Internationella kvinnodagen

När jag igår flackade mellan Södetälje och Järna passade jag på att läsa våra gratistidningar. I CITY hittade jag en underbar krönika av Ana Martinez. Hon hade skrivit en hyllning till "tanten". Oftast förknippas ju tanten med något tråkigt och grått, ofta också ganska skrynkligt, Gud bevars. Hon skriver istället: "Tanter är intressanta kvinnor, som lagrat vin, den mogna fruktens sötma i kombintion med erfarenhetens uthålliga list ger tanter deras kryddiga smak." Jag tycker det är så himla bra! Ju äldre jag själv blivit har jag ju dragit på mig mer och mer erfarenhet på de flesta områden. Tänker jag tillbaka så är jag inte alls samma person som jag var när jag var tjugo. Å mer kommer det att bli. Nu när jag dessutom har min fästman som jag faktiskt vill leva och bli gammal tillsammans med så går det inte att förneka vilken lyckligt lottad människa jag är. Jag har levt i 43 år. Om man dubblar det blir det 86. Tänk vad mycket jag har kvar att uppleva, om jag får vara frisk och ha hälsan!

Livegen

Gårdagskvällen avslutades i en känsla som i det närmaste kan liknas vid eufori. Jag kände mig stark och att hela världen låg för mina fötter. Innan jag somnade visste jag precis hur och vad jag skulle göra. När tankarna flyger så lätt och man har alla svaren ska man inte somna utan att först ha skrivit ner dem. När man vaknar vet man inte vad det var man tänkte som var så solklart. I morse hade jag fortfarande en euforisk, om något dämpad, känsla i kroppen när jag klev in på arbetsförmedlingen. Jag var kallad till basinformation. Å nog fick jag basinformation alltid. Man upplyste bland annat om att AF mer och mer blivit en kontrollmyndighet än en förmedling av arbete. Ett utslag av vår nya regering tro? Visst är det bra att man håller koll så pengarna hamnar hos de som gör sig berättigade till dem. De finns ju faktiskt arbetsskygga personligheter som inget annat vill än att upprätthålla en arbetslöshet. Men jag måste ju ändå tro att de flesta liksom jag faktiskt aktivt strävar efter att hitta en arbetsgivare som är villig att anställa en. Därför tyckte jag att dagens möte innehöll en massa förmaningar, skrämselpropaganda och en massa info om hur mycket som kontrollerades. Efter mötet skulle var och en av oss 20 som satt där ha ett personligt samtal med upprättande av handlingsplan. Den enda anledningen till att få välja en tidig tid för samtalet var att jag hade jobb eller läkartid att passa. Jag hade ingetdera och därför fick jag ta den tid jag blev tilldelad. Jag fick givetvis sista tiden på dagen, kl 14, och hade därmed 4 timmar att slå ihjäl. Jag åkte hem. Hemma hade jag i alla fall en chans att göra lite nytta. Fick tag i A-kassan som berättade att jag måste skicka in ett särskilt arbetsgivarintyg. Försökte få tag i min förra chef för att berätta det för henne. Fick ta det mejlvägen via Hanna istället. Sedan var det dags att åka tillbaka in till AF igen. Jag blev väl mottagen av en handläggare. Vi hade ett trevligt samtal. Han förstod ju att jag inte var någon smitare men berättade att jag var tvungen att redovisa vilka jobb jag sökt vid uppföljningen och att dessa ansökningar skulle komma att kontrolleras. Herre Gud, jag som var så glad och uppåt, ja nästan euforisk, kände mig i det närmaste livegen när jag gick därifrån. Ändå är jag placerad på den absolut lägsta kontrollnivån. Det känns som att jag nu, i och med dagens besök på AF, inte längre råder över mitt eget liv, över vad jag ska göra och inte göra. Nu har allvaret börjat.

Men det var i alla fall positivt att det inte kostade mig mer än en biljett att åka så här fram och tillbaka till Södertälje :-)

Ruffel eller båg?

Jag följde Hannas exempel och gick in på horoskopsidan. Särskilt första meningen tyckte jag var intressant:

Your Birthdate: July 1

You are a natural born leader, even if those leadership talents haven't been developed yet. You have the power and self confidence to succeed in life, and your power grows daily. Besides power, you also have a great deal of creativity that enables you to innovate instead of fail. You are a visionary, seeing the big picture instead of all of the trivial little details. Your strength: Your supreme genius Your weakness: Your inappropriate sensitivity Your power color: Gold Your power symbol: Star Your power month: January

What Does Your Birth Date Mean?

Tahandommigsjälv-dagen

Idag har jag tagit hand om mig själv. När pojkarna hade gått till skolan satt jag och slötittade på tv:n en stund och sedan tog jag mig själv i kragen. Styrkt och inspirerad av ett mail igår som handlade om Vårruset kände jag hur det spritte i kroppen. Jag gick in i mitt lilla "hemmagym" och satte mig på motionscykeln och cyklade. Det är vansinnigt tråkigt att cykla på motionscykel men lite roligare om man har musik på. Fem låtar Cajsa-Stina Åkerström i ca 30 km/h. Sedan rann svetten om mig. Usch vilken usel kondition jag har! Efter duschen tog jag mig tid att smörja in mig med hudbalsamet jag fick i julklapp av min syster och som luktar så gott, så gott. Det är så sällan jag har tid att ta hand om mig. Sedan satte jag mig vid datorn och la in mitt CV på Telgekoncernens hemsida och ringde på ett annat jobb som handlade om formulering av insulin. Det enda jag inte är nöjd med mig själv över idag är att jag borde ha tagit mig ut i det vackra vädret.

"Yes, imorgon är det skola igen!"

Rubriken är min yngste sons uttalande. Han är less på att ha sportlov. Pojken saknar sina kamrater så mycket när det är lov från skolan. De finns så många han träffar i skolan som han inte träffar på fritiden. Han är absolut inte ensam när han är hemma men det är ändå ett begränsat antal och inte alla på en gång. Han får så lätt tråkigt när han inte har sina sociala kontakter runt sig.

Själv har jag gjort en bedrift jag inte trodde var möjligt. Min fästman försökte ställa in SvT2 innan han åkte. Jag har så dålig bild på den kanalen. Det visade sig att han på något vis lyckades se till så programinställningen på den kanalen tappades helt. Jag hade bara en blå ruta att titta på när jag slog på tv:n senare. Nåväl, jag som aldrig har gjort kanalsökning förut på någon tv alls lyckades till slut via intruktionsbok få till det. Så nu kan jag se mina tre kanaler igen. Hurra vad jag är bra!

På torsdagar får de arbetslösa sovmorgon

Ja, det är alldeles sant! Hur ska jag annars tolka att arbetsförmedlingen inte öppnar förrän kl 10 då? Alla andra dagar öppnar de kl 9. Jag hängde på låset redan kvart i nio men fick ta min tillflykt till ett närbeläget fik och fördriva en timme där. En god latte sitter aldrig fel och jag hade inte hunnit med att dricka kaffe på morgonen. När de öppnade på AF fick jag det besökskort jag behövde och information att för att göra en inskrivning behövde mitt CV för att få med allt. Tur som var kunde jag göra min inskrivning via nätet hemma och återkomma dagen efter för registrering. Det gjorde jag. Dagen efter styrde jag så åter min kosa mot Södertälje och AF. Jag blev väl emottagen och registrerad. Så startade jakten på det enda intyg jag behöver, ett arbetsgivarintyg från AZ. Det ska nog gå fort att få bara jag vet vem jag ska prata med på lönekontoret.

Martin kom hit på eftermiddagen. Då var det full rulle i huset. Ingemar var här och fixade min laptop. Jag bjöd Ingemar att äta mat hos oss som tack för hjälpen. Han och Mikael skulle gå på bio sedan. Lille Martin skulle sova hos Oskar så plötsligt var jag och min fästman ensamma i huset. Inte helt fel efter en veckas frånvaro från varandra. Pojkarna är på intet sätt ivägen men det känns enklare att kramas ohämmat om jag inte behöver ta hänsyn till dem just då.

På lördag åkte jag och Martin in till Stockholm för att träffa Michaela och Simon som gifter sig den 24 mars och som Martin ska fotografera. Efteråt spelade vi på V75 och fick vårt bottenrekord (1 rätt) . Bastubad väntade efter förlusten. Imorse riggade vi Mikaels TV på en stol vid fotändan av sängen och såg på Vasaloppet från sängkanten. Det var jättemysigt!

Jag blev bara lite snorig, tack och lov!

Så kom den, dagen jag inte ville att skulle komma, tillfället jag bävat för och inte riktigt visste hur jag skulle hantera. Min sista arbetsdag på AZ med sedvanlig avtackning med fika och tal. Det kändes trots allt ganska bra när jag gick till jobbet. Jag tillät mig en rejäl sovmorgon för att göra av med lite kvarbliven övertid. Dagen ägnades åt att städa ut rummet, ta ner från min anslagstavla, slänga papper jag inte behövde ha kvar och spara annat som jag ville ha kvar. När jag var klar gick jag runt och pratade med än den ena, än den andra. Eftermiddagen kom och det var dags för det stora mandomsprovet, avtackningsfika. Gråten hängde i halsen hela tiden och hotade att tränga fram. Än värre blev det när jag förstod att de bokat ett större fikarum än vårt vanliga eftersom det var så många som ville vara med. Hela rummet var fullt med folk! Min chef hade bakat en jättegod tårta, jag skar upp en bit och satte mig. Då reste sig Malin, chefen, och höll ett jättefint tal. Medan hon pratade släppte min bävan. Visst, gråten fanns kvar men inte lika påträngande och det gick att svälja ner den. Jag blev bara lite snorig av tårar som tog vägen ut genom näsan på väg ner till magen. Å jag fick blommor, jättefina tulpaner, och ett presentkort på SPA på Skogshöjd. Mina rara, underbara arbetskamrater visste vad jag behövde mest av allt. Det känns faktiskt som att väldigt många kommer att sakna mig på riktigt. Efter fikat kramade jag alla och sa jag hejdå. På labbet fick mina närmaste arbetskompisar var sin kram och sedan gick jag med Hanna och fikade tillsammans med Sissi. När jag kom hem väntade en till tulpanbukett och en semla som tröst från mamma och pappa. Semlan orkade jag inte äta efter att ha fikat mest hela dagen. Nu är jag alltså arbetslös på riktigt. Det var länge sedan sist och det känns ovant.