Å hej och...

hå vad tidigt jag har börjat vakna. Redan tio i sex i morse vaknade jag och det var omöjligt att somna om. Det var bara att stiga upp. Å andra sidan så hann jag ganska mycket redan på förmiddagen. Innan klockan var nio var jag inne på ICA. Sedan fick jag återvända dit för jag hade köpt fel lampa till spisfläkten. Vi har ätit grillade ingefärsmarinerade karrékotletter med potatisspett och en kall sås på yoghurt, ingefära, farin, salt och gräslök. Jättegott!!! Å så har jag bakat en morotskaka för att Martin har varit rökfri i en månad. Det är värt att fira tycker jag! Det blev lite trädgårdsarbete idag med men nu börjar ryggen säga ifrån så det är kanske dags att ta det lite lugnt någon dag. Här kommer i alla fall lite bilder på vad det är jag har tagit mig an.

 

 Rabatten mellan trapporna nedanför berget. Det blev lite tomt när allt ogräset var bortrensat.

 Rabatten vid den vänstra trappan som också blev väldigt tom.

 

En förhistorisk grav? Nja, den här lämningen kommer från sent 1900-tal.



"Dagboken från imorgon"...

...är mitt senaste tillskott i bokhyllan. Så långt har den dock inte hunnit än. Hittills har den legat på mitt nattygsbord. Jag fick den när jag fyllde år av en barndomskamrat som jag träffar alldeles för sällan nu för tiden. När vi var små var vi tillsammans jämt. Nåväl, den handlar om en obstinat och bortskämd 16-årig tjej som av en händelse får tag i en dagbok som skriver sig själv om vad som ska hända kommande dag. Jag gillar språket och det sätt som historien berättas på. Att sedan själva historien i sig är lite orealistisk tycker jag inte gör något. Vi har så gott om verklighet i alla fall. Andemeningen med boken ligger betydligt djupare och det är det som betyder något. Kort sagt gillar jag boken. Jag var tvungen att läsa ut den i natt så det blev ganska sent i säng. Trots det vaknade jag redan halv sju. Rummet strålade av ljus eftersom jag igår tog ner "gardinerna" för att tvätta dem. Mitt rum ligger i källaren och där finns ett par sådana där karaktäristiska kallarfönster. Jag har inga riktiga gardiner där. Istället har jag hängt för lite filtar och handdukar för att det ska vara lite mörkare när jag ska gå och lägga mig. Igår var det mörkt hela dagen eftersom det regnade och jag skulle ju röja i min garderob och behövde allt ljus jag kunde hitta så jag tog ner "gardinerna" och passade på att tvätta när de ändå var nere. Kanske dags att skaffa riktiga gardiner? Det räcker ju med en stuvbit. Jag skulle kunna gå in på Svenskt Tenn och se om de har någon liten bit. Eftersom jag inte behöver så mycket så är den idén fullt genomförbar.

Nåväl, jag klädde mig för utomhusliv. Jag har klippt fram brevlådan så brevbäraren ska slippa leta efter den och rensat uppfarten och rabatten ovanför den från ogräs. Jag var inte lika grundlig som med de förra rabatterna men det ser betydligt bättre ut. Tre skottkärror blev det sammanlagt. Jag skulle verkligen behöva en soptunna för trädgårdsavfall trots att jag har min kompost. När jag så vandrade upp och ner för trädgårdsgången för att hämta och lämna saker så vad fick jag se om inte en snok som tittade fram mellan Hostorna! Kameran!!!! Den enda fungerande kamera jag har just nu är fortfarande mobilen och den låg på laddning. Jag sprang in och hämtade den och sedan letade jag upp snoken igen. Den ville inte riktigt vara med på bild utan ringlade iväg så fort jag närmade mig. Den var lång. Säkert en 70 cm. Kopparödlor har jag lite varstans men en snok var det säkert 15 år sedan jag hittade senast. Jag kan inte påstå att jag saknat dem. Det får gärna dröja lika länge till nästa gång igen.

"Mellantid ger livscykeln...

...bränsle" stod det på mjölkpaketen i Dalarna för en tid sedan. Vad menas med det egentligen? Jag och Martin funderade på det ett tag. Idag har det varit en sk mellandag väderleksmässigt. Regn, regn och åter regn. Det kom inte som någon överraskning direkt så jag hade redan planerat in vad jag skulle göra. Det är bara det att jag blir så seg när det regnar. Jag skulle rensa ur min garderob. Tre hyllor är kvar sedan är jag klar. Nej, det här gällde BARA garderoben i mitt rum med mina vardagskläder. Ingenting annat. Åh vad jag tycker det är jobbigt att plocka bort kläder som inte är på gränsen till att trilla isär i sömmarna. Detta trots att jag den senaste tiden har stått i garderoben på morgnarna och konstaterat att den är fullproppad men jag tycker ingenting känns kul att klä på mig. Jag måste rensa för att se vad jag har och vad jag inte har. Under tiden har jag bakat bröd och muffins. Nu ska jag ner och ta hand om det sista.

En underbar dag!

Sol, varmt och ledigt! Den kombinationen tycker jag om liksom så många andra. Men, bara för att jag är ledig betyder det inte att jag latar mig även om det händer ibland det med utan mer att jag får tid till att göra det jag vill hinna med. Idag var precis rätt dag för lite trädgårdsarbete. Gräsmattan har fått sig en avhyvling och två av mina många rabatter har fått bort ogräs. Det är bara det att det är ganska tomt för övrigt i dessa rabatter. Jag har ju inte hunnit vara hemma särskilt mycket så det har helt enkelt inte hunnits med och nu känns det som att all nåd är ute för att få en fin blommande trädgård det här året så vad kan jag annat göra än att förbereda för nästa. Mikael hjälpte mig att få ner lite ris från förra året som blivit kvar på berget. Vi bar och vi släpade och till slut var allt borta. Sedan började vi försöka jämna till marken och ta bort de värsta tuvorna. Då stötte vi på sten. Det var kantsten som jag helt hade glömt bort att vi lagt (eller om det redan fanns när vi flyttade hit). Den är helt överväxt. Tanken är att jag ska odla något i pallkragar med någon form av stenmjöl runt om. Jag tror nämligen att pallkragar + stenmjöl är bra för att hålla sniglarna borta. Pallkragarna är nästa års projekt men jag kan ju göra vad jag kan för att förarbetet ska bli så klart som möjligt. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska behålla kantstenen eller om jag ska ta bort den. Jag får fundera på det så länge.

Ja visst ska ni få följa mitt projekt med trädgården. Jag gick ut med kameran för att ta lite bilder på vad jag gjort men "någon" hade snott batterierna. De behövdes till "någons" trådlösa tangentbord. Ni får ge er till tåls till jag har köpt nya batterier. Det behövdes ändå. Tangentbordet kommer inte att fungera särskilt länge. Hihi!

För en vecka...

...sedan stävade vi ut i Stockholms skärgård för att fira födelsedagskalas på Birka Paradise. Föregående veckas panik hade lagt sig och allt var frid och fröjd. Vi klev ombord. Efter en snabbtitt i hytten med byte av kläder satt vi oss till bords. Personalen hade dukat långbord och var i färd med att hälla upp fördrinkarna när vi klev in i restaurangen. Jag meddelade att vi ville ha 3 st alkoholfria fördrinkar. Strax kom kyparen ut med tre glas med något blått bubbel. Vad det var har jag ingen aning om men det smakade Surf Diskmedel med mineralvatten. Nåväl, jag hälsade välkommen. Plötsligt kände jag hur knäna började skaka, tårarna var inte långt borta och rösten bar knappt. Tänk att alla var där för mig! För min skull! Det blev ett mycket kortade välkomsttal än jag hade tänkt. Det tror jag inte gjorde så mycket. Alla ville hugga in på maten.

När vi ätit tog vi plats i SPA-baren. Där var det tillräckligt lugnt för att vi skulle kunna prata med varandra. Det var sedan basen för nästan hela resan. Åker man ålandsbåt så hör det till att dricka drinkar. Det gjorde vi. Det var inte många drinkar på drinklistan som blev oprovade av mitt resesällskap. Emellanåt utforskades andra barer men SPA-baren var och förblev vår bas. Där satt vi till de stängde. Då fick vi leta upp andra ställen att vara på.

Till min förvåning sov jag fruktansvärt illa. Tur som var försov vi oss lite så jag kände ändå att jag skulle överleva dagen. Frukost med gänget och sedan fria aktiviteter igen till lunchen. Allt var jättegott! Alla var supernöjda med hytterna. Alla tyckte det var supertrevligt på alla sätt och vis. Slutet gott, allting gott!

Vi kom hem och var fortfarande för mätta för att laga någon middag. Trötta men lyckliga gick vi till sängs och dagen efter pustade vi mest ut. Jag hade fått en cykel av MaPa så det enda nyttiga vi gjorde den dagen var att åka iväg och titta på en sådan. Amanda står nu i mitt garage. Hon är svart, hat 7 st växlar och har en fin cykelkorg på styret. Jag fick en jättefin tavla av dem med som Angelika Lantto har målat. Mamma och pappa åkte hem och jag och Martin åkte svängen förbi Stockholm för att hämta hem den målning jag hade önskat av alla. Den är sagolikt vacker och hänger ovanför pianot. Första gången jag såg den var i vintras. Jag har hållit tummarna för att den ska finnas kvar till nu. Martin har förstås haft ett finger med i spelet så när han förstod att jag menade allvar så ringde han Arno som äger galleriet och reserverade den.

I fredags begav vi oss först till Norrköping där Martin skulle hämta ut en tavla på Bukowskis men när vi ändå var där så passade vi på att gå på utställningen om Titanic. Mycket bra!!!!! Den kan jag verkligen rekommendera. Sedan åkte vi vidare till Smedjebacken och därifrån kom jag idag.

En vecka återstår av semestern. Det har gått fort och jag har mycket kvar att göra men nu hoppas jag att jag kan få ha semester från semestrandet och bara pyssla på här hemma.

 I hytten innan middag.

 

Det var många bud om vad som skulle drickas. Här ses allt från modersmjölksersättning via alkoholfri fördrink till vitt vin.



Panik i kubik!

Nu är vi "hemma" i Smedjebacken efter en tur till fjällvärlden. En reseskildring kommer senare när jag har "framkallat" mina fotografier. Jag har ingen lust att tömma kameran i Martins dator när jag ändå vill ha kvar dem i kameran till jag kommer hem och kan dumpa ner dem i min egen. Hur som helst var det skönt att komma hem. Borta bra men hemma bäst eller som en bekants dotter uttryckte det "borta bäst men hemma bra" för att hon tyckte att det skulle vara en guldkant på att åka bort men att det alltid skulle vara bra att komma hem. Jaja, det var som sagt bra att komma hem och det var lugnt i flera timmar. Sedan blev det liv i luckan. Jag har tidigare bokat en kryssning till Mariehamn för mig och mina närmaste på min 50-årsdag (hujedamig vad gammal jag blir) med Ånedinlinjen. Jag fick ett sannslöst bra erbjudande från dem som innehöll både lyxhytter med punchveranda, välkomstdrink och mat. Jag såg verkligen fram emot att få åka iväg och för en gångs skull lyxa till det lite utan att det grävde ett alltför stort hål i plånboken. Igår ringde rederiet och meddelade att Ånedinlinjen gått i konkurs!!! Panik är väl milt uttryck det jag kände. Med mindre än en vecka kvar till avgång stod jag med sammanlagt 24 gäster inklusive mig själv som jag skulle hitta någon ny aktivitet till. De flesta kommer dessutom resande med flyg eller tåg. Alltså behövdes även inkvartering till en herrans massa folk. Jag gjorde det enklast möjliga för att rädda upp situationen och ringde Birka, förklarade mitt dilemma och bad dem om en bra deal. Det fick jag. Även om det blev lite dyrare så är det värt det. Alla har nu blivit underrättade om ändringen och det har ordnat sig till det bästa.

I situationer som denna har jag två val: 1: Gräma mig för att det inte blev som jag tänkt mig. och 2. Glädja mig över att det löste sig. Jag väljer det senare. Det är mer positiv energi i det. Improviserat har jag gjort förr. Som fyrabarnsmor får man göra det ibland. Å visst är jag tacksam för att jag klarade upp situationen, inte tal om något annat. Samtidigt så kan jag tycka att det kan vara nog med sådana här adrenalinrusningar nu på ett tag. Visst kan man få hjärtat i halsgropen fast man har stora barn men nu vill jag ha det lugnt och skönt under återstoden av min semester.

Så har vi...

...packat om bilen. Imorgonbitti bär det av mot Trondheim. Vi ska befinna oss på en fjällcamp 6 mil ifrån Trondheim under midsommar för att hjälpa norrmännen i norska citroënklubben att fira S:t Hans. Det blir nog varmt och gott att befinna sig på en fjällcamp. För att säkra att jag inte ska frysa har jag med mig mina vinterkläder. Frisk luft kommer vi alla fall att få och det är inte så illa när man är storstadsbo. Det verkar inte vara några andra svenskar än jag, Martin och Bosse som ska dit. Dessto roligare intalar jag mig att det kommer att bli. Jag hävdar med bestämdhet att det är mer berikande att umgås med människor man inte känner och som kanske har andra tankar om livet och värderingar i allmänhet än människor man känner väl och som tycker lika som en själv. Ok, man kan inte göra så jämt men för att få ett vidgat sätt att tänka och lära sig att tänka i annat än gamla invanda spår så är det bra att träffa oliksinnade. Nu kommer ju vi ha våra bilar som gemensam nämnare och så känner vi ett par stycken som vi vet kommer att vara där så helt nytt blir inte allt. Jag önskar mig en trevlig resa, att bilarna ska hålla hela vägen och om inte en sol så i alla fall upphåll. Kul att bege sig ut på äventyr igen!

Idag har vi köpt ny luftmadrass. I helgen som var upptäckte vi att den gamla läckte någonstans. Vi pumpade den på kvällen och några timmar senare vaknade vi nästan på marken. Då den ena av oss steg upp hamnade definitivt den andra på marken. Sådant är inte så lyckat. När vi räknade efter så fann vi att madrassen var närmare tio år gammal och flitigt använd sommartid så det var nog dags att uppdatera utrustningen. Det finns så mycket bra utrustning för camping nu för tiden. Det är verkligen ingen konst att leva gott fast man campar.