Jag brinner av iver

Jag är taggad till tänderna. Jag är laddad som en helt 400 V-batteri. Någonting hände på gårdagskvällens unitmöte på MK. Jag såg mina möjligheter, jag såg att de var sanna och inte bara utopier. Jag kan nå dit jag vill om jag bara bestämmer mig för att våga. Jag har allt att vinna på att satsa! Ju förr dess bättre. När jag hade kommit hem igår gjorde Martin ett försök att prata med mig i telefon. Det gick inget vidare. Jag var inte pratbar helt enkelt. Fortfarande befann jag mig på mötet och min hjärna jobbade i sitt anletes svett för att ta in och smälta det jag hade hört under kvällen. Vi fick en föreläsning av en av de framgångsrika och hon gav oss varsin rejäl dos av mental coaching. Jag har aldrig varit med om maken för jag var så peppad och så fylld med energi igår att jag inte kunde sova. Det har aldrig hänt förut. Det känns verkligen som att jag brinner inombords. Ytterligare en aspekt av MK visade sig. En sida jag inte tänkt på förut. Kanske jag inte sett den för att jag inte sett mig själv inneha den rollen och därför inte satt upp det målet. Vad är det som sker, vad är det vår SD sysslar med om måndagkvällarna på våra möten om inte ren mental coaching? Jag som så gärna vill jobba som mental coach men aldrig sett hur jag ska kunna få möjlighet till det. Plötsligt känns det som att det inte längre är omöjligt. En dag om inte alltför länge kommer jag själv att få utöva det. Gud, vad jag längtar!

Veckan som bara kom och gick

Tiden bara svischar förbi. Veckan består bara av måndag och sedan söndag. Någon gång däremellan är det fredag. Var de andra dagarna tar vägen är en gåta. För två veckor sedan var jag fast besluten om att jag skulle stå fullbokad med hudvårdsklasser de här två veckorna som kommer. Just nu har jag EN konkret klass inbokad, i slutet av nästa månad. Jag hade en klass förra veckan i tisdags men den kom jag inte så långt som jag hade hoppats på. Den klass jag skulle ha till veckan blev inställd så nu står jag utan helt och hållet och går därmed miste om att nå mitt eget uppsatta mål den här månaden samt att jag missar den make up-kurs jag skulle fått gå om jag lagt in två ordrar. Det känns lite motigt men det är väl bara att inse att jag inte kan mäta mig med de duktiga försäljarna som jag träffar på våra möten, ännu. Det är så lätt att dras med av de andras entusiasm. Men det är sällan det går att bli profet på sin egen hemmaplan. Idag har jag varit på team-möte och fått en massa bra tips om hur jag gör för att komma i kontakt med andra människor än de jag redan känner. Jag VILL sälja tillräckligt för att bli stjärnkonsult det här kvartalet. Jag VILL få äran att åka med till Göteborg på utbildningsdag. Å jag VILL ha en röd kavaj. Jag har en månad på mig. Stoppa tiden! Så jag hinner med.

Danmark tur och retur

Jag har varit i Danmark med sönerna och fästman. Förra torsdagmorgonen klockan 8 åkte vi med bilen mot Göteborg och tog färjan till Frederikshavn för att sedan fortsätta ner till Give där vår campingstuga stod. På fredag var det grisväder redan när vi vaknade. I receptionen hade de fått uppgifter om att vädret skulle bli bättre mot eftermiddagen för att sedan hålla borta regnet på lördag. Vi bestämde oss snabbt för att åka på sightseeing på fredag och spara Legoland som var den stora händelsen till lördag. Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen och åkte iväg för att titta på sydjylland. Det blev en tur in i Tyskland också innan vi var hemma. Pojkarna fick till och med åka några kilometer autobahn vilket de hade frågat om. På lördag hägrade Legoland. Det var lika kul den här gången att vara där som för 25 år sedan när jag var där förra gången. Det är helt fantastiska byggnationer de har byggt upp. Jag tror jag aldrig kan se mig mätt på dem. På söndag var det så dags att bege sig hemmåt. Vi åkte i god tid för att inte behöva stressa och för att hinna med en eventuell trafikstockning. Det gick så bra att ta sig till Frederikshavn så vi hann med en tidigare båt. Det innebar att vi kom hem sen kväll istället för mitt i natten. Vi är alla väldigt nöjda med resan. Mina barn är helt underbara att ha med på resa. Inte ett gnäll eller tjafs på hela tiden fast det blivit många långa timmar i baksätet för dem. Det har verkligen varit bara, bara trevligt. Fin stuga har vi bott i också med lyxen av en egen toalett och dusch.

När vi kom hem ringde jag mamma för att meddela att vi var hemma. Det visade sig att hon hade försökt få tag i oss för pappa hade fått en hjärtinfarkt i lördags. Den var inte så stark så den nockade honom men en infarkt är alltid en infarkt och ska tas på största allvar. Han är kvar på sjukhuset men mår hyggligt efter omständigheterna. Jag pratade med honom igår och då lät han ganska pigg. Tack och lov att han är så insatt i sjukdomslära så han genast förstod vad det var frågan om. Vem som helst annars hade kunnat få för sig att avvakta. Å då hade det kunnat gå riktigt illa. Det är vid sådana här tillfällen men påminns om att livet är skört. Ta därför vara på de du har runt omkring dig. Mitt vad det är kan det vara försent.

Arbetsleda/lust

Vi har väldans lite att göra på jobbet. Det är nästan så jag blir lite orolig att de ska skicka iväg oss konsulter. I sådana lägen känns det riktigt bra att ha en fast tjänst på den konsultfirma jag är anställd på. Trots det låga inflödet på arbete hade vi ytterligare en konsult på intervju idag. Ok, en slutade i fredags och bör väl ersättas men med det låga inflöde på arbete vi har nu borde vi klara oss några veckor. Det är inte företagsekonomiskt försvarbart att jag tex sitter och "sorterar gem". Men det är deras bekymmer. Idag tog jag långlunch och åkte in till Snäckviken och åt med Malin, min teamleader och tillika mentor på MK. Det var kul och peppande att träffa henne, som vanligt. Jag berättade för henne om mina planer och mina mål, jag frågade en massa saker som jag inte hade klart för mig och jag fick väldigt bra svar. Vi kom väl fram till att det mål jag satt upp för den här perioden var lite väl högt satta, berodde delvis på ett missförstånd från min sida. Men samtidigt vet jag ju att om jag så bara klarar hälften så klarar jag det målet i nästa period. Men framför allt har jag bestämt mig för att ha kul. Om jag gör det här för att tjäna pengar så kommer jag bli besviken. Det kommer dröja innan jag kan börja plocka ut något åt mig själv. Så länge får jag njuta av förmånen att ha tillgång till alla dessa produkter. Så nu ska jag gå ut i badrummet och göra en liten ansiktsbehandling.

En vecka till

Så har ytterligare en vecka förflutit. Undrar just var den tog vägen. Det är så märkligt med tid. Om man fyller den med aktiviteter så försvinner den fortare än man anar. Vill man att tiden ska räcka riktigt länge ska man inte göra något alls. I Bodil Jönssons bok "Tio tankar om tid" skriver hon om vår stressiga värld och vart de evighetslånga sommarloven hon kommer ihåg från när hon var liten tagit vägen. Hennes slutsats är att idag ruschar vi fram och gör helt otroligt många saker. När hon var liten och hade sommarlov var hon hela tiden hos mormor. Det är väl helt enkelt så att om man gör en massa saker som tar lite tid var så har vi svårt att lägga ihop det. Följdaktligen upplever vår hjärna att bara lite tid har gått fast det är en hel massa timmar, dagar, veckor, månader eller år som förflutit. Det där sista är min egen teori. Jag har inget belägg för att det skulle vara sant.

Efter måndagens möte på MK tog jag mig i kragen och satte igång på allvar. Tiden bara går och går. Om jag inte fokuserar och satsar tid så kommer jag inte att komma någon vart. Det skulle ju vara kul att få ihop de pengar jag lagt ut i alla fall. Vips hade jag lite inbokat. Tyvärr lite sent i månaden men ändock. I torsdags kom Martin hit och på fredag åkte vi hem till honom. I lördags kom Martins nya arbetskompis med fru på middag. Det blev en trevlig kväll. Idag har jag åkt hem och imorgon börjar en ny vecka.

Rosor

Jag har köpt rosor för en krona styck. En stor fin bukett pryder mitt vardagsrumsbord. Det var utförsäljning på ICA och jag lyckades komma över en bukett som inte hade börjat ruttna. Annars tycker jag att helgen har varit för kort. Jag skulle gärna varit ledig en dag till. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och pallra sig iväg imorgonbitti. Det är konsultmöte på kvällen så jag kommer inte hem förrän sent. Men den här gången har jag förberett med mat så jag inte ska behöva panikhandla på Centralen. Å få ont i magen för att jag kastar i mig det jag köpt.

Jag hade minsta sonen här som hastigast innan hans pappa hämtade honom. Han hade varit med en kompis på Gröna Lund. Hans pappa meddelade att den 24:de september skulle pojkarna vara här hos mig. När det stod klart för mig att det var en måndag skrek jag ett högt NEJ!!! Mina lediga måndagkvällar är hädanefter heliga för mig. Det är då måndagsmötena äger rum och dom vill jag gå på. Min stackars son tittade på mig och sa att han och brorsan kunde vara ensamma hemma. Men det är ju inte det. Jag vill helt enkelt inte gå om de är hemma hos mig. Det förklarade jag åt honom i telefonen senare när jag pratade med honom. Han skrattade och sa att han förstod. Älskade unge!!!

Annars blev det väl inte så mycket gjort idag. Jag har städat och tvättat. Nu ska jag packa väskan för imorgon och sedan ska jag sova.

Dagens hygglo

Det slutade snurra i huvudet på mig. Dagen efter mådde jag bra igen. Hela veckan gick sedan i en rasande takt och plötsligt var det fredag och kräftskiva. Dagen innan hade jag avtalat med Lasse att han, jag och ett par stycken till skulle ta en taxi ut till festplatsen som var belägen tre km från närmaste busshållplats rakt in i skogen. Där bor min förra chef. Jag och Lasse skulle höras Dagen D. Vi var ju överens så jag hade inte så bråttom med att ringa honom. Efter lunch när jag fick tid att läsa mina mail såg jag att det fanns gäster som fortfarande hade plats kvar i sina bilar. Jag ringde en av dem men den platsen var redan upptagen. Då ringde jag den andra men utan större framgång där. Dröm om min förvåning när jag hörde att det var mina taxikompisar som hade fått platserna. Å det UTAN att höra av sig till mig!!!! Snälla Erik erbjöd sig att komma och hämta mig vid busshållplatsen om jag bara kunde ta mig till den. När jag ringde Lasse för att fråga vad han menade med att bara strunta i att höra av sig till mig hade han gått för dagen från jobbet och något annat telefonnummer hade jag inte. Jag var ARG!!! Ett tag funderade jag allvarligt på att ta pendeln till Stockholm och kliva på bussen till Smedjebacken istället för att gå på fest. Efter ett tag i omklädningsrummet på jobbet där jag tog ganska gott om tid på mig för att lugna ner mig beslöt jag mig ändå att det skulle vara ganska skönt att få säga vad jag tyckte och höra hur mina "kompisar" hade tänkt. Å så skulle jag ju träffa en massa annat trevligt folk. Det ville jag inte missa.

I Södertälje hade jag tur med kommunikationen. Bussen gick fem minuter efter att jag kommit dit. När jag kom fram till "min" busshållplats steg jag av och tog fram mobiltelefonen. Ingen täckning! Det var bara att börja traska. Under tiden gjorde jag tappra försök att få iväg ett sms till "snäll-Erik" om att jag var på promenad mot kräftskivan. Precis när jag fick iväg sms:et stannade Sissi med fullproppad bil. Jag placerade mig i framsätet i Hannas knä. Det blev lite trångt men ack så roligt. När vi väl hade pallrat oss ut ur bilen och tagit oss in i huset mötte jag Lasse och han fick veta att jag kände mig akterseglad. Han hade någon loj kommentar om att jag skulle hört av mig. Det var ju precis det jag gjort men då hade han gått hem. Jag vägrade diskutera saken mer för nu var jag på fest.

Det blev en väldigt trevlig fest som inte tog slut förrän klockan var över 3. Då hade vi de sista timmarna suttit i sovrummet allesammans och sjungit till gitarrspel. Klockan var över halv fyra när jag kom hem. Sedan sov jag sött till halv tio i morse. Det har varit husvisning av grannhuset idag. Det kom några stycken och tittade. Jag hoppas det blir sålt snabbt. Jag har inte gjort så många handtag idag. Åldern tar ut sin rätt. Det känns i hela kroppen att jag var uppe i 23 timmar dygnet innan.

Med anledning av gårdagens kräftskiva måste jag ändå få utse några titlar.
Kvällens Hygglo: Tveklöst Lasse som glömde/struntade i att ringa mig och tala om att taxiplanerna var ändrade. Vad ska man med fiender till om man har sådana vänner?
Kvällens Snällaste: Erik som direkt erbjöd sig att hämta mig vid busshållplatsen. Vad vore världen utan sådana hjältar?
Kvällens Snyggaste: Erik, min "gamla" fadder som gick omkring med TVÅ partyhattar på sig när kvällen hade gått några timmar.