Tacksamheten är stor mot mig själv och mot livet i stort! Jag klarade att under tio dagar i rad göra så Mary Kay-uppgifter som min salesdirector hittade på fast med vissa undantag. På andra dagen vid lunchtid fick jag känselbortfall vid höger underläpp och högra delen av hakan, ungefär som en tandläkarbedövning som håller på att släppa. På kvällen tyckte jag att det började sprida sig till kinden och örat. Då åkte jag in till akuten och de tog ganska omgående hand om mig. En massa olika prover och undersökningar senare stod läkarna fortfarande rådvilla. Det gick inte med anledning av provsvar och röntgenundersökningar att fastställa vad som var fel och jag blev hemskickad med ett recept på blodförtunnande läkemedel. Två dagar senare började bedövningskänslan att släppa och nu är den borta så när som på att det känns lite som att bedövningen precis ha släppt, men blir lite extra köldkänslig. Jag blev förkyld till råga på eländet men med lite tidsdispans så klarade jag att få klart alla Mary Kay-uppgifterna i tid.
Dagen efter att jag kom hem från sjukhuset var jag så lycklig att jag överhuvudtagen levde så jag köpte mig en bukett tulpaner. Dessa har stått på bordet i köket fram till nu. Jag har blivit glad varenda gång jag har sett dem.
Återigen har jag fått en påminnelse om hur skört livet är och att man måste passa på att leva medans man kan, göra det man vill göra medan man kan och fundera över vad som är viktigt och mindre viktigt här i livet medan man kan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar