Utan varmvatten

Ikväll leker vi att vi är på landet och saknar varmvatten. Hur vi än spolar i kranarna kommer inget varmt ur dem. Ska vi ha varmvatten får vi värma på spisen. Ja, det här ingen hobby jag brukar ägna mig åt men idag är det onekligen enklast att se det som en sport att så länge som möjligt klara sig utan. I konceptet ingår givetvis att intala sig själv hur mycket man tycker om att tvätta sig under iskallt vatten. Det är så FRISKT!!! Positivt tänkande FÅR man användning av när det är så här. Vad är det som har hänt? Jo, jag håller på att byta värmesystem från olja till bergvärme. Arbetet gick inte som var tänkt idag. Gamla pannan är urkopplad och nya värmepumpen installerad. Jag har gudskelov värme på elementen men dock inte något varmvatten. Killarna skulle fixa det imorgon. Jag vet inte vad som hänt men fungerar gör det inte. Det är väl något med varmvattenberedaren skulle jag tro. Annars är jag fortfarande mycket trött. Idag har jag kört körkortsanalys så imorgon kanske jag får min behörighet om jag har lyckats fixa allt som ska göras. På eftermiddagen gick jag e-learningkursen om internetanvändande. Den var MYCKET grundlig. En sådan hade jag behövt gå när jag var alldeles ny internetanvändare. Bland annat fick jag undervisning i hur man söker på google. DET och mycket annat kunde jag sedan många år tillbaka. Nåväl, nu ska jag snart ha den behörigheten också.

Trött, tröttare, tröttast

Min tredje dag på nya jobbet är tillända och jag är trött. Det är mycket information att hålla reda på och många nya intryck att smälta som alltid när man är på ett nytt ställe. Jag har lärt mig en helt ny analys som jag inte kunnat förut. Det är faktiskt lite komiskt. När jag var kvar på mitt gamla ställe vägrade jag gå UV-kursen som Ingalill höll i bara för att jag var arg på AZ för att de inte kunde fastanställa mig. Nu kör jag UV hela dagarna. En annan sak som var riktigt komisk idag utspelade sig under lunchen. Som brukligt är blir de nyanställda bjudna på lunch en gång tillsammans med fadder och de chefer som är inblandade. Vi var fem stycken som gick iväg till matsalen, två gruppchefer, min fadder, min koordinator och så jag. De skulle visa mig tillrätta. På vägen dit mötte vi Sissi som jag fick stora kramen av. När vi kom upp till matsalen satt Erik där och när vi skulle välja kaka till kaffet kom Johan med sin bricka. Min fadder frågade om jag kände ALLA människor på hela AZ. Det gör jag naturligtvis inte. Vi råkade bara träffa på de flesta vid ett och samma tillfälle.

Telia digital-TV, del 3

Idag har jag så börjat på mitt nya jobb. Det kändes bra redan från start. Min fadder verkar mån om att jag ska trivas och känna mig välkommen. När jag kom hem fann jag ett brev från Telia i brevlådan. Det var en bekräftelse på digitalTV med vidhängande kontrakt som skulle skrivas under och skickas tillbaka inom 8 arbetsdagar. Det var ett likadant brev som jag fick för en månad sedan innan jag fick min box från samma företag. Det enda som var nytt var PIN-koderna och identitetskoderna. Dessa fick jag ringa till supporten för att få när jag installerade digitalboxen för de som stod i förra brevet stämde inte. Jag ringde Telia och frågade vad som var meningen men de sa att jag kunde strunta i brevet. I mitt stilla sinne börjar jag undra om det företaget har nå'n koll alls?

Sista arbetslösa dagen

Imorgon börjar jag jobba igen. Det ska bli spännande. Jag ser verkligen fram emot det. Samtidigt som jag glädjs över att ha ett jobb undrar jag hur det skulle vara att vara utan arbetsgivare. Sanningen att säga så är jag ganska less på att bli behandlad hur som helst. Då menar jag inte personligen av mina närmaste chefer jag haft för dom har varit bra. Det är de stora bolagen som bekymrar mig. För dem blir man inte lika viktig som person. Man blir en i mängden. Jag läste idag i dagens City om en 35-årig författarinna som hade olika kaféer som arbetsplats. Hon tog med sig sin laptop på morgonen och åkte in till Stockholm och satte sig på ett kafé och skrev. Vilken inspirationsrik miljö! Jag har tänkt tanken själv och sett mig för min inre syn sitta på någon servering och skriva. Men då har det varit någon taverna vid stranden någonstans i Grekland. Visst kan det tänkas vara fritt att leva på det viset men ack vilken diciplin det kräver och vilken press att prestera och vara kreativ, att aldrig ha en stadig inkomst. Det livet får nog vänta till jag inte har något annat försörjningsansvar än mig själv. Så länge får jag slåss mot väderkvarnarna.

I ensamhet

Gårdagens bröllop var så vackert. Brudparet strålade av lycka. Prästen sa så fina ord. Han talade om att alltid verka för den andres bästa. Tankar som jag redan visste om men som som blev väldigt klara var att om man i ett äktenskap alltid agerar utifrån vad som är bäst för den andra så behöver man aldrig, aldrig tänka på sig själv och sitt eget väl och ve i rädsla för att komma i skymundan och inte få sina egna behov tillfredställda. Det kommer nämligen ens käraste att se till att man får. Det är ord som kräver mycket ansvarsfulla handlingar. Men det är ju så jag vill att det ska vara, känner att det är och så jag vet att det kommer bli den dag jag själv gifter mig. Jag känner redan att jag blir "buren på silverbricka". Det är så otroligt mycket kärlek jag får av Martin och han vill alltid mitt bästa. Kanske just därför känns det extra tungt och ensamt nu när vi efter tio dagar under samma tak måste vara ifrån varandra hela långa arbetsveckan. Jag försöker vara förnuftig och tänka att det är ju bara fem dagar så får jag vara i hans närhet igen. Å trots allt, i avskedets stund är det som längst ifrån att åter träffas. Sedan blir det bara närmare och närmare.

Företagsekonomi del 2 och det försvunna stövlarna

Idag utnyttnajde jag mina gåvor från ICA Maxi. När jag tog en titt på kvittot efter att ha betalat såg jag att två av de sk gåvorna hade jag fått betala fullt pris för. Jag blev hänvisad till informationsdisken. Där talade man om att det varit problem med att dra av priset för de två varorna. Som plåster på såren för mitt besvär att påpeka det fick jag 25 kr extra förutom de jag skulle få. Tack ICA!

Lite senare när vi kommit hem skulle jag göra i ordning mina kläder som jag ska ha imorgon när vi ska gå på bröllop upptäckte jag att mina stövlar var på vift. Jag ringde Erika för att höra om hon lånat dem. Det hade hon. Jag bad henne komma hit med dem. Hon blev visst lite sur för hon slängde ner dem i brevlådan...

Företagsekonomi i ett nötskal?

För en tid sedan handlade jag på ICA Maxi i Södertälje. Jag inhandlade någonting för 20 kr, tror det var päroncidern till förlovningen. I förra veckan damp det ner kuponger från samma ICA som tack för att jag varit där och handlat. Det var fyra gåvor, 1 kg fullkornsspagetti, 1/2 liter vaniljglass, ett fyrpack batterier och ett tvåpack glödlampor. Men alltså, jag handlade bara för 20 kr.

När jag börjar arbeta för Proffice på AZ om någon vecka kommer företaget att få betala flera tusen mer i månaden för att ha mig där jämfört med om de hade fastanställt mig. Inte nog med att jag får 2000 kr mer i lön från Proffice, Proffice ska ju ha sin betalning för mig från AZ och det lär väl vara några tusen till.

Slutsats: Jag förstår mig inte på företagsekonomi!