Att man kan...

...vara så trött! Klockan är inte mycket mer än nio men jag ska ta och pallra mig i säng så snart jag kan. Hektiska dagar tröttar ut. På lunchen idag gick jag iväg till banken för att skaffa mig min e-legitimation. Jag har det som behövs i väskan. Ikväll orkar jag inte tänka mer. Sedan gick jag till apoteket och köpte Voltaren till mig. På vägen till tåget idag gick jag förbi apoteket ytterligare en gång och köpte avmaskningsmedel till Simon. Jag tänkte att hans ögonblödning skulle kunna ha att göra med något maskangrepp. Det är ett tag sedan sist som han fick avmaskningsmedicin. Jag köpte ett nytt medel, en engångsdos i form av en tablett som smakar kött. Inga problem att få i honom den. Han åt det som om det vore godis. På bipacksedeln stod det att en av biverkningarna som kunde uppstå var trötthet och slöhet det närmaste dygnen. Om Simon får den biverkningen kommer jag inte att märka det. Han sover mest i alla fall, gammal som han är. När jag kom hem lagade jag mat. Jag var sugen på lax ända till jag kom till affären. När jag jämförde priset på laxfilé med djupfryst torskblock så kom jag på att det var länge sedan jag ätit fiskgratäng. Det blev det. När jag hade ätit och plockat undan satte jag mig med hela högen av kundkort framför mig, grabbade tag i telefonen. Sedan har jag suttit 2 timmar oarbrutet och pratat med kunder för att höra om de kommer på julöppethus på torsdag. Inte så konstigt att jag är trött. Två hektiskta dagar till sedan är det fest, personalfest.