"Dagboken från imorgon"...

...är mitt senaste tillskott i bokhyllan. Så långt har den dock inte hunnit än. Hittills har den legat på mitt nattygsbord. Jag fick den när jag fyllde år av en barndomskamrat som jag träffar alldeles för sällan nu för tiden. När vi var små var vi tillsammans jämt. Nåväl, den handlar om en obstinat och bortskämd 16-årig tjej som av en händelse får tag i en dagbok som skriver sig själv om vad som ska hända kommande dag. Jag gillar språket och det sätt som historien berättas på. Att sedan själva historien i sig är lite orealistisk tycker jag inte gör något. Vi har så gott om verklighet i alla fall. Andemeningen med boken ligger betydligt djupare och det är det som betyder något. Kort sagt gillar jag boken. Jag var tvungen att läsa ut den i natt så det blev ganska sent i säng. Trots det vaknade jag redan halv sju. Rummet strålade av ljus eftersom jag igår tog ner "gardinerna" för att tvätta dem. Mitt rum ligger i källaren och där finns ett par sådana där karaktäristiska kallarfönster. Jag har inga riktiga gardiner där. Istället har jag hängt för lite filtar och handdukar för att det ska vara lite mörkare när jag ska gå och lägga mig. Igår var det mörkt hela dagen eftersom det regnade och jag skulle ju röja i min garderob och behövde allt ljus jag kunde hitta så jag tog ner "gardinerna" och passade på att tvätta när de ändå var nere. Kanske dags att skaffa riktiga gardiner? Det räcker ju med en stuvbit. Jag skulle kunna gå in på Svenskt Tenn och se om de har någon liten bit. Eftersom jag inte behöver så mycket så är den idén fullt genomförbar.

Nåväl, jag klädde mig för utomhusliv. Jag har klippt fram brevlådan så brevbäraren ska slippa leta efter den och rensat uppfarten och rabatten ovanför den från ogräs. Jag var inte lika grundlig som med de förra rabatterna men det ser betydligt bättre ut. Tre skottkärror blev det sammanlagt. Jag skulle verkligen behöva en soptunna för trädgårdsavfall trots att jag har min kompost. När jag så vandrade upp och ner för trädgårdsgången för att hämta och lämna saker så vad fick jag se om inte en snok som tittade fram mellan Hostorna! Kameran!!!! Den enda fungerande kamera jag har just nu är fortfarande mobilen och den låg på laddning. Jag sprang in och hämtade den och sedan letade jag upp snoken igen. Den ville inte riktigt vara med på bild utan ringlade iväg så fort jag närmade mig. Den var lång. Säkert en 70 cm. Kopparödlor har jag lite varstans men en snok var det säkert 15 år sedan jag hittade senast. Jag kan inte påstå att jag saknat dem. Det får gärna dröja lika länge till nästa gång igen.