I lite mer...

...än ett dygn har jag varit barnvakt åt mina barnbarn. Det är kul men väldigt ansträngande. För första gången var jag i princip ensam om att ta hand om dem. Det underlättar om det finns någon mer i huset som kan passa när man behöver typ laga mat eller gå på toa eller bara springa efter något som glömts. En stund igår hjälpte en av mina söner till men annars har jag varit ensam om ansvaret och pysslet hela tiden. Det är skillnad att ha hand om andras barn och ha hand om egna. Jag har fyra små barn när yngsta fötts. Det gick alldeles utmärkt. Men det var då det. Idag är det 18 år senare och orken och behovet av sömn är annat nu än det var då. Jag sov inte heller särskilt mycket i natt som var. Jag blir klarvaken av minsta lilla ljud. Därför är jag ganska trött och sömnig ikväll. Jag som hade tänkt att jag skulle ta en massa fina foton på dem och lägga upp både här och på fb har inte rört kameran. Det har helt enkelt varit fullt upp hela tiden. Vi har gått skogspromenader och ätit blåbär direkt från riset, vi har varit på promenader med vagnen, vi har promenerat runt huset, plockat i mormors kökslådor, rullat boll, ritat, sjungit, dansat mm mm. Jag blev så full i skratt när vi kom in från en av promenaderna igår och ställde vagnen i garaget och gick sedan källarvägen upp till köket. De fick se min lagerhylla med Mary Kayprodukter jag har i mitt rum och gick direkt fram till den och började undersöka. Längst ner, i deras höjd, har jag plockat ner produkter som jag inte längre kan sälja så det gjorde absolut ingenting att de rumsterade om där. Tjejerna hade hjärtans kul och underhöll sig själva under tiden som jag bäddade i ordning deras sängar. Det ska vara småtjejer till det. Senare när de hade somnat och jag var och tittade till dem så får jag höra Nora säga mormor i sömnen. Behöver jag säga att mitt hjärta smälte!

Mitt e-postkonto är reparerat och jag har fått tillbaka det i det skick det var när jag förlorade kontakten med det. Det är väldigt skönt och underlättar en hel del. Sammanfattningsvis har det varit en underhållande men ansträngande helg. Ansträngande kanske mest för att jag själv knappt sov någonting alls så nu går jag och lägger mig. Natti natti!

Lilla lösenordsluckan!

Inte nog med att jag ägnat en stor del av dagen i telefon med IT-supporten på jobbet, för att kunna återställa mitt lösenord när laptopen inte förstod att jag redan hade bytt lösenord på den stationära datorn, så verkar mitt hotmail-konto vara kapat här hemma. Jag kommer inte åt det och ombeds fylla i en massa uppgifter för att det ska kunna återställas. De vill skicka mail till ett annat e-postkonto för att ge mig info om läget. När jag försökte gå in på det kontot så påstås det att det kontot inte finns. Jaha, vad gör jag nu då? Värre saker har väl hänt men jag känner mig onekligen lite bakbunden just nu.

Jag har en massa handskrivna brev sparade från tiden innan datorernas och den elektroniska postens begynnelse. Det låter som hundra år sedan. Inte riktigt, bara från förra seklet. Tänk vad det kan ändras fort. När fick du ett handskrivet brev senast? Jag kom att tänka på detta just för att jag förmodligen kommer att förlora allt som finns på mitt e-postkonto. Jag får börja om från början. Där finns information som bara finns där. Så fort allt kan försvinna. Tänk på alla foton som tas idag och som inte finns på någon back up. Poff! Borta! Det är sådana här gånger i alla fall jag tänker till.

Nästa gång jag...

...träffade småflickorna var de inte alls lika glada att se mig. Å jag som trodde att jag äntligen hade uppnått äkta mormorstatus. Det var i onsdag som de kom och hälsade på och åt middag. Jag fick "hjälp" att laga potatisen. Jag skalade och flickorna hjälpte mig att lägga i potatisarna i kastrullen. De var så duktiga så. Sedan, efter middagen, fick de bada i mormors badkar. Felicia skrek i högan sky ända till hon fick en mycket knallrosa mugg att hälla vatten med. Då kom hon av sig. Hon hällde några gånger och sedan gallskrek hon igen. Då plockade mormor fram en knallorange mugg och hon kom av sig ytterligare en gång. Sedan var det färdigbadat. Pyjamasen åkte på och sedan var vi i vardagsrummet en stund där leksakerna finns men även pianot.

 

Så här kul är det att spela på mormors piano

 

Helgen kom. Jag hade tänkt att vi skulle göra något nyttigt, försöka vara kulturella på något sätt. Det gick...sådär. Det har varit varmt i helgen. Martin orkar inte riktigt med värmen så han sitter mest i skuggan och lider. Själv älskar jag när det är så där hett så jag kan sitta i skuggan och njuta. Jag har en mycket bra uteplats för sådana tillfällen. Jag gjorde en jordgubbslassi och hällde upp den i fina glas och så satt vi där, Martin med en tidning och jag naturligtvis med en kokbok och hade det bra.

 

 Jordgubbslassi (jordgubbar, yoghurt, vatten och en gnutta socker)

 

Solen silas genom lövverket.





Det här blev...

...den längsta helgen på länge. När man har semester har man helg hela tiden. Jag blir fullständigt dagvill. Sedan börjar jobbet igen och man är tillbaka i de korta helgerna. Fredagar sjunker man ihop i soffan efter arbetsveckan som gick. Så kommer lördag och man gör förhoppningsvis något vettigt och så är det söndag med förberedelse inför veckan som kommer. Så loopar jag mitt liv allt som oftast och jag tror inte jag är ensam om det. Inte undra på att de flesta inte når sina drömmars mål, inklusive jag själv. Det får bli ändring på det.

Efter två veckor som allt i allo på jobbet börjar jag redan känna mig ganska mör. Jag gör en massa saker men jag känner mig oftast inte nöjd eftersom det kommer nya små uppgifter hela tiden å inte i en takt som jag hinner med. Känslan av att vara klar hinner aldrig infinna sig. Jag har hela tiden ett berg av arbetsuppgifter som aldrig verkar ta slut. Det här är ett effektivt sätt att ta slut på mina krafter.

På fredag tog jag ledigt efter lunch. Martin hämtade mig. Vi handlade och åkte sedan till Hanna för hon behövde barnvakt. För första gången sträckte båda barnen armarna mot mig genast och jag var tvungen att sätta mig ner på huk för att kunna krama dem samtidigt.

 

Hanna åkte. Allt gick jättebra. Vi lagade mat och badade och lekte. Dom är så gossiga. Morgonen efter kom Hanna hem betydligt tidigare än hon skulle ha gjort. Hon hade blivit stucken på en insulinspruta och sköterskan hade tyckt att hon skulle åka hem och vila. Hem och vila? Med tvillingar hemma så är det nog lugnare att vara kvar på jobbet. Vi gick och badade och sedan packade vi ihop för att åka hem. Hanna och tjejerna skulle till farmor och farfar.

Hemma hade Mikael lekt med högtryckstvätten och besparat mig en massa arbete. Jösses vilken skillnad det blir med den makapären. Han slutförde tvätten av plattorna som jag hade påbörjat. Båda trapporna upp på berget samt plattorna i Örnnästet var spolade. Plattorna i Örnnästet är i det närmaste vita. Det var de inte förut. Efter dygnet med småflickorna var både jag och Martin ganska trötta så vi sjönk ihop i soffan och sedan somnade jag som en sten. Idag blev det sovmorgon med lång frukost ute i trädgården. Efter att Martin åkt har jag plockat vinbär och kokat saft, lagat mat och bakat bröd.

Den här helgen har känts väldigt lång. Det blir väl så när aktiviteterna börjar med en rivstart. Veckan som kommer är förberedd så gott det går. Mat finns hemma så det är bara färskvaror som behöver kompletteras med. Ikväll ska jag lägga mig tidigt så jag hinner läsa. Förhoppningsvis somnar jag även i tid trots att det är söndag.

 

 Västra trappan före högtryckstvätten...

 ...och efter.

 

 Mina mossbeväxta plattor på uteplatsen före högtryckstvätten...

 ...och efter.

 

 Östra trappan upp till Örnnästet före högtryckstvätten...

 ...och efter.

 

 Plattorna i Örnnästet före högtryckstvätten...



...och efter.

 





Aj, vad jag...

...hade ont i min stackars rumpa dagen efter att jag hade cyklat från jobbet. Det är 19 km vet jag nu och det var kanske lite väl hårt att gå ut på den sträckan. Men det var bara baken som gjorde ont. För övrigt kände jag mig bara frisk. I veckan som var så åstadkom jag väl inte just mer än... ingenting förutom att jobba. Jag var helt enkelt trött när jag kom hem. Samtidigt vet jag ju att om jag bara låter bli att sitta vid datorn, som slukar allt för mycket av min tid, så skulle jag hinna en hel del mer.

Mot slutet av veckan tog jag mig i alla fall i kragen och planerade helgen. Jag kollade vädret och det såg ut att bli bra och så undersökte jag möjligheterna att åka ut till Landsort. I lördags åkte vi dit, jag och Martin. Först en bilresa på 1 timme och 45 minuter och sedan båt i 30 minuter och sedan var vi framme. Först gick vi till bageriet och handlade två vaniljbullar och sedan gick vi ut på klipporna och satte oss att fika. Sedan hoppade vi omkring på klipporna, såg fyren, jag lärde mig vad en "sjömålspjäs" är för något, vi promenerade, hoppade lite mer på klipporna, åt glass och bara mådde gott. Underbart!!!

Idag har jag tagit tag i trädgården igen. Jag skruvade ihop vattenspridaren jag köpte förra helgen och provade den. Den var lika vacker som jag trodde att den skulle vara. När Martin hade åkt hem till sig tog jag mig an en buske med väldigt torra grenar lite här och där och ansade bort dem. Det höga gräset under och runt omkring fick åka med det också. Det blev väldigt bra och busken ser mycket friskare ut nu. Sedan lekte jag med min högtryckstvätt och spolade plattorna. Det var inte alldeles enkelt så det resultatet tänkte jag att ni får vänta på att se en stund.

 

 Promenad på klipporna

 

 Den gamla fyren

 

 Före ...

 

 ...och efter

 

 Min svindyra vattenspridare in action

 

Å så här ser den ut när den bara är till prydnad

 



Tillbaka på jobbet!

Jag har verkligen varit ledig. Att jag glömmer lösenord och sånt är inge´ konstigt när jag varit ledig ett tag. Att jag inte med säkerhet och självklarhet och per automatik gick till rätt omklädningsrum när jag kom i morse kan bara betyda en sak. Jag har verkligen varit ledig! Så skönt! Så himla skönt! Jag hade gärna haft ett par veckor till men nu är det som det är. Det var i alla fall ok att komma tillbaka.

För att riktigt bekräfta för mig själv att NU börjar en ny tid så tog jag Amanda, min nya cykel, med mig på tåget. Å så cyklade vi hem när arbetsdagen var över. 1 timme och 25 minuter tog det. Jag tror det är någonstans mellan 1,5-2 mil. Lagom motionspass. Konditionen är väl inte på topp riktigt så det finns förbättringspotential :-)

Det är dags...

...att summera semestern. 5 veckor är tillända. Det gick fort och vi gjorde massor. En liten tillbakablick är på sin plats.

 

 Semestern började med att fira min "lilla" Martins student.

 

 Vi åkte till Kinnekulle på Citroënklubbens sommarfest. Kultur står alltid på programmet och här fick vi tillfälle att se den vackra Guckuskon.

 

 Vi styrde kosan mot Norge och de snöklädda fjälltopparna.

 

 Norge är så gudomligt vackert.

 

 Jag fyllde 50 år...

 

 ...och hade fest i ett helt dygn.

 

 Jag började fundera vad jag vill med min trädgård.

 

 "Örnnästet" där stenarna ska läggas om och blommor placeras i de små skrevorna som finns.

 

Det obligatoriska besöket på Rosendahl trädgård...

 

...där jag köpte en nästan likadan vattenspridare som denna.