På jobbet har vi besök...

...av det "finare" slaget. Brasilianska läkemedelsverket inspekterar vår verksamhet för att se om vi är betrodda att få sälja mediciner i deras land. Idag på gruppmötet sa min chef att han med anledning av besökarna hade gått en extra sväng i lokalerna för att se hur det såg ut. Hans kommentar var att "det såg väl lika snyggt och trevligt ut som det alltid brukar göra". Sådana kommentarer gör mig glad. De har en lugnande effekt. När det är inspektion på gång är det lätt hänt att bli småhysterisk. Den chef jag har nu verkar ha en mer tillbakalutad attityd eller så är det helt enkelt så att han litar på den personal han själv valt att ha i sin arbetsgrupp. Jag blir glad när jag märker att människor litar på mig.

Vi packar i det här huset. Imorgon åker sönerna till min syster i Skellefteå för vidaretransport dagen därpå till Kittelfjäll. Själv ska jag vara hemma i helgen och titta på Vasaloppet. Nio mil på skidor är i allmänhet väldigt långt och i synnerhet när man som jag håller på i över 11 timmar. Kroppen blir rejält sliten. Jag minns att jag åkte de sista milen på ren vilja. Jag var så trött när jag kom ner till Mora att jag var på väg in i herrarnas omklädningsrum. Martin var tvungen att ta tag i mig och leda mig rätt. När man åker som motionär är målet inte att knäcka en viss tid utan att faktiskt åka i mål, att ta sig alla nio milen ända fram. Det var vinnarstämning i omklädningsrummet. Alla som hade tagit sig till Mora för egen maskin var riktiga vinnare. Sånt är härligt tycker jag.