jobbat som en liten iller idag. Det har gott i ett, i ett. Det är inte värre än att jag klarar av det men det är knappt jag hinner med att andas emellanåt. Sådana här dagar vill jag bara sjukna ner i soffan och göra ingenting. Men det får jag inte, jag måste förbereda mig för imorgon. Jag har lite frågor till Malin, min MK-teamleader, som jag måste formulera. Imorgon har jag ett viktigt och roligt telefonsamtal att ringa. Jag har haft en utlottning på presentkort på MK-produkter i en butik under en veckas tid. Idag har jag hämtat hem lotteriet och imorgon har jag nöjet att kontakta vinnarna. Jag har en 1:a, 2:a och 3:a. Tvåan kommer jag att träffa personligen imorgon och trean är förnärvarande bortrest. Så det blir ett samtal imorgon. Men innan jag ringer måste jag ha tag i Malin.

Inspektören och bullbaket

Sonen Mikael hade som uppgift från skolan att baka något med jäst. Den uppgiften väntade han givetvis in i det sista med att göra som så mycket annat. Nå, det var inte bara hans fel utan även mitt den här gången. Jag hade kunnat masa mig iväg till affären och handlat det som behövdes igår och så hade vi kunnat ha lite söndagsbak här. Nu blev det ikväll istället. Han har gjort det allra mesta själv. Jag har stått bredvid och höjt min stämma i några förtjusta hejjarop någon gång då och då. Han har verkligen varit jätteduktig! Å goda bullar blev det. Jag tror den pojken ska få baka mer. Det är länge sedan det doftade nybakta bullar. Å det luktar sååå gott!

Det kändes skönt att komma hem till mitt städade hus idag. Jag har tvättat en maskin som jag ska hänga innan jag går och lägger mig. Nu är hög tid att få pojkarna och mig själv i säng. Godnatt!

Främmande

I fredags på jobbet började vi diskutera uttryck. Ett svenskt uttryck är att säga att man " ska få främmande" och då betyder det att goda vänner kommer på besök. Men "främmande" betyder väl i all sin da'r att det är någon som man inte känner??? Nej, det gör inte det, på ren svenska. Det måste vara svårt för invandrare att lära sig vårt språk.

Hur som helst har jag och Martin haft besök av goda vänner från Holland i helgen. Samma goda vänner som vi besökte i deras semesterhus i Munkfors vid midsommartid och som sedan kom och firade min födelsedag. Det var kul att träffa dem igen och den här gången i mitt hus. Vi tog dem med in till Stockholm och vandrade runt till mer eller mindre kända platser för turister. Sedan tog vi en fika på Kaffegillet i Gamla Stan. Där fanns valv från 1300-talet. Det var urmysigt.

Det är bra att få folk i huset ibland. Eftersom jag varit så lite hemma den senaste månaden har det inte blivit mycket till städa av. Å trots att inte jag är hemma så kommer dammet, från ingenstans, och lägger sig som stora korvar på golvet. Är man inte hemma mer än korta stunder i taget hinner man bara flytta runt på saker, aldrig ställa tillbaka. Nu hade jag lite piska på ryggen att faktiskt se till så det var framkomligt. Det resulterar i att huset är städat och snyggt nu imorgon när veckan börjar och jag kanske kan vara lite piggare på kvällarna när jag vet att jag inte har hela huset i en enda röra. Jag kan kanske faktiskt ägna mig åt det jag ska, inte det jag måste. Det ser jag fram emot.

Besinningslöst våld utan spärrar

Vart har spärrarna tagit vägen? De spärrar som grundar sig i empatiskt inlevelseförmåga och som gör att vi har förmåga att bryta ett destruktivt beteende riktat mot en annan människa innan det är försent. Gång på gång både läser vi och hör om besinningslöst våld som slutat i tragedi. I dagens Metro läser vi om Riccardo, nästan 17 år, som blivit ihjälsparkad på en fest. De fyra som nu sitter häktade nekar till brott och hävdar att de handlat i nödvärn. De är inte mer än 16 år gamla. Jag smakar på ordet nödvärn och undrar om de här grabbarna fattar innebörden av det ordet. De var fyra stycken! Var Riccardo lika giantisk som Goliat eller? Man skulle kunna tro det eftersom det krävdes fyra stycken som inte nöjde sig med att få ner honom på marken utan fortsatte att slå och sparka på honom. Om nu den här killen som inte längre finns var en bråkstake eller inte vet jag inget om. Men OM han nu hade bråkat och slagit den där flaskan i huvudet på en av killarna så kan det väl för bövelen inte ha varit så svårt för de andra att övermanna honom och hålla fast honom till lagens långa arm fick ta hand om honom istället. För man får faktiskt inte slänga flaskor i huvudet på någon heller. Jag skulle bli jättearg om någon gjorde så mot mig eller någon jag känner men för den skulle skulle jag inte sparka ihjäl människan eller ens önska livet ur honom/henne. Skillnaden mellan mig och de här grabbarna är att jag har det som kallas för spärrar. Var är spärrarna i stridens hetta hos grabbar som de som nu sitter häktade? Varför har de inga? Ligger skulden hos våra alltmer våldsbenägna tv- och datorspel? Vi förstår med vårt förnuft att det bara är en lek, att det inte är på riktigt och det är därför vi också förstår varför de som blir skjutna och sparkade reser på sig. Vi förstår med vårt förnuft att något sådant inte skulle kunna inträffa i verkligheten. Men har hjärnan verkligen förstått? Eller präglar vi vår hjärna till att begå besinningslösa handlingar när sinnet rinner? Ligger skulden i det alltmer stressade och hårda samhälle vi lever i, familjer som bara umgås i bilen till och från olika träningspass och aktiviteter? När man som liten inte får lära sig umgås och värna om varandra kanske det blir på det här sättet. Vad vet jag? Något är fel när man måste hävda sig genom att sparka på någon och något är radikalt ännu mer fel när sparkarna och slagen inte upphör fast den skadade ligger ner.