Tillbaka till verkligheten

Arbetsdag, igen! När jag tänker tillbaka på den dag jag gick på julledighet så känns det så kort tid sedan. Samtidigt när jag tänker på vad som hunnit hända sedan dess så känns det länge sedan. En konstig mix! Upplevelsen av tid är verkligen abstrakt. Det var kul att träffa arbetskamraterna igen. Här hemma har det inte blivit mycket gjort efter jobbet. Jag öppnade garagedörrarna stängde vardagsrumsfönstret som stått öppet. Jag öppnade fönstret i källartrappen och fönstret i Mikaels rum så jag kunde vädra ut den lukt som fortfarande dröjer sig kvar. Nu är det kallare ute så det blev snabbt utkylt. Då satte jag på bastun så där har jag suttit och värmt mig tills jag inte orkade sitta längre. Det ska få bli en tidig kväll ikväll. Jag sov inte alltför bra natten som var. Jag får försöka vara lite nyttigare imorgon istället.

I skuggan av den tid som flytt

Så har vi ett nytt år framför oss. Om jag överhuvudtaget ska önska något inför det nya så önskar jag att det blir precis lika bra som förra året. Det hände visserligen både ris och ros men mest ros. Jag förlovade mig, blev arbetslös, blev anställd igen, fick min första fasta anställning på 10 år, hittade en trevlig sysselsättning i MK, var till Tyskland, Polen, Danmark, Danmark igen och lite Tyskland, pappa fick hjärtinfarkt men klarade sig undan med blotta förskräckelsen, var på min diplomering, fick fira både jul och nyår med fästmannen nära inpå och året avslutades med lösningsmedelsstinkande hus och en söndersprängd brevlåda. Det där sista hände i söndags. Jag hörde att det small till väldigt nära huset men jag såg inget när jag tittade ut genom fönstret. En minut senare konstaterade fästmannen att brevlådan var totalförstörd. Jag ringde polisen i hopp om att kunna stoppa vandalerna så fler slapp få sina brevlådor trasiga. Jag vet inte om det fick någon effekt. Kan tänka mig att polisen prioriterar annat en nyårshelg. Om aftonen på själva nyårsaftonen åt vi fonduegryta, traditionsenligt, för att sedan så småningom se Jan Malmsjö läsa "nyårskolckan" på TV. Fästmannen och jag pussade varandra gott nytt år och skålade i äppelcider. Vi gick ut för att titta på fyrverkerierna som i min mening var överdrivet tilltagna, hälsade på grannarna och gick in och la oss. Odramatiskt! Idag är det lite eftersmällar som viner i luften men min brevlåda kan i alla fall inte bli trasigare än den redan är.

Skövde tur och retur

I morse flydde vi vårt illaluktande hus. Nå, flydde och flydde men skönt var det att ha en anledning att ge sig iväg. Fästmannen har köpt Erikas TV som står i hennes lägenhet i Skövde så vi skjutsade hem henne samtidigt som vi hämtade hem TV:n. Att den skulle stå i mitt vardagsrum förstod jag inte förrän Martin hade packat upp den och placerat den där gamla TV:n stod. Jag tackar och tar emot. Den gamla kan alltid få plats i något av de andra rummen. När vi ändå var på plats i Skövde så hjälpte Martin Erika att få upp hennes jallusier och en gardinstång. Stackarn bor på nedre botten med full insyn. Det gick bra att bo så från början för då växte buskar på 1 1/2 m utanför. Dom klipptes ner i höststädningen av Skövdebostäder så sedan dess har Erika haft 100 % insyn. Bara en exibitionist kan tycka att det är kul att bo så.

Nu är vi hemma igen. Lukten sitter fortfarande i. Å andra sidan har vi ju inte kunnat vädra ordentligt på hela dagen. Lukten har visserligen ändrat sig från att ha varit klart och tydligt tungt oljebaserat till en något lättare formula. Å andra sidan tycker jag det sticker i min näsa mer nu. I morgon blir det stora röjningen av de delar av huset som luktar mest. Hittar vi inget då och lukten fortfarande inte tenderar att minska så får jag nog ringa efter hjälp. Det är nyårsafton imorgon. Det finns betydligt billigare dagar att störa fackfolk.

På jakt efter lukter

Så var vi hemma igen. Hemresan började med sol rakt i ögonen precis nedanför solskyddet i bilen och slutade i regn med torkarblad som var mer än dåliga. Jag vet inte vad som är att föredra. De, torkarbladen åts upp mitt framför ögonen på oss av vägsalt och annat som finns på vägarna. När vi kom hem möttes vi av ett hus som bokstavligen stank av oljebaserat lösningsmedel. Vi har gått på detektivjakt sedan igårkväll men fortfarande inte kommit på vad det kan vara. Huset står på vädring konstant. När alla fönster och dörrar är öppna försvinner lukten men kommer tillbaka när vi stänger. Det luktar minst sagt som att någon haft ett sniffarparty i huset. Men här är snyggt och så städat som vi lämnade det så det stämmer inte. Oljetanken är ju ute ur huset sedan i våras så den kan inte heller lukta. Det är högst irriterande att inte hitta källan och inte minst sagt oroande. Man behöver inte mina kunskaper i kemi för att kunna lista ut att det här inte är bra att andas in. Sovrummen har vi lyckats befria så vi får sova i frisk luft. Annars skulle vi nog vaknat med huvudvärk allesammans i morse.

Nå, det är skönt att vara hemma även om jag kunde vara utan det här eländet med den oidentifierade doften. Tur ändå att det är plusgrader ute så det går att vädra dygnet om utan att frysa ihjäl.

Tomten får semester

Sista dagen den här julhelgen. Jag har som vanligt ägnat julen åt att äta, fika och jäsa i soffan. Igår var jag inte ens ut till brevlådan. Den enda friska luft jag andades fick jag genom vädringsfönstret på morgonen. Det blir lätt så här när man är hos mamma och pappa. Det är ett helt år sedan jag var här förra gången. Förra året stod mammas och pappas gran och välkomnade i centrumrondellen. Det är den vackraste gran jag sett. I år står där en annan gran fast den är bara hälften så vacker. Julen blev vit, i dubbel bemärkelse, som vanligt. Fast jag tror jag aldrig har varit med om att det varit så lite snö här uppe en jul som det är nu. Idag snöar det visserligen men ändå. Därmed är det också mörkare än det varit de andra dagarna. Jag trivs här uppe men jag tror ärligt talat att jag inte skulle klara av att bo i detta mörker på heltid. Jag gillar riktiga vintrar till skillnad från de "fjollvintrar" vi har i södra Sverige. Trots det skulle jag inte stå ut med mörkret.

Julafton firades efter konstens alla regler. På något vis känns det som att Tomten börjar vara pasé i det här sällskapet. Det var nog mest vi vuxna som ville ha tomte. Ungdomarna brydde sig inte så mycket ens när Tomten kom. Den enda som verkligen brydde sig var lilla vovven Nova som skällde och morrade. Nä, det är nog dags att göra ett uppehåll i tomtandet.

Att trängas på stan 3:de advent

Efter frukost begav jag mig in till huvudstaden för att handla julklappar av mina återstående slantar. Där var det folk. Det var ändå inte riktigt lika mycket som jag hade förväntat mig. Det var framkomligt om man inte hade så bråttom. Det hade jag inte. Jag kunde strosa på i lugn takt, lite hit och lite dit. Det är juligt i Stockholm. Det är mysigt. Jag blir lite arg på mig själv att jag inte nyttjar storstaden mer än jag gör. Vi har ju en så vacker huvudstad. Jag tycker om att vara där. Skulle till och med kunna tänka mig att bo där mitt i smeten. När jag bodde i Skogås, för hudra år sedan, tänkte jag att jag ville antingen bo långt utanför staden eller mitt i. Det fick bli långt utanför. Trots allt vill jag kunna öppna dörren och kliva rätt ut i trädgården och känna gräs under fötterna. Åter till handlingen. Idag var jag alltså in till Stockholm och köpte de sista(?) julklapparna. Jag har inte råd med mer fast jag ser jättefina saker jag skulle vilja köpa. Det får helt enkelt vara färdighandlat för i år. Jag får se till så jag handlar både julklappar och födelsedagspresenter samtidigt nästa år så kan jag kanske njuta av julen mer än jag faktiskt har gjort de här adventsveckorna. Äh, kan vi inte avskaffa det här hysteriska julklappshandlandet och ge varandra hemgjorda presentkort på fika med sällskap på utvalda ställen istället?

På G

Min arbetskamrat som ska sluta i gruppen jag jobbar i håller på att städa ur sitt rum. Hon hade hittat en MK-broschyr som jag gett henne. Den tyckte hon att jag kunde få tillbaka för hon skulle ju ändå inte ha något. Det finns en ny upplaga av den broschyren nu så jag tyckte hon kunde slänga den i så fall. Jag nämnde att jag precis varit på make up-kurs och då kom hon på att en mascara kunde väl inte vara så tokigt i alla fall. Sedan spann vi vidare på samma tema och naturligtvis fick hon prova handsetet som jag har stående på mitt rum. Hon blev jätteförtjust. Hon frågade på och jag svarade så gott jag kunde. Efter ett tag hade hon visat intresse för att handla produkter för över 2000 kr. Det slutade med att hon ville boka en klass. Så det kan gå helt utan att man anstränger sig.