Vilken vecka!

Så var det länge sedan igen. Nåväl, den som väntar på något gott, väntar...alltid för länge som någon sa en gång. Veckan blev en mix av fruktansvärd och fantastisk. Om man tar medelvärdet så...ja...då blev den väl bra till slut. Ytterligheternas ytterlighet skulle jag väl mer vilja kalla den. Martin har varit här och det är alltid trevligt. Mina pojkar har också varit hemma. Det är också trevligt. De sistnämnda har varit lite störiga emellanåt. Det blev sent både måndag och tisdag, alladeles för sent. Jag behöver mina sovtimmar. På fem timmar/natt kan jag klara arbetsveckan men inte med färre. En konflikt därtill mitt i veckan som orsakade ont i magen på flertalet familjemedelmmar gjorde inte saken bättre. Till slut var jag så utmattad av ansträngning att jag mådde illa. Det löste sig men då var jag så trött att jag inte kunde sova. I helgen har jag sovit.

I eftermiddag har jag varit på make up-kurs. Det var kul! Vår kursledare, som är vår Sales Director, använde sig av oss elever som demonstationsobjekt. Jag blev lite full i skratt när det var dags för avsnittet ögonbryn. Det var ingen tvekan om vems tur det var att demonstrera på. Hon frågade inte ens om det fanns någon frivillig. Det var hennes sätt att ÄNTLIGEN få mina bryn fixade. Jag har många gåner sett på henne att hon tänkt att mina bryn borde både noppas och formas men att hon inte riktigt vetat hur hon skulle lägga fram det. Nu fick hon en chans och den var hon inte sen att utnyttja. Nu önskar jag mig en make up-väska i julklapp. Det kommer jag inte att få om jag inte köper den åt mig själv.

Julklappshandeln är i full gång. Igår var jag på Rusta. Det är en affär som alltid överraskar. Förra året hittade jag och Martin färdigt spända målardukar med oljefärger till. Dessa ligger fortfarande under sängen oanvända tillsammans med ett stafli. Någon dag när jag får tid ska jag plocka fram dem och testa min förmåga. Det här året hittade jag lite andra saker både åt mig och åt andra.