Så där ja!

Nu kan det här huset få ta emot besök igen. Idag har jag städat. Till och med mitt rum är snyggt. Mitt rum är beläget i källarvåningen. Det är väldigt skönt att sova där för där är alltid svalt. Nackdelen är att man aldrig ser det sådär i förbifarten och så kommer man på att det behöver städas på tidpunkter när det absolut inte passar, som när man ska sova till exempel. Tiden går och dammråttorna växer. Idag gjorde jag ett ryck även nere i källaren. Fantastiskt!
Igår jobbade jag. Så från att inte ha jobbat en endaste liten minut av den beordrade övertiden under maj och juni så brände jag av sammanlagt 18 timmar när det nästan inte fanns någon tid kvar. Det ska väl bli lite klirr i kassan i julilönen ändå. De senaste lönekuverten har innehållit väldigt trevliga summor så det kan det gärna få fortsätta med.
Avslutningsvis ett citat av Lars Kranz, min favoritträdgårdsmästare: "I de där små fröerna bor det något som man ännu inte har upplevt".

Lita på livsprocessen!

Ja, jag är nästan frisk. Det är bara lite hosta kvar nu och den får jag nog dras med ett tag. Det brukar man få göra vid sommarförkylningar. Nåväl, jag kom tillbaka till jobbet och befinner mig nu i slutet av upplärningsfasen för en av våra sommarjobbare. Det har väl inte varit det mest gynnsamma för min hosta att behöva prata hela tiden, vilket jag gör när jag håller på och lär någon. Men det får gå.


När man är sjuk på det vis som jag har varit hinner man tänka väldigt mycket. Det jag har tänkt allra mest är på hur livet ser ut och hur jag vill att det ska vara. Ju längre tiden går känner jag att det inte är på mitt nuvarande jobb jag ska vara. Det är minst 15 kanske 20 år till jag får gå i pension. Stannar jag där jag är nu så kommer ingenting att hända, jag stannar i utvecklingen, jag kommer aldrig vara nöjd med min lön och jag kommer slitas ut i förtid av den myckna mentala arbetsbördan. Jag har aldrig förr känt så stor lust att kasta loss från ett jobb utan att ha en annan anställning som tar vid. Jag nämnde detta för en av mina kollegor. Hennes svar blev "du måste lita på livsprocessen". Hon menade att allt ordnar sig om man i djupet av sitt hjärta vill något och följer den viljan. Lagen om attraktionskraften med andra ord. Det man fokuserar på får man mer av. Jag ska bara försöka hitta den där tilliten någonstans.

Hur kan man...

...vara så trött? Å varför är jag inte friskare än jag är. Nu ska jag inte klaga så himla mycket. Jag är friskare men inte helt bra och jag är fruktansvärt trött. Dålig kondition? Ja, man tappar allt vad kondis heter när man inte gör någonting på ett par veckor. Nu börjar jag i alla fall känna mig rastlös och det är ett gott tecken på tillfrisknande. Antibiotikakuren är officiellt slut. Jag skulle äta den i 7 dagar. Igår hade dessa dagar passerat. Det fanns 9 tabletter kvar och jag var fortfarande inte tillfredställande frisk så jag beslöt alldeles på egen hand att fortsätta med tabletterna till dessa är helt slut. Förr åt man alltid antibiotika i 10 dagar. Att man minskat till 7 nu kan väl bero på att man upptäckt att de sista dagarna är i princip onödiga att medicinera för de flesta och så minskar man både omloppet av antibiotika och besväret att komma ihåg medicinen för den friska patienten. Jag är alltså inte helt frisk ännu och fortsätter därför. Men jag fick skippa Åland. Jag skulle ha åkt dit igår och firat Gransträff med nordiska 2CV-fantaster. Jag trodde helt enkelt inte att det skulle vara bra att sova i tält för mig. Jag ska bli frisk nu och då får man agera klokt.

Sveriges sjukvård 2014!

Jag beslöt mig för att stanna hemma från jobbet. Ringde vårdcentralen för att få tag på Dr Carl för att få honom att skriva ett sjukintyg till mig. Då visade det sig att han inte jobbade där den här veckan. Alltså fick jag beställa en ny tid vilket kostade mig ytterligare 200 kr som alltså ska betalas med min redan reducerade lön. Landstinget inte bara bollar med sin personal utan även med dem som behöver deras tjänster. Ok, det blev lärpengar för mig. Hädanefter vill jag ha med mig ett läkarintyg hem redan vid första besöket om det finns en minsta misstanke om att jag behöver ett sådant. Alternativt ska jag ha skriftligt på att jag inte ska behöva betala för ett läkarbesök till. Men när man är sjuk orkar man inte deala om sånt så jag tog tiden, betalade, kom in 35 minuter efter utsatt tid och fick mitt intyg. Dr Rafina tyckte inte ens att hon behövde undersköka mig. "Det syns att du är sjuk" sa hon. Klok kvinna!

Efter 3 dygn...

...med antibiotika känner jag mig visserligen lite piggare men inte alls särskilt frisk. Bör man gå till jobbet om man fortfarande stoppar i sig minst två gram Alvedon per dag? Nja, skulle det vara någon annan som frågade hur den skulle göra skulle jag utan tvekan råda den personen till att vara hemma. Varför är jag strängare mot mig själv? En ganska vanlig åkomma tror jag. Om jag inte är dramatiskt mycket bättre imorgon så stannar jag hemma ännu en dag och försöker få tag på Dr Carl så han får skriva ett intyg till mig.

Rent mentalt ser...

...jag ljuset i tunneln. Natten till igår förvärrades mina symptom med huvudvärk och ont över halva ansiktet. Lägg sedan till att min kroppsliga termostat var mer än lovligt hysterisk och ni förstår nog att jag inte sov nästan någonting. Jag vred och vände på mig. Det var ömsom för varmt och ömsom för kallt. Jag svettades och jag frös om vartannat. På morgonen såg jag till att få en till på vårdcentralen. Jag fick träffa dr Carl, en ung, ambitiös och förtroendeingivande AT-läkare som verkligen hade sinne för hur man bemöter människor. Det är så roligt med dessa AT-läkare. De är som regel väldigt sugna på att komma ut i arbetslivet och göra nytta. Det går väldigt grundligt tillväga och sparar inte på krutet. Framför allt har de inte hunnit bli blasé på alla som kommer med små och vanliga åkommor utan även dessa får känna sig sedda. Man är någon som tas på allvar fastän man inte kommer in i ett livshotande tillstånd.


Men det är dyrt att vara sjuk. Inte nog med att det kostar pengar att få träffa en läkare så ska man även lösa ut medicinen man får sig ordinerad. Detta ska man alltså betala med en lön som redan är reducerad därför att man har frånvaro från jobbet. Ok, det finns högkostnadsskydd om man är sjuk ofta och tur är väl det men även ett enstaka sjukbesök (inkl medicin) kan svida i plånboken om det är fel månad och det finns många munnar att mätta hemma. För egen del är den tiden förbi men det är verklighet för så många andra.

Dyngförkylning, vik hädan!

Av rubriken att döma så förstår nog de flesta att jag drabbats av en förkylning som är av minst tredje graden. Inte jättehög feber men totalt sänkt och hela huvudet impregnerat med snor, på insidan vill säga. På utsidan känns det bara inkapslat. Det är femte dagen och jag är rejält less. Den här bloggen ska ju handla om positivt tänkande, att hitta guldkornen i det lilla. Jag måste erkänna att det är svårt i det läge jag befinner mig nu. Kanske måste vi ha sådana här stunder för att kunna uppskatta det oansenliga i vardagen, det där självklara som vi sällan tänker på eller ens lägger märke till. Jag har i alla fall fått mycket tid till att fundera de här senaste dagarna. När det enda man kan göra är att ligga på soffan och blunda, för det är vad jag har gjort, då hinner man långt i tankarna.