Ett måste till...

...är borta från mitt liv, tillfälligt. Herre min Get vad duktig jag har varit idag! I förra veckan kom det en anvisning från kommunen om att jag hade buskar och grenar som stack ut på trottoaren och att jag hade 14 dagar på mig att ta bort dem. Det har jag gjort idag och det tog åtskilliga timmar. Å med anledning av det så har jag nu en kropp som kommer drabbas av träningsvärken from hell lagom till på tisdag. Det var ett rejält träningspass jag fick men det blev fint. Å så fortsatte jag att sortera och slänga när jag ändå var i gång. Den här gången var det matkällaren, som inte går att ha som matkällare därför att det är för varmt i den, som fick bli mitt offer. Jag röjde och rensade till det inte fanns någon plats kvar i soptunnan. Resten får jag ta när den är tömd. Jag måste frigöra utrymme så jag kan sortera in nya saker. Min äldste son har varit högst delaktig i den senaste veckans aktiviteter. Han fällde ett uttalande igår om det här med sakernas tillstånd. Han sa: "Det är när saker står på fel ställe som det ser stökigt ut". Vuxenpoäng på den!

Livet de lux, 180 km/h!

Det är mycke' nu! För mycket. Dessutom sover jag för lite. Kombon hektiskt liv - sova lite, håller inte i längden. Jag vill inget annat än att ta det lugnt, ändå måste jag jobba på. Jag vill inte ha några utmaningar just nu. Det är tillräckligt som det är med att bara leva.
Helgen efter Göteborg åkte vi till Ulricehamn och hade höstträff med 2CV-gänget. Det var kul! Men jag sov väldigt illa. Jag liftade som vanligt med Anders hem. Han passerar ju ändå där jag bor. Helgen efter var det valspurt och vi åkte in till Stockholm för att se på hysterin. Sedan åkte vi hem till Erikas och Alexanders nya lägenhet i Årsta. Den var fin men det krävs väl lite handpåläggning innan det är helt klart. Helgen efter det gifte sig Erika och Alexander i Mörkö kyrka. Härligt! De var så fina! Jag fick vara barnvakt åt lilla Lova. Den unga damen är ju fruktansvärt mammig så jag var beredd på kamp. Men det gick över förväntan bra. Jag hade hela huset fullt i folk som sov på madrasser lite varstans. Det blev trångt men det var tills lika kul. Den veckan som har varit nu har jag flyttat ut från lilla studion i Södertälje. Vi ska inte ha den längre nu och det var dags att packa ihop. Sorgligt men livet går vidare. Jag har trivts väldigt bra i den lilla lokalen men nu har jag låst dörren för sista gången.
Jag är trött, trött, trött. Det enda jag egentligen vill är att i lugn och ro få ordning på mitt liv. Städa ut det gamla så jag orkar välkomna det nya, städa ut så jag kan ta ny luft i lungorna. Ge mig lite andrum!

Göteborg tur och retur!

Jag kom iväg till Göteborg. Allt gick bra till vi kom till Alingsås. Där var en nedriven kontaktledning så där fick vi stå. Det slutade med taxi därifrån till Scandinavium. Vi kom försent. Tänk om SJ hade kunnat ge oss infon att det skulle dröja över en timme att komma vidare redan från början. Då hade vi kunnat ta ett beslut som gjort att vi hade hunnit dit i tid.
Hur som helst så var seminariet fantastiskt! Glitter, glamour, glädje, positiv energi och dörröppnare till drömmar. Jag hade ju bokat ett lite större rum så vi skulle kunna bo fler och därmed få ner rumspriset per person. Vi fick också ett stort rum men det var väl tur att vi inte var mer än tre för den ena sängen var i smalaste laget för att dela med en person man normalt inte delar säng med.
Igår när jag kom hem var jag full av iver att sätta igång och jobba och såg verkligen fram emot det. När jag vaknade i morse kändes det inte alls lika självklart att jag skulle jobba just idag. Det blir lätt lite väl intensivt när man är på sådana här event. Det är kul men medaljens baksida är att när det är över så blir man fruktansvärt trött. Jag fick ägna mig åt att vila istället. Imorgon är det MK-möte så det ordnar sig nog. Det blir en tidig kväll ikväll.

Förortssafari och panik

Livet är hektiskt. Det går ungefär i 180. En minnesstund för arbetskamraten Elisabet fick tiden att stanna upp lite. Det var inte förrän jag satt där som jag riktigt tog in att hon inte längre är med oss. Man ska inte vänta med att göra saker för rätt som det är så är det försent. Till helgen är det MK-seminarium i Göteborg. För att underlätta ankomsten så har snälla Zandra tagit med sig min biljett och ska checka in åt mig. Hon är redan på plats. Igår åkte jag till henne med biljetten. Sedan skulle jag vidare till Tumba för att leverera produkter OCH få mina bryn fixade. Jag skulle få en halvtimme över mellan leverans och ögonbrynsfix och funderade på vad jag skulle göra under den tiden. Det behövde jag inte oroa mig för skulle det visa sig. När jag hade lämnat Zandra gick jag till busshållplatsen i Salem. Bussen kom och jag klev på. Efter en stund kom vi fram till en vägskylt där det stod Tumba och en pil till höger. Bussen svängde vänster! Då började jag fundera på vilken buss jag satt på. Det stod Tumba på den, det var jag alldeles säker på. Å till Tumba kom jag också, så småningom. Först skulle vi åka runt lite i förorterna i Botkyrka. Det tog 40 minuter innan jag var framme. Då hade min kund Sussie hunnit åka och jag höll nästan på att komma försent till Jenna som skulle fixa ögonbrynen. Allt slutade bra. Jag hann med tåget hem som jag ville åka med.
Jag packade om min handväska när jag kom hem. Lyfte ur och i lite olika saker. Idag när jag slutade jobbet var planen att jag skulle först gå till frissan och klippa mig och sedan gå till HM och handla en ärmlös blus att ha under MK-kavajen. På väg till frissan upptäckte jag att jag inte visste var plånboken var någonstans. I min väska där den borde ha varit var den i alla fall inte. Köksbordet var mitt hetaste tips. Jag frågade min frisör om hon kunde klippa mig på kredit vilket gick bra. Hon känner ju mig vid det här laget. Något HM kunde jag ju däremot inte handla på. Jag kan väl tillägga att jag inte ens försökte. När jag sedan kom hem och upptäckte att plånboken inte alls låg på köksbordet fick jag panik. Jag hann tänka elaka tankar om en kille som stötte till mig igår på perrongen. Jag tänkte också att det ju skulle vara typiskt om jag blivit bestulen just nu när jag äntligen har lite pengar på kontot. Men inga pengar fattades då jag gick in och kontrollerade. Jaha, hur skulle jag lösa detta? Ingen plånbok, inget VISA-kort, ingen legitimation och en resa till Göteborg över helgen. Efter lite extra funderande gick jag så ner i källaren för att leta i min MK-hylla där jag igårkväll hade lagt upp några sminkväskor och där bland dessa små väskor låg min plånbok. Jag är en lycklig människa igen och imorgon åker jag till Göteborg för att bli ännu lyckligare.

Hålla i hatten...

...var det jag skulle göra. Å det ska gudarna veta att jag gör. Men jag är så sjukt imponerad av elektrikern som var här. Efter 20 minuter, i ett hus han aldrig hade varit i förut och utan ett el-schema att gå efter, hade han lokaliserat felet som orsakat att säkringar har brunnit av så fort vi satt i dem. Det var en strömbrytare till en fontänpump som jag aldrig använt som låg på. När den var avstängd så fungerade allt som det skulle. Fenomenalt! Sedan, när han ändå höll på, fick han ta bort manöverpanelen till takvärmen jag inte använder i vardagsrummet. Det var poppis att installera takvärme för sisådär en 40 år sedan. Jag stängde av den direkt jag hade installerat bergvärme. Golvvärme är väl en sak men takvärme är bara idioti. Den här elektrikern jobbade snabbt och effektivt. Han ska få komma hit fler gånger.
Jag var till tandläkaren och fick äntligen min tand som gick sönder i mitten av juli lagad. Sånt kostar pengar. Det är aldrig billigt att gå till tandläkaren. Den här gången räckte det med en tusenlapp.
Å så fyllde Lova 1 år. Hon fick en alldeles egen tårtbit att äta alldeles på egen hand. Av hennes mormor och mormors fästman fick hon en liten resväska som hon kan packa saker i när hon ska till mormor och hälsa på.
Igår stod jag på Curves Tumba och visade mina Mary Kay-produkter. Det var fantastiskt kul! Men det mest överraskande var att det såg så fantastiskt kul ut att träna där. Måste ta mig en funderare på om jag ska börja göra det eller inte. Det kostar också pengar men jag kanske kan nätverka samtidigt. Å då kan det ju bli riktigt bra.
Håll i hatten var det ja. Till helgen som kommer är det MK-seminariet i Göteborg. Helgen efter det är det 2CV höstmöte i Ulricehamn. Helgen efter det är det Erikas och Alexanders bröllop. Då ska jag visst vara barnvakt åt lilla Lova. Fram tills dess har jag visst lovat mig själv att genomföra en "perfect start" som det heter (boka 8 klasser och håll minst 5 av dem inom 2 veckor). Just nu orkar jag inte ens sammanställa gårdagen. Det blir en tidig kväll ikväll.

Veckan i korthet!

Måndag: Trevligt MK-möte. Det var kul att träffa alla.
Tisdag: Erika, Alexander och Lova bjuder över sig på middag. Jag får möjlighet att äntligen lämna över Alexanders 30-årspresent.
Onsdag: Hannas födelsedag. Pga rådande omständigheter firar hon i stillhet. Jag åker dit och är barnvakt på kvällen när hon och Magnus är på föräldramöte.
Torsdag: Martin kommer. Alltid kärt återseende. Får ett sms av min syster som föranleder viss panik men det visar sig vara en missuppfattning.
Fredag: Blir glad när jag får höra att jag ska ha samma typ av arbetsuppgifter även nästa vecka. Jag ligger efter och det är skönt att inte behöva "lämna skit" efter sig. En elektriker ringer på kvällen och erbjuder sig att titta över elfelet i mitt hus. Äntligen!
Lördag: Ylva och Kjell kommer. Likaså tvillingarna som ska sova kvar här över natten medan deras mamma och pappa har en liten middag hemma. Ylva ska på "kändisfest" i Järna av alla ställen. Kjell fyller år på söndag och jag och Martin har i hemlighet sett till så han ska få en present av oss. Jag tror inte han ens tror att jag vet att han fyller år. Kul!
Söndag: Vi sjunger för Kjell på morgonen. Tvillingarna är väldigt rara. Jag har äkta mormorstatus hos dem. Jag röjer i pannrummet, tvättstugan och garaget tillsammans med Mikael för att bringa väg för elektrikern som kommer imorgon.
Veckorna flyger fram. Livet består av kaos. Det snurrar fort. Ibland för fort. Det gäller att hålla i hatten och hänga med.

Första veckan efter...

...semestern gick bra att jobba. På tisdagen fick jag ett dramatiskt samtal från Hanna. Hon grät i telefonen så jag inte hörde vad hon sa. Till slut lyckades hon hulka ur sig att Magnus farbror och tillslika arbetskamrat Benke var död. Arbetsplatsolycka fick jag veta senare. El är inte att leka med. Tvillingarna hamnade hos mig den kvällen så deras mamma och pappa fick tid till att sansa sig. Vi lekte och hade kul, var till lekparken och på en liten shoppingtur till ICA på kvällen och köpte nappar. Det fanns bara en napp med i packningen så det var ju helt enkelt tvunget att åtgärdas.
På fredag fick jag nästa tråkiga besked. En fd arbetskamrat hade avlidit av sin cancer. Man kan väl säga att dessa två besked slog undan fötterna lite på mig. Jag var tvungen att bara få vara ett tag. Det är i sådana stunder man blir stilla och måste tänka. I går, lördag var Martin och jag ut till Artipelag. Vilket ställe! Utanför Gustavsberg ligger det, vid vattnet. Å det är inte bara en konsthall. Det är otroligt härliga omgivningar runt omkring också med fina stigar att gå på. Vi fick en heldag där ute. Det är läkande för själen att vistas i sådana miljöer. 
Annat som hänt i min värd är bla att min luftavfuktare har gett upp. Den har gått konstant ända sedan jag köpte den i augusti 2010 och nu låter det som att den håller på och skär ihop. Tack för trogen tjänst! I samma veva löpte badrumsfläkten i källaren amok och vägrade stänga av sig. Jag tror att det har ett samband. Något dygn efter att jag hade slagit på luftavfuktaren märkte jag att jag hade en mycket bättre luft i källaren. Nu när den inte fungerar längre så är det helt enkelt fuktigare luft och därav går aldrig luftfuktigheten ner under den nivå som badrumsfläkten är inställd på. Nu har jag med hjälp av Martin ställt upp känsligheten på badrumsfläkten och vips så slog den av sig.    
Imorgon är det vardag igen och start för Mary Kay-mötena. Nu ska vi inte vara på Gullmarsplan längre utan på Norr Mälarstrand. Det ska bli kul att se nya lokalen.    
På eftermiddagen idag har jag varit och veckohandlat. Mikael gjorde, med viss ledning, matsedel och jag skrev upp vad som behövdes och handlade. Förr när barnen var mindre hade jag inte råd att handla ekologiska varor. Det handlade om att få mat på bordet överhuvudtaget. Jag drömde om en tid då jag kunde plocka närodlat och ekologiskt i varukorgen. Nu har den tiden kommit. Sakta men säkert har jag bytt ut den ena varan efter den andra. Bananer och kaffe är sådana saker som jag länge har prioriterat framför samma varor odlade på traditionellt vis med farliga bekämpningsmedel. Sedan kom mjöl in på inköpslistan av ekologiska varor. Nu idag när jag handlade, förra veckan också, så handlade jag i första hand ekologiskt. Varför då? Jo, dels tycker jag att prisskillnaden på ekologiskt och traditionellt odlade varor många gånger visserligen fortfarande är dyrare men prisgapet är i alla fall mindre nu än förr, känns det som. Dessutom märker jag på mig själv att jag har större respekt för en vara som är lite dyrare och ser därför till att den blir uppäten. Skillnaden i pengar över en längre tid borde på det viset bli marginellt och så får jag äta bra mat på kuppen.