Jag tvingar mig...

...just nu till att vara vaken en stund till. I natt hade jag oerhört svårt att sova. Jag var helt enkelt inte trött. När klockan var halv ett släckte jag lampan. Halv tre tände jag den igen för att läsa en stund till. Klockan 5 ringde klockan. Jag hann studera lite människor under tiden som jag väntade på bussen i Södertälje Syd. En hade med sig ett skidfodral som faktiskt såg ut att innehålla just skidor. Stackars människa, tänkte jag. Undra just var han hade tänkt hitta snön i denna sommarhetta.

På jobbet var det lugnt och stilla. Inte en människa syntes till. Till slut kom en av mina arbetskamrater. Då fick jag äntligen prata med någon. Det fanns inte ett enda prov inne för analys. Istället har vi fått ägna oss åt förberedande arbete. I slutet av veckan kommer det att drösa in prover.

De senaste dagarnas...

...ledighet har varit riktigt heta. Ca 30 grader i skuggan. Jag påbörjade ett nytt stickprojekt i onsdags. Det har varit en lagom ansträngande sysselsättning i skuggan. Den här gången är det vantar i hästskomönster. I torsdags kom fästmannen hit. Det var dryga 1 1/2 vecka sedan vi sågs. På fredagen begav vi oss till Tullinge flygfält där den Motorhistoriska Marknaden ägde rum. En gigantisk stor marknadsplats med allt man kan tänka sig att hitta från skruvar och muttrar tillhörande olika motordelar till regelrätta loppisfynd som stuvbitar, porslin och sticknålar. Jag hittade strumpstickor nr 2 som jag letat efter till mina vantar och så hittade jag en sak till men det ska bli en present så det säger jag inte så mycket om än. När den har överlämnats kommer jag att länka till detta inlägg.

På lördag skaffade vi Mikael en moppehjälm i en MC-butik. Hanna och Magnus med bror Micke och fru Heidi med deras son Andres kom förbi och lånade uppfarten. De skulle fixa något med bromsarna på bilen. Jag hade nykokt körsbärssaft att bjuda på i värmen.

Imorgon är det åter arbetsvecka. Fem veckor har jag haft förmånen att vara ledig. Det har varit underbart! I synnerhet den här sista veckan blev ju en bonusvecka. Visst, det ska bli kul att komma tillbaka och träffa arbetskamraterna men jag skulle faktiskt kunna tänka mig att vara ledig ett par veckor eller någon månad till. De här två senaste veckorna när jag i princip bara varit med mig själv har jag verkligen haft tid att tänka. Jag har funderat och under tiden har tankarna börjat ta form av VAD och HUR jag vill göra med en massa saker. Det där låter så flummigt men jag ska försöka förklara. Så länge jag har folk runt omkring som, i all välmening, ger mig en massa förslag på olika saker så trycks mina egna tankar och funderingar undan. Jag behöver helt enkelt lite tid för mig själv för att "hitta" vad jag vill. Sedan när jag väl vet vad jag vill göra diskuterar jag gärna och spånar med andra om hur man kommer dit man ska.

Imorgon ska jag alltså upp och jobba igen. Nästa sommar vill jag vara riktigt långledig. Tre månader skulle passa tycker jag. Under hösten och vintern får jag väl fundera på hur jag ska bära mig åt för att det ska kunna bli verklighet.

Ullstruten är...

...klar! Min mössa som jag påbörjade för exakt en vecka sedan har jag sytt/virkat ihop idag. Det är mössan som heter ullstruten enligt beskrivningen. Det vackra vädret är tillbaka. Jag placerade mig i en av trädgårdsstolarna och stickade klart det som var kvar. Sedan monterade jag ihop den. Den blev inte fullt lika söt som jag hade hoppats på men den får duga. Jag kan väl ha den som tekoppshuv om inte annat.

Lika trevlig som dagen igår...

...var har den här dagen varit tråkig. Åska och regn har bidragit med huvudvärk. Magen har även gett sig till känna då och då. Men jag hittade ett par vita knäbyxor jag köpte förra året men hade glömt bort och som passade alldeles utmärkt att ha under min blå klänning. Det svalare vädret gjorde att jag gärna hade något extra på mig idag.

Tidigt, tidigt i morse klev jag upp för att vinka av äldsta dottern Erika. Hon skulle tillbaka till Skövde. De fyra timmar jag dittintills hade sovit räckte inte för att klara resten av dagen på så jag somnade om till 8. Min plan var att jag skulle jobba med MK idag. den planen höll ända till åskan började mullra. Eftersom jag har sådan stor respekt för åskan skyndande jag mig att dra ut alla ledningar in till datorerna samt TV och telefon. Å utan varesig telefon eller dator tillgänglig blir det svårt att göra något vettigt av den verksamheten. Jag fick ägna mig åt boken och stickningen idag också. Det gör jag i och för sig gärna.

I eftermiddags gjorde jag nya fällor åt sniglarna. Det är inte klokt så effektivt det är. Ett par timmar senare såg det ut så här.


Ok, de första fick hjälp att ta sig ner ska erkännas men resten har krupit ner själva och fler är på väg.

Å på den sjunde dagen...

...vilade Gud. Den sjunde dagen blev tydligen en söndag. I vilket fall som så vilade även jag idag. Jag hade bestämt i förväg att jag skulle ha en vilodag idag. För säkerhets skull och för att jag skulle hinna vila mycket steg jag upp klockan 8, åt frukost, duschade och klädde mig. Sedan intog jag viloläge i trädgårdsstolarna med stickning och en kopp te med tillhörande Snoddaskakor. Jag bakade en plåt i torsdags som vi nästan har ätit upp under helgen. Solen har ibland lyst på mig där jag suttit, ibland har den gömt sig. Vinden har friskat i ibland lite väl mycket för att vara bekvämt i tunna kläder men strax har solen värmt igen. Två av barnen, Erika och Mikael har gjort mig sällskap emellanåt och en stund gjorde även pojkarnas kompis Oskar oss sällskap. Till middag grillade vi hamburgare på utegrillen och åt utomhus. Sådana här dagar är livet bara så underbart!

Det är helt klart inte nyttigt...

...att få för mycket energi i kroppen på en gång. Jag hade svårt att sova natten som var. Hjärnan gick helt enkelt inte att stänga av. Då och då har jag sådana nätter då jag inte kan sova. Tankarna virvlar, jag är trött och jäspar men det går inte att hitta perongen som sömntåget står på. Jag somnade väl till på efternatten och konstigt nog var jag inte jättetrött när jag steg upp klockan 8.

Jag och de tre äldsta barnen har besökt Skansen idag. Lillastorasyster Hanna ville hitta på något när storastorasyster Erika var hemma på besök från Skövde. Det bestämdes att vi skulle gå på Skansen. Igårkväll kom storalillebror Mikael hem från pappa över helgen. Han ville gå och klippa sig och fixa kort till hans blivande ID-handling. Så hade inte vi andra bestämt. Han fick hänga med eller vara hemma. Han valde det första. Det har varit mycket trevligt att vandra med barnen på Skansen. Det var länge sedan vi var där tillsammans. Å jag säger det igen det jag har sagt förut. Det man tvingar barnen till när de är små återkommer de till frivilligt när de är vuxna. Skansen rymmer så mycket mer än bara djur. Det finns så många fina gamla byggnader med kunniga guider i som man kan lära sig så mycket av. När barnen var små var det självklart djuren som var viktigast. Jag minns att jag tänkte att jag skulle gå själv på Skansen någon dag så jag fick gå i alla byggnader och hus och höra vad som hade att sägas om dem och dess historia för jag fick aldrig eller bara som hastigast gå in någonstans. Nu var det mina barn som efterfrågade den kunskapen. Jag tror de håller på att bli stora. Vi har vandrat in och ut i olika hus. Vi har lyssnat till vad guiderna har berättat. I ett av husen fick vi en privat visning av övervåningen "bara för att ungdomarna är så intresserade" Då blir man stolt och glad som mamma.

Idag var det måttligt med folk i farten trots att det är lördag och mitt i sommaren. Vi har inte behövt trängas. Den enda gången som vi behövde stå i kö var när vi skulle handla glass. Vi avslutade vistelsen med ett stopp i Skansenbutiken vid utgången och där visade det sig att min gamla klasskompis Ellinor jobbade. Hon hoppade av och utbildade sig inom byggnadsvård. Tänk att när man tror att man upplevt allt man ska på en dag så finns det överraskningar kvar.

Dagens bild får bli de "djur" jag faktiskt inte sett på Skansen förut. Jag tyckte de var lite roliga.

Jag har genom åren...

...märkt att jag mår väldigt bra där det växer. Prunkade trädgårdar som utstrålar livsenergi. Det är som att växtkraften smittar av sig och jag blir full av inspiration. Idag har jag gjort det årliga besöket på Rosendals Trädgård tillsammans med min kompis Hanna. Det är en lisa för min själ att vara där. Jag mår gott i hela kroppen. Å jag mår gott ett bra tag därefter också. Jag skulle bara ta mig tid att åka dit lite oftare. Minst fyra besök varje säsong. Nu blir det bara ett. Det finns så ljuvliga blommor i så maffiga färger att man blir alldeles tagen. Se bara på denna vackra Blomma för dagen som fanns i ett av växthusen.

Kan man bli annat än hänförd? En sådan skulle jag vilja ha längs staketet. Jag har så mycket sniglar att jag är högst osäker på om de skulle klara att ens gro innan de blev uppätna. Kampen mot mina bruna inkräktare fortsätter. Kanske gjorde den ihärdiga jakten i våras nytta. Vi tog en massa småsniglar. Sedan har vi varit noga med att sätta ut ölfällor till dem. Det verkar helt enkelt inte finnas lika många i år som förra året. När jag kom hem från min utflykt idag gjorde jag i ordning nya ölfällor. Sedan sa jag: "Kom mina små sniglar så ska ni få bada bubbelbad!"