Oskrivna böcker

I morse när jag gick till tåget kom jag på ett alldeles lysande uppslag till en bok. Den kommer handla om människosläktets undergång (Martin tycker att i så fall måste jag lova att skriva del 2 också) eller inte undergång. Jag har inte riktigt bestämt mig än hur den ska få sluta. Nu har jag så många böcker som vill bli skrivna så jag tror jag måste sätta mig ner och börja. Det är så mycket jag vill men som jag aldrig får tid till. Förmodligen beror väl det på att jag är så usel på att prioritera det jag verkligen vill. Jag gör istället det som förväntas av mig, som så många andra. Å andra sidan får man väl se till så man gör en sak i taget mer ordentligt, fokusera så det blir något resultat. Annars riskerar jag att det blir varken hackat eller malet.
Jobbet är ett enda kaos och jag vill bara vara hemma. Jag tvingar mig dit på morgnarna och kommer hem trött som en urvriden trasa. Ska det va så här?

Det blir vad man gör det till

I fredags när Martin kom började jag för skojs skull att titta på teaterbiljetter. Först tittade jag på "Kristina från Duvemåla" men biljetterna till den föreställoningen kostar 800 kr och då blev jag snål. Stadsteatern har biljetter som är mer anpassade efter min plånbok. Jag har ögnat igenom programmet på Stadsteatern förut men inte tyckt mig se något jag tyckt vara nog intressant. Nu fann jag en hel radda pjäser jag kunde tänka mig att se. Lilla Scenen bjöd på revyn "Utsålt". Det fanns 24 platser kvar och "våra" platser, 6:e raden längst till vänster var fortfarande lediga. Vi har suttit 2 gånger tidigare på just dessa platser så vi kallar dem för "våra" platser. Snabbt som ögat köpte jag dem.
På lördag blev det mest en lång väntan på att dagen skulle gå så vi packade oss iväg först in till Södertälje och sedan till Stockholm. Där flanerade vi runt och jag spontanköpte ett par Eccovinterskor (=dyrt). Till slut var det dags för teatern och den blev precis så bra som jag hade hoppats.
Idag blev det till att klippa häck igen. Nu är så gott som hela häcken klippt. Det är lite kvar men det är fullt i tunnan så det får vänta en stund till. Äppelträdet ska också bort. Det som växer i häcken alltså. Jag hoppas Mikael kan hjälpa mig med det.
Vädret har varit strålande och här har vi bara mått prima.

Så var jag åter svart igen...

Det är bara att inse att tiden i röd kavaj är över för den här gången i Mary Kaysammanhang. Dags att byta till svart igen. Jag kan inte påverka mina konsulter att jobba på så det kan hålla sig aktiva, alla får ju jobba på i sin takt och jag skulle inte stå ut med att de la order bara för min skull om det inte själva behövde. Jag har fått ta del av livet som "röd". Det var kul men nu är det dags att bita i det sura äpplet och inse att jag skulle jobbat lite mer. Antingen kan jag låta mig nedslås eller så sporras jag av det här och kavlar upp ärmarna och jobbar på. Det är bra utmaningar nu. Jag behöver en varm morgonrock att ha hos Martin. Den har jag möjlighet att förtjäna just nu. Så får det bli.
Jag fick ett brev i brevlådan från kommunen om att jag behövde se över min häck mot gatan. Jag är arbetskamrat med avsändarens fru så jag brukar berätta för henne att hennes man har skickat brev till mig. Det visste hon om. Igår var jag ute och såg till att befria brevlådan från gatuhäcken. Det var ju lägligt att brevet kom just denna onsdag eftersom trädgårdstunnan skulle tömmas idag. Allt fick inte riktigt plats så det har fått ligga i en hög under dagen. Nu ligger även det i tunnan. Det mörknar fort på kvällarna nu. Jag skulle ha behövt vara ute och klippa lite mer men att jobba i gatlyktans sken är ingen hit. Det såg jag i morse på resultatet av gårdagens häckklippning. Jag får hoppas på en solig helg.

En sommar gör ingen fluga!

Måste jag alltid ge en resumé av sen senaste tidens händelser bara för att jag skriver sällan? Jag vill ju skriva om vad som händer nu men ok då. Sommaren blev den sorgligaste jag har varit med om. Svärfar dog och det var det sedavanliga pysslet omkring det. Begravning och besök från Polen upptog våra två första semesterveckor. Sedan åkte Martin och jag iväg på vår semester. Det blev Köpenhamn detta år. Köpenhamn levererar alltid. Jag fick se fontänen av Gideon som jag längtat efter att få se i fullt vattensprut i ca 25 år. Vi lärde oss tunnelbanesystemet och besökte Christiania. Jag blev inte så imponerad av det berömda hippiestället men jag är ändå glad att jag har varit där. Det var mest rörigt. En otrolig välvilja mot samtliga människor, kultur i överflöd och öppen haschförsäljning kan väl få sammanfatta intrycken. En annan lärdom jag ådrog mig på resan var att det är värt att läsa recensionerna om hotellet innan man bokar. Hotell Neptun har ett fantastiskt läge men är både hotellet och gatan utanför under renovering så är kanske ett mindre centralt läge att föredra. Nåja, vi njöt av staden i tre dagar. Därefter åkte vi runt lite i Skåne. Av en slump hittade vi en stuga vid havet att hyra. Strax utanför Trelleborg befann vi oss och där fanns även lugnet med stort L. Åh vad jag njöt! Ville aldrig åka därifrån.
Jobbet kallade igen men strax var det dags att åka på Mary Kay-seminariet. Jag fick ha min röda kavaj och jag tror jag var stoltast av alla. Det skulle inte förvåna mig om jag var självlysande. På kvällarna fick jag äntligen bära festklänningarna jag köpte i somras och jag njöt ännu mer.
När jag kom hem råkade jag titta in på hemnet.se och fick se en fantastiskt lägenhet som jag bara kände att jag ville ha. Den blev tyvärr för dyr men jag har i alla fall hittat ett område jag kan tänka mig att bo i om jag ska flytta härifrån. Jag har kikat på 2 st lägenheter till. Den ena ville jag inte ha och den andra blev också den för dyr för mig. Då tog jag beslutet att lägga med den verksamheten och plocka i ordning mitt hus över vintern så får vi se vad som händer till våren. Det jag vill är ju att Martin ska flytta hit till mig. Det är så urbota tråkigt att bo här i stora huset alldeles ensam. Samtidigt inser jag ju vilken lyx det är att ha det här utrymmet alldeles för mig själv. Hur som helst. Nu ska jag städa ut och slänga bort, röja och rensa. Göra iordning rummet vid köket och Mikaels gamla rum så det går att vara där och sedan får jag se vad livet har i beredskap åt mig. Allt har sin tid.

Den senaste tiden...

...har jag gjort mig av med en massa saker. Skapat plats i mitt liv och min tillvaro. Mikael har flyttat. Det kändes som att han plockade med sig en massa saker jag bara väntat på att få göra mig av med. Han var nöjd, jag är ännu mer nöjd. Mitt under utflytten när jag fick frågan om han fick ta med sig än det ena, än det andra och jag tvekade var jag tvungen att ta mig själv i örat för att inte vara för ego. Man kan inte behålla en massa saker bara sådär, av födsel och ohejdad vana, för att man är van att ha dem omkring sig. För att kunna skapa livsrum måste man rensa ut.


Det är sommar, fast det märks bara lite. Ingen direkt värmebölja värmer våra vinterfrusna kroppar. Man får klä sig efter väder. Igår var jag och Martin på Fotografiska muséet och såg fantastiska bilder. Jag önskar jag kunde ta sådana själv. Nu har jag i alla fall skaffat mig förutsättningarna i form av en bra kamera men det är precis som att jag inte vågar använda den. Är jag rädd för att lyckas eller misslyckas...? Ändå vet jag att hela livet på senare tid har uppmanat mig att "göra medan jag kan". Livet rinner iväg från så många runt omkring. Fast egentligen vet vi ju inte någon av oss hur lång vår utmätta tid är här på jorden. Vi bara förutsätter att den ska vara länge.


På tisdag kommer semesterkatten på besök några veckor. Det ska bli skönt att inte vara ensam i huset.

Vad händer härnäst?

Tänk om jag kunde svara på den frågan. Det känns som att jag står vid ett eller flera vägskäl hela tiden. Jag måste välja och det är inga små beslut jag måste ta. "Allt går om man bara vill". "Det blir alltid som man tänkt sig". Jag försöker peppa mig med sådana tankar. Jag har varit hemma en vecka från jobbet, bara för att jag ville och kunde. Frågor som "vart ska du åka?" och "vad ska du göra?" kom. Jag svarade att jag bara skulle vara. Jag har skrotat på här hemma och städat en massa. Funderat ännu mer. Jag kommer ingen vart med att ta några förnuftbeslut. Kanske måste jag bara "ha tillit till livskrafterna" och lite på att det ordnar sig till det bästa.

Jag klarade det!

Tacksamheten är stor mot mig själv och mot livet i stort! Jag klarade att under tio dagar i rad göra så Mary Kay-uppgifter som min salesdirector hittade på fast med vissa undantag. På andra dagen vid lunchtid fick jag känselbortfall vid höger underläpp och högra delen av hakan, ungefär som en tandläkarbedövning som håller på att släppa. På kvällen tyckte jag att det började sprida sig till kinden och örat. Då åkte jag in till akuten och de tog ganska omgående hand om mig. En massa olika prover och undersökningar senare stod läkarna fortfarande rådvilla. Det gick inte med anledning av provsvar och röntgenundersökningar att fastställa vad som var fel och jag blev hemskickad med ett recept på blodförtunnande läkemedel. Två dagar senare började bedövningskänslan att släppa och nu är den borta så när som på att det känns lite som att bedövningen precis ha släppt, men blir lite extra köldkänslig. Jag blev förkyld till råga på eländet men med lite tidsdispans så klarade jag att få klart alla Mary Kay-uppgifterna i tid.


Dagen efter att jag kom hem från sjukhuset var jag så lycklig att jag överhuvudtagen levde så jag köpte mig en bukett tulpaner. Dessa har stått på bordet i köket fram till nu. Jag har blivit glad varenda gång jag har sett dem.


Återigen har jag fått en påminnelse om hur skört livet är och att man måste passa på att leva medans man kan, göra det man vill göra medan man kan och fundera över vad som är viktigt och mindre viktigt här i livet medan man kan.

Så där ja,...

...nu har vi kommit ett par veckor in på nya året. Vad har jag åstadkommit hittills? Ja, rummet mitt blev grundligt städat, på ytan. Jag har fortfarande kvar att rensa garderoben. Mina överblivna kläder ska gå till välgörenhet i Estland. Julen är bortplockad och som vanligt sörjer jag när jag plockar ner alla fina stjärnor. Fast i ärlighetens namn skulle jag nog ledsna om de fanns i mina fönster jämt. Det mest spännande som hänt detta år är att jag genomgått en session regndroppsterapi. Olika eteriska oljor droppas längs ryggraden, stryks ut och får sedan hjälp in i kroppen med lite speciella masserande rörelser. Behandlingen syftar till att stärka immunförsvaret och ta bort eventuella "elakheter", typ inflammationer och bakterier som kan finnas i kroppen. En av mina goda vänner är utbildad regndroppsterapeut och hon behövde öva för att komma igång med sin verksamhet igen. Två dagar efteråt blev hon sjuk. En gång för flera år sedan utövade jag yoga. Ett av passen handlade om att stärka immunförsvaret. Dagen efter började jag bli sjuk. Jag fick den värsta influensa jag någonsin haft. När jag var så pass frisk igen att jag kunde återuppta min yoga frågade jag min lärare vad det kunde betyda att jag fått denna tvärtomeffekt. Hennes svar var yogans sätt att rensa kroppen. Hon gratulerade mig att jag nu skulle hålla mig frisk jättelänge. Så blev det också. Jag som brukade få influensa vartannat år ungefär fick det inte på många, många år. Jag misstänker att det är något sådant som min gode vän har råkat ut för. Hon behövde få något utrensat ur kroppen. Å jag är väldigt glad att jag inte hade tjatat mig till behandlingen utan att det var hon som visste min inställning som ville ha mig att öva på.

På spaning efter...

...dem tid som flytt. Det är väl vad jag har pysslat med idag. Man kan också kalla det grundlig städning. Då hittar man saker man hade glömt att man har. Oj, vad jag har röjt och rensat. Skrivbordet i mitt rum har en längre tid, ganska lång tid för att vara ärlig, sett bedrövligt ut. Helt överbelamrat med papper, kartonger, hårsnoddar, tidningar, foldrar, namnbrickor... you name it. Nu har jag städat där. Det började med att jag bara skulle snygga till lite i mitt rum. Jag började med att städa av en stol som var belamrad med diverse kläder bla Martins morgonrock. För att få in den i garderoben fick jag lov att städa ut lite andra kläder vilket ledde till att jag städade hela garderoben och sedan fortsatte jag av bara farten till skrivbordet. Inventeringen står på tur så jag behövde rensa undan för att veta vad jag har och inte har. Jag är inte riktigt klar än men det blir jag snart. När jag gör sådana här röjningar brukar det bli så grundligt så det verkligen håller så ett tag. Det gäller att inte göra för mycket åt gången så man inte börjar slarva. Ikväll är jag färdig men jag fortsätter imorgon.

En av klokheterna...

...som kommit till mig under det gångna året ska jag försöka redogöra för här. En kväll var jag och lyssnade på en mycket klok kvinna. Hon pratade om det förflutna och framtiden. Hon sa att man brukar prata om att man får med sig saker i bagaget längs livets många gånger krokiga väg och att det man får med sig formar en som den människa man är idag. MEN, sa hon, man får inte låta det förflutna ta över. Det finns en anledning till att det heter "ryggsäck". Det är för att vi ska låta det förflutna ligga bakom oss. För om det var mening att vi skulle ha det framför oss som hinder hela tiden skulle det heta "magsäck" och det var hon ganska säker på att de flesta av oss inte ville ha mer av. Vi som lyssnade brast ut i skratt och kunde bara hålla med. Så, dra gärna nytta och lärdomar av det som händer dig i livet men låt det aldrig vara dig till hinder. Väx med erfarenheten!

Tillbaka- och framåtblickar.

Nytt år, nya tag! Varför säger vi så egentligen? Det måste väl vara lika lätt att vända blad och gå vidare vilken dag som helst? Ändå är det något magiskt med just årsskiften. Man lovar sig själv en massa saker som visserligen oftast är bra för både en själv och andra men hur länge håller man sina löften? Jag har slutat ge nyårslöften för länge sedan. Det finns ingen mening i att ge ett löfte som man ändå inte håller. Jag nöjer mig med att se tillbaka på det gångna året och konstatera att "that's it". Försöker fundera ut var förbättringspotentialen är som störst och sedan ser jag fram emot det nya året. Jag har tänkt att jag ska göra en lista med 12 saker jag vill förbättra/slutföra detta år. En sak i månaden, ungefär. Det behöver inte utföras i kronologisk ordning och det behöver inte vara stora projekt. Jag är inte riktigt klar med min lista än och det är tveksamt om jag ens kommer att publicera den här men vi får se. Det är viktigt att ha en plan för hur man vill göra för annars kommer man ingenstans. Sedan kan det ju faktiskt handla om pengar för att kunna slutföra planen och det rår man kanske inte riktigt över alla gånger. I förra inlägget skrev jag att vi går spännande tider till mötes. Så är det fortfarande. Gott Nytt År!