Skövde tur och retur

I morse flydde vi vårt illaluktande hus. Nå, flydde och flydde men skönt var det att ha en anledning att ge sig iväg. Fästmannen har köpt Erikas TV som står i hennes lägenhet i Skövde så vi skjutsade hem henne samtidigt som vi hämtade hem TV:n. Att den skulle stå i mitt vardagsrum förstod jag inte förrän Martin hade packat upp den och placerat den där gamla TV:n stod. Jag tackar och tar emot. Den gamla kan alltid få plats i något av de andra rummen. När vi ändå var på plats i Skövde så hjälpte Martin Erika att få upp hennes jallusier och en gardinstång. Stackarn bor på nedre botten med full insyn. Det gick bra att bo så från början för då växte buskar på 1 1/2 m utanför. Dom klipptes ner i höststädningen av Skövdebostäder så sedan dess har Erika haft 100 % insyn. Bara en exibitionist kan tycka att det är kul att bo så.

Nu är vi hemma igen. Lukten sitter fortfarande i. Å andra sidan har vi ju inte kunnat vädra ordentligt på hela dagen. Lukten har visserligen ändrat sig från att ha varit klart och tydligt tungt oljebaserat till en något lättare formula. Å andra sidan tycker jag det sticker i min näsa mer nu. I morgon blir det stora röjningen av de delar av huset som luktar mest. Hittar vi inget då och lukten fortfarande inte tenderar att minska så får jag nog ringa efter hjälp. Det är nyårsafton imorgon. Det finns betydligt billigare dagar att störa fackfolk.

På jakt efter lukter

Så var vi hemma igen. Hemresan började med sol rakt i ögonen precis nedanför solskyddet i bilen och slutade i regn med torkarblad som var mer än dåliga. Jag vet inte vad som är att föredra. De, torkarbladen åts upp mitt framför ögonen på oss av vägsalt och annat som finns på vägarna. När vi kom hem möttes vi av ett hus som bokstavligen stank av oljebaserat lösningsmedel. Vi har gått på detektivjakt sedan igårkväll men fortfarande inte kommit på vad det kan vara. Huset står på vädring konstant. När alla fönster och dörrar är öppna försvinner lukten men kommer tillbaka när vi stänger. Det luktar minst sagt som att någon haft ett sniffarparty i huset. Men här är snyggt och så städat som vi lämnade det så det stämmer inte. Oljetanken är ju ute ur huset sedan i våras så den kan inte heller lukta. Det är högst irriterande att inte hitta källan och inte minst sagt oroande. Man behöver inte mina kunskaper i kemi för att kunna lista ut att det här inte är bra att andas in. Sovrummen har vi lyckats befria så vi får sova i frisk luft. Annars skulle vi nog vaknat med huvudvärk allesammans i morse.

Nå, det är skönt att vara hemma även om jag kunde vara utan det här eländet med den oidentifierade doften. Tur ändå att det är plusgrader ute så det går att vädra dygnet om utan att frysa ihjäl.

Tomten får semester

Sista dagen den här julhelgen. Jag har som vanligt ägnat julen åt att äta, fika och jäsa i soffan. Igår var jag inte ens ut till brevlådan. Den enda friska luft jag andades fick jag genom vädringsfönstret på morgonen. Det blir lätt så här när man är hos mamma och pappa. Det är ett helt år sedan jag var här förra gången. Förra året stod mammas och pappas gran och välkomnade i centrumrondellen. Det är den vackraste gran jag sett. I år står där en annan gran fast den är bara hälften så vacker. Julen blev vit, i dubbel bemärkelse, som vanligt. Fast jag tror jag aldrig har varit med om att det varit så lite snö här uppe en jul som det är nu. Idag snöar det visserligen men ändå. Därmed är det också mörkare än det varit de andra dagarna. Jag trivs här uppe men jag tror ärligt talat att jag inte skulle klara av att bo i detta mörker på heltid. Jag gillar riktiga vintrar till skillnad från de "fjollvintrar" vi har i södra Sverige. Trots det skulle jag inte stå ut med mörkret.

Julafton firades efter konstens alla regler. På något vis känns det som att Tomten börjar vara pasé i det här sällskapet. Det var nog mest vi vuxna som ville ha tomte. Ungdomarna brydde sig inte så mycket ens när Tomten kom. Den enda som verkligen brydde sig var lilla vovven Nova som skällde och morrade. Nä, det är nog dags att göra ett uppehåll i tomtandet.

Att trängas på stan 3:de advent

Efter frukost begav jag mig in till huvudstaden för att handla julklappar av mina återstående slantar. Där var det folk. Det var ändå inte riktigt lika mycket som jag hade förväntat mig. Det var framkomligt om man inte hade så bråttom. Det hade jag inte. Jag kunde strosa på i lugn takt, lite hit och lite dit. Det är juligt i Stockholm. Det är mysigt. Jag blir lite arg på mig själv att jag inte nyttjar storstaden mer än jag gör. Vi har ju en så vacker huvudstad. Jag tycker om att vara där. Skulle till och med kunna tänka mig att bo där mitt i smeten. När jag bodde i Skogås, för hudra år sedan, tänkte jag att jag ville antingen bo långt utanför staden eller mitt i. Det fick bli långt utanför. Trots allt vill jag kunna öppna dörren och kliva rätt ut i trädgården och känna gräs under fötterna. Åter till handlingen. Idag var jag alltså in till Stockholm och köpte de sista(?) julklapparna. Jag har inte råd med mer fast jag ser jättefina saker jag skulle vilja köpa. Det får helt enkelt vara färdighandlat för i år. Jag får se till så jag handlar både julklappar och födelsedagspresenter samtidigt nästa år så kan jag kanske njuta av julen mer än jag faktiskt har gjort de här adventsveckorna. Äh, kan vi inte avskaffa det här hysteriska julklappshandlandet och ge varandra hemgjorda presentkort på fika med sällskap på utvalda ställen istället?

På G

Min arbetskamrat som ska sluta i gruppen jag jobbar i håller på att städa ur sitt rum. Hon hade hittat en MK-broschyr som jag gett henne. Den tyckte hon att jag kunde få tillbaka för hon skulle ju ändå inte ha något. Det finns en ny upplaga av den broschyren nu så jag tyckte hon kunde slänga den i så fall. Jag nämnde att jag precis varit på make up-kurs och då kom hon på att en mascara kunde väl inte vara så tokigt i alla fall. Sedan spann vi vidare på samma tema och naturligtvis fick hon prova handsetet som jag har stående på mitt rum. Hon blev jätteförtjust. Hon frågade på och jag svarade så gott jag kunde. Efter ett tag hade hon visat intresse för att handla produkter för över 2000 kr. Det slutade med att hon ville boka en klass. Så det kan gå helt utan att man anstränger sig.

Luciatåget

Vi slog oss ner i kafferummet på mitt jobb och väntade i skum belysning. De flesta visste nog att det var luciatåg på gång men inte vilka som skulle vara med. Det hade skojats om att konsulterna skulle stå för skönsången detta år men jag satt ju där bland publiken så det stämde inte riktigt. Så kom de, mina konsultkollegor plus två till av de orinarie anställda, ut från hissen skred de till gitarrspel och ledstämma. En lucia, för övrigt den enda tjejen, två stjärngossar, två tomtar och en pepparkaksgubbe. Det var den ena tomten som spelade gitarr. De var så duktiga. Så fick jag se mitt luciatåg i alla fall på rätt dag. Jag hade till och med fått vara med om jag velat men jag hade avböjt.

Det beställdes hemgjord pizza hemma. Det är praktisk mat. Alla får vad de vill ha på och ingen går hungrig från bordet. Det brukar inte mina barn göra annars heller men ibland serveras det väl sådant som inte faller riktigt alla i smaken. På Stillas blogg har jag för övrigt utmanat de som känner sig manade. Hon skriver så vackert om hembakat bröd. Min åsikt är att det inte bara är billigare utan även godare med hembakat. Å inte kräver det heller särskilt mycket ansträngning, bara tid. Min utmaning går ut på att baka allt matbröd själv istället för att köpa. Från och med nyår. Är ni med?

"Du är gripen för skadegörelse"

På väg hem från jobbet idag på Östertälje station kom fem väktare gående med två mindre pojkar i ett stadigt grepp om pojkarnas armar. Grabbarna var nog inte mer än 13 högst 14 år gamla. Den ena pojken iklädd tomteluva frågade störigt gång på gång vad han gjort och varför han blev fasthållen. Den ena väktaren tröttnade på hans frågor och svarade: "Du är gripen för skadegörelse. Det finns de som sett dig och din kompis klottra." Grabben som säkert var ganska stöddig i vanliga fall var spak och gråtfärdig. Det var väl inte riktigt så här han hade tänkt att det skulle gå. Mina tankar gick genast till föräldrarna. Det är en vecka kvar till jul. Man behöver inte sådana julklappar.

På AstraZenecas anläggning i Gärtuna där jag jobbar har man en annan tideräkning än i övriga Sverige. Där firar man Lucia idag dagen innan den riktiga dagen. Jag vägrar att fira Lucia idag så jag gick raka vägen till mina ordinära arbetsuppgifter istället. Vid grinden mötte jag representanter för IF Metall som delade ut en frukostpåse. Det fick inte de som gick på luciafirande i matsalen.

Det verkar vara riktig kris i företaget. Inga maschaller, inget ordentligt fika som det brukar vara vid sådana firanden, sa de som varit i matsalen och tittat. Mysfaktorn lyser med sin frånvaro. Idag slutar en av mina konsultkamrater för att börja på en annan avdelning. Nu är det slut på lugnet.

Vilken vecka!

Så var det länge sedan igen. Nåväl, den som väntar på något gott, väntar...alltid för länge som någon sa en gång. Veckan blev en mix av fruktansvärd och fantastisk. Om man tar medelvärdet så...ja...då blev den väl bra till slut. Ytterligheternas ytterlighet skulle jag väl mer vilja kalla den. Martin har varit här och det är alltid trevligt. Mina pojkar har också varit hemma. Det är också trevligt. De sistnämnda har varit lite störiga emellanåt. Det blev sent både måndag och tisdag, alladeles för sent. Jag behöver mina sovtimmar. På fem timmar/natt kan jag klara arbetsveckan men inte med färre. En konflikt därtill mitt i veckan som orsakade ont i magen på flertalet familjemedelmmar gjorde inte saken bättre. Till slut var jag så utmattad av ansträngning att jag mådde illa. Det löste sig men då var jag så trött att jag inte kunde sova. I helgen har jag sovit.

I eftermiddag har jag varit på make up-kurs. Det var kul! Vår kursledare, som är vår Sales Director, använde sig av oss elever som demonstationsobjekt. Jag blev lite full i skratt när det var dags för avsnittet ögonbryn. Det var ingen tvekan om vems tur det var att demonstrera på. Hon frågade inte ens om det fanns någon frivillig. Det var hennes sätt att ÄNTLIGEN få mina bryn fixade. Jag har många gåner sett på henne att hon tänkt att mina bryn borde både noppas och formas men att hon inte riktigt vetat hur hon skulle lägga fram det. Nu fick hon en chans och den var hon inte sen att utnyttja. Nu önskar jag mig en make up-väska i julklapp. Det kommer jag inte att få om jag inte köper den åt mig själv.

Julklappshandeln är i full gång. Igår var jag på Rusta. Det är en affär som alltid överraskar. Förra året hittade jag och Martin färdigt spända målardukar med oljefärger till. Dessa ligger fortfarande under sängen oanvända tillsammans med ett stafli. Någon dag när jag får tid ska jag plocka fram dem och testa min förmåga. Det här året hittade jag lite andra saker både åt mig och åt andra.