Det var gräsligt...

...tidigt att stiga upp i morse när klockan ringde (kl 05:00). Det kändes verkligen som mitt i natten. Jag lyckades ta mig ur sängen och sedan iväg till jobbet. Det var fler än jag som kom tillbaka från semestern. Det var kul att träffa alla och höra vad de gjort på sin semester. Sedan kunde jag i lugn och ro logga in på datorn och ta mig an dagens uppgifter. Jag kan inte påstå att jag har jobbat ihjäl mig men jag har inte heller varit sysslolös. Det är fortsatt varmt. Att det är så här varmt i någon vecka och sedan blir mer normala temperaturer är jag van vid. Det är inget konstigt Men att det är ett sådant här ihållande  högtryck som parkerat sig just där jag befinner mig och så länge som det nu har hållit på, det är mer ovanligt. Jag kan inte minnas att jag varit med om det någonsin förut. Globala uppvärmingen? Nja, då måste man se över längre tid.
Från det ena till det andra. För några veckor sedan såg jag i "Sommar med Ernst" hur han tillverkade en lampskärm med hjälp av lite fliselin (så stavas det säkert inte men man uttalat det så), lite blad från trädgården, lite lim och ett strykjärn. I Ludvika besökte vi ett par loppisar och jag inhandlade en lampettskärm för att försöka göra något liknande. Jag ville börja smått ifall det här råkade vara en av Ernst många knasidéer som inte går att genomföra om man inte är han. Nu är lampskärmen klar och den blev riktigt bra. Nu saknas bara lampa och sladd så ska den upp på väggen. En annan sak som jag hann med under den sista helgen på semestern var att trä om tvättvindan. Det fanns knappt några linor kvar att hänga tvätten på så jag hade ingenting att förlora. Vips hade jag sparat minst 500 kr. Å för 50 kr i materialkostnad fick jag en ny lampa. Jag har även bantat ner TV-utbudet från det mastigaste till ett vanligt lagompaket vilket gör att jag spar ca 300 kr i månaden. Var ska det här sluta? Jag kanske blir rik på kuppen!?

Ljuvliga semester!

Den 4/7 började jag min semester med en rivstart. Jag åkte direkt från jobbet till Smedjebacken där jag sov en natt för att på morgonen åka med Martin till Munkfors till våra goda vänner från Holland. Där blir man alltid förstklassigt omhändertagen men det var precis vad jag behövde för jag var fullständigt utarbetad. Vi besökte Rottneros trädgårdspark. Där var fantastiskt vackert och jag fick lära mig att den stora herrgården i parken hade stått modell för Selma Lagerlöfs "Gösta Berlings saga". Jag fick en väldigt lust att läsa den. När vi kom hem till Smedjebacken igen efter ett par dagar gick jag och Martin ner i källaren till hans bibliotek och där fanns boken. Det är inte någon jätteny utgåva så språket är lite gammeldags vilket gör att det tar lite längre tid att läsa. Jag har hunnit hälften ungefär. Solen sken och det var varmt hela tiden.
Vi var hemma ett par dagar, gick på 2-årskalas och packade om väskorna. Sedan bar det av upp till Norrbotten till mamma och pappa. Vi hade min svärfar med den här gången. Det var riktigt roligt att ha honom med och få visa honom min barndomsbygd. Vi gjorde lite utflykter och en av dagarna var vi bjudna till Säivis på middag till Martins dotters nyblivna svärföräldrar. Säga vad man vill om den resan men jag tror banne mig jag och Martin gjorde årets goda gärning i och med att vi tog svärfar med oss. Han är ju gammal, ser dåligt och orkar inte gå så långa sträckor i taget. Sedan Maria dog i höstas är han dessutom väldigt ensam. Nu har han nog pratat för resten av året... :-) Å solen sken och det var varmt hela tiden.
Vi stannade en vecka. Sedan började vi åka hemåt. Vi nattade över hos min syster i Skellefteå. På morgonen gick en kindtand sönder för mig. Det som blev kvar av den var väldigt vasst och jag fick ont i tungan. Jag ringde folktandvården när jag kom till Smedjebacken. Det hade inga tider att ge mig i allmänhet och inte i synnerhet när jag inte hade ont. Tanden slipades ner en aning (av eltandborsten?) och sedan när det slutade haka i tungan hela tiden så tänkte jag inte så mycket på det.
Vi var hemma över helgen i Smedjebacken. På måndagen styrde vi kosan mot Oslo. Vi hade bokat hotellrum i tre nätter. Jag har aldrig varit i Oslo förut och tyckte om staden på en gång. Vi fick ett jättebra rum. Det hade nog kunnat se ut hur som helst för att vara till belåtenhet för det fanns fungerande AC. Det är av största vikt att ha det när det är 30 grader varmt och man ska utforska en storstad. Det är inte alldeles optimalt med sådan värme vid sådana tillfällen men det var ju inte riktigt affärsutbudet vi skulle se. Vi köpte åkkort och åkte ut till Vigelandsparken och sedan åkte vi ut till Kontiki, Ra II och Fram. Det var intressant att se. Samma dag tog vi tunnelbanan upp till Holmenkollen bara för att vi skulle utnyttja åkkortet till max. Där fick jag svindel när jag stod vid läktarplatserna vid hoppbacken. Det stupade så brant så det kändes som att jag skulle tappa balansen. Sedan hängde vi en hel del vid Operan, Akers brygge och Tjyvholmen. Vilken fantastisk arkitektur det är i den stan! Å var man än tittar så finns det någon skulptur att upptäcka. Jag vill bo där! Kanske inte för resten av mitt liv men en tid i alla fall. Så kände jag med New York när jag var där för ett antal år sedan. Å solen sken och det var varmt hela tiden.
Vi vände åter hemåt. På väg ut ur Norge hörde vi på radion att det kommit ett terrorhot mot Norge och att det skulle vara beväpnade poliser i city och att det skulle vara skärpta gränskontroller. De kontrollerna hade nog inte hunnit komma igång för det var inga spår av några sådana när vi passerade gränsen. Vilken tur vi hade som hade varit där INNAN hotet kom. Vi kom hem till Smedjebacken och stannade där över helgen. I måndags var det så dags att åka hem till Järna igen. Här har det fortsatt vara varmt hela veckan.
Sammanfattningsvis så kan jag inte vara annat än nöjd med den här semestern. Jag önskade mig sol och varmt, sådär riktigt varmt så det bara går att vara i skuggan. Jag älskar det och jag fick det. Det känns helt ok att gå och jobba imorgon.

Så där ja!

Nu kan det här huset få ta emot besök igen. Idag har jag städat. Till och med mitt rum är snyggt. Mitt rum är beläget i källarvåningen. Det är väldigt skönt att sova där för där är alltid svalt. Nackdelen är att man aldrig ser det sådär i förbifarten och så kommer man på att det behöver städas på tidpunkter när det absolut inte passar, som när man ska sova till exempel. Tiden går och dammråttorna växer. Idag gjorde jag ett ryck även nere i källaren. Fantastiskt!
Igår jobbade jag. Så från att inte ha jobbat en endaste liten minut av den beordrade övertiden under maj och juni så brände jag av sammanlagt 18 timmar när det nästan inte fanns någon tid kvar. Det ska väl bli lite klirr i kassan i julilönen ändå. De senaste lönekuverten har innehållit väldigt trevliga summor så det kan det gärna få fortsätta med.
Avslutningsvis ett citat av Lars Kranz, min favoritträdgårdsmästare: "I de där små fröerna bor det något som man ännu inte har upplevt".

Lita på livsprocessen!

Ja, jag är nästan frisk. Det är bara lite hosta kvar nu och den får jag nog dras med ett tag. Det brukar man få göra vid sommarförkylningar. Nåväl, jag kom tillbaka till jobbet och befinner mig nu i slutet av upplärningsfasen för en av våra sommarjobbare. Det har väl inte varit det mest gynnsamma för min hosta att behöva prata hela tiden, vilket jag gör när jag håller på och lär någon. Men det får gå.


När man är sjuk på det vis som jag har varit hinner man tänka väldigt mycket. Det jag har tänkt allra mest är på hur livet ser ut och hur jag vill att det ska vara. Ju längre tiden går känner jag att det inte är på mitt nuvarande jobb jag ska vara. Det är minst 15 kanske 20 år till jag får gå i pension. Stannar jag där jag är nu så kommer ingenting att hända, jag stannar i utvecklingen, jag kommer aldrig vara nöjd med min lön och jag kommer slitas ut i förtid av den myckna mentala arbetsbördan. Jag har aldrig förr känt så stor lust att kasta loss från ett jobb utan att ha en annan anställning som tar vid. Jag nämnde detta för en av mina kollegor. Hennes svar blev "du måste lita på livsprocessen". Hon menade att allt ordnar sig om man i djupet av sitt hjärta vill något och följer den viljan. Lagen om attraktionskraften med andra ord. Det man fokuserar på får man mer av. Jag ska bara försöka hitta den där tilliten någonstans.

Hur kan man...

...vara så trött? Å varför är jag inte friskare än jag är. Nu ska jag inte klaga så himla mycket. Jag är friskare men inte helt bra och jag är fruktansvärt trött. Dålig kondition? Ja, man tappar allt vad kondis heter när man inte gör någonting på ett par veckor. Nu börjar jag i alla fall känna mig rastlös och det är ett gott tecken på tillfrisknande. Antibiotikakuren är officiellt slut. Jag skulle äta den i 7 dagar. Igår hade dessa dagar passerat. Det fanns 9 tabletter kvar och jag var fortfarande inte tillfredställande frisk så jag beslöt alldeles på egen hand att fortsätta med tabletterna till dessa är helt slut. Förr åt man alltid antibiotika i 10 dagar. Att man minskat till 7 nu kan väl bero på att man upptäckt att de sista dagarna är i princip onödiga att medicinera för de flesta och så minskar man både omloppet av antibiotika och besväret att komma ihåg medicinen för den friska patienten. Jag är alltså inte helt frisk ännu och fortsätter därför. Men jag fick skippa Åland. Jag skulle ha åkt dit igår och firat Gransträff med nordiska 2CV-fantaster. Jag trodde helt enkelt inte att det skulle vara bra att sova i tält för mig. Jag ska bli frisk nu och då får man agera klokt.

Sveriges sjukvård 2014!

Jag beslöt mig för att stanna hemma från jobbet. Ringde vårdcentralen för att få tag på Dr Carl för att få honom att skriva ett sjukintyg till mig. Då visade det sig att han inte jobbade där den här veckan. Alltså fick jag beställa en ny tid vilket kostade mig ytterligare 200 kr som alltså ska betalas med min redan reducerade lön. Landstinget inte bara bollar med sin personal utan även med dem som behöver deras tjänster. Ok, det blev lärpengar för mig. Hädanefter vill jag ha med mig ett läkarintyg hem redan vid första besöket om det finns en minsta misstanke om att jag behöver ett sådant. Alternativt ska jag ha skriftligt på att jag inte ska behöva betala för ett läkarbesök till. Men när man är sjuk orkar man inte deala om sånt så jag tog tiden, betalade, kom in 35 minuter efter utsatt tid och fick mitt intyg. Dr Rafina tyckte inte ens att hon behövde undersköka mig. "Det syns att du är sjuk" sa hon. Klok kvinna!

Efter 3 dygn...

...med antibiotika känner jag mig visserligen lite piggare men inte alls särskilt frisk. Bör man gå till jobbet om man fortfarande stoppar i sig minst två gram Alvedon per dag? Nja, skulle det vara någon annan som frågade hur den skulle göra skulle jag utan tvekan råda den personen till att vara hemma. Varför är jag strängare mot mig själv? En ganska vanlig åkomma tror jag. Om jag inte är dramatiskt mycket bättre imorgon så stannar jag hemma ännu en dag och försöker få tag på Dr Carl så han får skriva ett intyg till mig.