Panik i kubik!

Nu är vi "hemma" i Smedjebacken efter en tur till fjällvärlden. En reseskildring kommer senare när jag har "framkallat" mina fotografier. Jag har ingen lust att tömma kameran i Martins dator när jag ändå vill ha kvar dem i kameran till jag kommer hem och kan dumpa ner dem i min egen. Hur som helst var det skönt att komma hem. Borta bra men hemma bäst eller som en bekants dotter uttryckte det "borta bäst men hemma bra" för att hon tyckte att det skulle vara en guldkant på att åka bort men att det alltid skulle vara bra att komma hem. Jaja, det var som sagt bra att komma hem och det var lugnt i flera timmar. Sedan blev det liv i luckan. Jag har tidigare bokat en kryssning till Mariehamn för mig och mina närmaste på min 50-årsdag (hujedamig vad gammal jag blir) med Ånedinlinjen. Jag fick ett sannslöst bra erbjudande från dem som innehöll både lyxhytter med punchveranda, välkomstdrink och mat. Jag såg verkligen fram emot att få åka iväg och för en gångs skull lyxa till det lite utan att det grävde ett alltför stort hål i plånboken. Igår ringde rederiet och meddelade att Ånedinlinjen gått i konkurs!!! Panik är väl milt uttryck det jag kände. Med mindre än en vecka kvar till avgång stod jag med sammanlagt 24 gäster inklusive mig själv som jag skulle hitta någon ny aktivitet till. De flesta kommer dessutom resande med flyg eller tåg. Alltså behövdes även inkvartering till en herrans massa folk. Jag gjorde det enklast möjliga för att rädda upp situationen och ringde Birka, förklarade mitt dilemma och bad dem om en bra deal. Det fick jag. Även om det blev lite dyrare så är det värt det. Alla har nu blivit underrättade om ändringen och det har ordnat sig till det bästa.

I situationer som denna har jag två val: 1: Gräma mig för att det inte blev som jag tänkt mig. och 2. Glädja mig över att det löste sig. Jag väljer det senare. Det är mer positiv energi i det. Improviserat har jag gjort förr. Som fyrabarnsmor får man göra det ibland. Å visst är jag tacksam för att jag klarade upp situationen, inte tal om något annat. Samtidigt så kan jag tycka att det kan vara nog med sådana här adrenalinrusningar nu på ett tag. Visst kan man få hjärtat i halsgropen fast man har stora barn men nu vill jag ha det lugnt och skönt under återstoden av min semester.