Jag klarade det!

Tacksamheten är stor mot mig själv och mot livet i stort! Jag klarade att under tio dagar i rad göra så Mary Kay-uppgifter som min salesdirector hittade på fast med vissa undantag. På andra dagen vid lunchtid fick jag känselbortfall vid höger underläpp och högra delen av hakan, ungefär som en tandläkarbedövning som håller på att släppa. På kvällen tyckte jag att det började sprida sig till kinden och örat. Då åkte jag in till akuten och de tog ganska omgående hand om mig. En massa olika prover och undersökningar senare stod läkarna fortfarande rådvilla. Det gick inte med anledning av provsvar och röntgenundersökningar att fastställa vad som var fel och jag blev hemskickad med ett recept på blodförtunnande läkemedel. Två dagar senare började bedövningskänslan att släppa och nu är den borta så när som på att det känns lite som att bedövningen precis ha släppt, men blir lite extra köldkänslig. Jag blev förkyld till råga på eländet men med lite tidsdispans så klarade jag att få klart alla Mary Kay-uppgifterna i tid.


Dagen efter att jag kom hem från sjukhuset var jag så lycklig att jag överhuvudtagen levde så jag köpte mig en bukett tulpaner. Dessa har stått på bordet i köket fram till nu. Jag har blivit glad varenda gång jag har sett dem.


Återigen har jag fått en påminnelse om hur skört livet är och att man måste passa på att leva medans man kan, göra det man vill göra medan man kan och fundera över vad som är viktigt och mindre viktigt här i livet medan man kan.

Så där ja,...

...nu har vi kommit ett par veckor in på nya året. Vad har jag åstadkommit hittills? Ja, rummet mitt blev grundligt städat, på ytan. Jag har fortfarande kvar att rensa garderoben. Mina överblivna kläder ska gå till välgörenhet i Estland. Julen är bortplockad och som vanligt sörjer jag när jag plockar ner alla fina stjärnor. Fast i ärlighetens namn skulle jag nog ledsna om de fanns i mina fönster jämt. Det mest spännande som hänt detta år är att jag genomgått en session regndroppsterapi. Olika eteriska oljor droppas längs ryggraden, stryks ut och får sedan hjälp in i kroppen med lite speciella masserande rörelser. Behandlingen syftar till att stärka immunförsvaret och ta bort eventuella "elakheter", typ inflammationer och bakterier som kan finnas i kroppen. En av mina goda vänner är utbildad regndroppsterapeut och hon behövde öva för att komma igång med sin verksamhet igen. Två dagar efteråt blev hon sjuk. En gång för flera år sedan utövade jag yoga. Ett av passen handlade om att stärka immunförsvaret. Dagen efter började jag bli sjuk. Jag fick den värsta influensa jag någonsin haft. När jag var så pass frisk igen att jag kunde återuppta min yoga frågade jag min lärare vad det kunde betyda att jag fått denna tvärtomeffekt. Hennes svar var yogans sätt att rensa kroppen. Hon gratulerade mig att jag nu skulle hålla mig frisk jättelänge. Så blev det också. Jag som brukade få influensa vartannat år ungefär fick det inte på många, många år. Jag misstänker att det är något sådant som min gode vän har råkat ut för. Hon behövde få något utrensat ur kroppen. Å jag är väldigt glad att jag inte hade tjatat mig till behandlingen utan att det var hon som visste min inställning som ville ha mig att öva på.

På spaning efter...

...dem tid som flytt. Det är väl vad jag har pysslat med idag. Man kan också kalla det grundlig städning. Då hittar man saker man hade glömt att man har. Oj, vad jag har röjt och rensat. Skrivbordet i mitt rum har en längre tid, ganska lång tid för att vara ärlig, sett bedrövligt ut. Helt överbelamrat med papper, kartonger, hårsnoddar, tidningar, foldrar, namnbrickor... you name it. Nu har jag städat där. Det började med att jag bara skulle snygga till lite i mitt rum. Jag började med att städa av en stol som var belamrad med diverse kläder bla Martins morgonrock. För att få in den i garderoben fick jag lov att städa ut lite andra kläder vilket ledde till att jag städade hela garderoben och sedan fortsatte jag av bara farten till skrivbordet. Inventeringen står på tur så jag behövde rensa undan för att veta vad jag har och inte har. Jag är inte riktigt klar än men det blir jag snart. När jag gör sådana här röjningar brukar det bli så grundligt så det verkligen håller så ett tag. Det gäller att inte göra för mycket åt gången så man inte börjar slarva. Ikväll är jag färdig men jag fortsätter imorgon.

En av klokheterna...

...som kommit till mig under det gångna året ska jag försöka redogöra för här. En kväll var jag och lyssnade på en mycket klok kvinna. Hon pratade om det förflutna och framtiden. Hon sa att man brukar prata om att man får med sig saker i bagaget längs livets många gånger krokiga väg och att det man får med sig formar en som den människa man är idag. MEN, sa hon, man får inte låta det förflutna ta över. Det finns en anledning till att det heter "ryggsäck". Det är för att vi ska låta det förflutna ligga bakom oss. För om det var mening att vi skulle ha det framför oss som hinder hela tiden skulle det heta "magsäck" och det var hon ganska säker på att de flesta av oss inte ville ha mer av. Vi som lyssnade brast ut i skratt och kunde bara hålla med. Så, dra gärna nytta och lärdomar av det som händer dig i livet men låt det aldrig vara dig till hinder. Väx med erfarenheten!

Tillbaka- och framåtblickar.

Nytt år, nya tag! Varför säger vi så egentligen? Det måste väl vara lika lätt att vända blad och gå vidare vilken dag som helst? Ändå är det något magiskt med just årsskiften. Man lovar sig själv en massa saker som visserligen oftast är bra för både en själv och andra men hur länge håller man sina löften? Jag har slutat ge nyårslöften för länge sedan. Det finns ingen mening i att ge ett löfte som man ändå inte håller. Jag nöjer mig med att se tillbaka på det gångna året och konstatera att "that's it". Försöker fundera ut var förbättringspotentialen är som störst och sedan ser jag fram emot det nya året. Jag har tänkt att jag ska göra en lista med 12 saker jag vill förbättra/slutföra detta år. En sak i månaden, ungefär. Det behöver inte utföras i kronologisk ordning och det behöver inte vara stora projekt. Jag är inte riktigt klar med min lista än och det är tveksamt om jag ens kommer att publicera den här men vi får se. Det är viktigt att ha en plan för hur man vill göra för annars kommer man ingenstans. Sedan kan det ju faktiskt handla om pengar för att kunna slutföra planen och det rår man kanske inte riktigt över alla gånger. I förra inlägget skrev jag att vi går spännande tider till mötes. Så är det fortfarande. Gott Nytt År!

Nu är vi...

...där igen. Varenda advent lovar jag mig själv att nästa år DÅ ska jag se till så alla julförberedelser är klara till 1 advent så jag kan få njuta av julen istället för att känna mig otillräcklig. Vad hände detta år? Tiden bara flög iväg och här står jag igen och har hastat fram julpyntet och jäktat fram ett julöppethus som jag ska ha på torsdag samt inte köpt en enda julklapp. Jag kan ju inte direkt påstå att julen kommer som en överraskning men det är jämt så himla mycket annat som upptar mina tankar. Jag skulle kanske testa på att skriva en lista redan nu med grejer som ska göras inför nästa jul och tidsbestämma dem så jag har ett schema? Kan vara en bra idé!
Nåväl, igår fick jag helt oförhappandes tag i jättefina julgardiner till köket, på loppis. 4 st gardiner för 110 kr. Jag köpte dem på vinst och förlust och efter lite modifiering så hänger nu 3 st av dem i köket. Den fjärde vet jag inte riktigt vad jag ska göra av men det löser sig. Jag har försökt lägga upp bilder här på dem men det går inte riktigt.
En annan händelse i mitt liv sedan sist är att mamma och pappa var här på besök. Mikael har ju bytt rum och lämnat sin säng i gamla rummet. Den behövde en bäddmadrass. Jag hittade en wellpuremadrass i rätt storlek på JYSK i deras webbshop. Jag beställde den och höll tummarna för att den skulle komma vilket den gjorde samma dag som mamma och pappa anlände. I helgen har jag bytt säng. Jag har tagit upp min säng och tagit ner Mikaels med nya madrassen till mitt rum och i natt har jag och Martin premiärsovit på den. Jag tror inte jag kommer att ångra mig!
När mamma och pappa var här fick vi mycket gjort. Det blev tre vändor till tippen med grejer som hade tjänat ut. Det är skönt att få undan. Det går bättre att andas. I och med att jag nu har ett jättefint och stort rum över så har jag bestämt att göra sällskapsrum av det. Min gamla säng står där visserligen men det gör inte så mycket. Det står en gammal soffgrupp där också men det vete väl fåglarna om inte den ska in i mitt vardagsrum så kan jag slänga bort den soffgrupp som står där. Den är 30 år gammal och har också tjänat ut. Visserligen säger min yngsta son att han vill ha den soffan, den som står i Mikaels gamla rum, när han flyttar men jag kan inte hålla på att härbärgera en massa möbler åt mina outflyttade barn. Vill han ha den när han flyttar så får han väl ta den och så får jag anledning att köpa mig en ny, då.
Förändringens vind blåser. Jag går spännande tider till mötes.

Ack, så grå...

November är här och gråare får man leta efter. Jag känner mig också ganska grå om jag ska vara ärlig. Tiden bara går och vad gör jag åt det? Gör varje dag något positivt. Så försöker jag leva men ibland lyckas jag inte. Jag hade samtal med min chef när jag var som mest grå och fick i uppgift att skriva en lista på vad som fick mig att känna mig så. När jag satte mig och funderade så kom jag fram till att min gråhet i grunden inte beror på något på jobbet. Jag trivs med mina arbetsuppgifter och arbetskompisar. Men det blir bara nytt, nytt, nytt runt-i-kring-arbete hela tiden utan att det gamla har hunnit få sätta sig ordentligt. Å så kommer det förbättringsförslag på hur man kan göra och så implementerar man det och då är någon annan missnöjd och kommer med ett nytt förbättringsförslag och så implementerar men det och då är det en tredje part som blir missnöjd och lägger ett nytt förbättringsförslag. Då kan det, om man har tur, komma en ny medarbetare som inte var med från början och lägga ett nytt förbättringsförslag som går ut på att vi är tillbaka på ruta ett. Så har vi rört om i grytan, det både syns på papper och känns i kroppen som att vi har gjort jättemycket men i själva verket har vi inte kommit någon vart. Det senaste påhittet är att vi ska börja tidsplanera oss. Vi ska tidsplanera 7 av våra 8 timmars arbetsdag. Vi får se hur det går. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan första sjukskrivningen på grund av stress kommer. Nåväl, det finns ett gammalt polskt ordspråk som lyder "om du rör om i en gödselstack så börjar den lukta". Det är precis vad jag har gjort. Då har jag två val. Antingen slutar jag röra om och låter lukten lägga sig eller så löper jag linan ut och går till botten med problemen.