Hjälp när man behöver det som mest

Till skillnad från igår känner jag mig väldigt tillfreds med livet. Allt ordnar sig ju precis som jag försökte intala mig. Barnens pappa Tomas hittade en ryggsäck på rea som han köpte, en likadan som den som blev stulen. Så var det bekymret ur världen. Jag blev så glad att jag plötsligt hörde mig själv säga till Tomas i telefonen att han var en pärla. Det trodde jag aldrig att jag skulle få anledning att säga någon gång åt honom. Nåväl, han kan nog må bra av lite uppskattning från mitt håll. Mitt eget bidrag av medmänsklighet till omvärlden fick jag tillfälle att ge i eftermiddag. Grannen Tarja ringde och frågade om hennes förra man, hennes barns pappa, kunde få låna min gräsklippare. Han har precis flyttat till hus och Tarjas gräsklippare är trasig. Självklart fick han låna den. Som tack fick jag ett paket med mazariner. Det var alldeles onödigt försökte jag förklara och fortsatte med att livet skulle vara så trist om man inte hjälpte varandra. Det är min absoluta övertyglese att om jag gör vad jag kan för att hjälpa andra så kommer det i längden att spilla över på mig själv. Om inte annat så mår jag gott i att veta att en annan människa har mått bra på grund av mina handlingar. Det behöver inte vara tjänster som man får igen av samma person man hjälpt. För att ta ett exempel ur verkliga livet: En högst ytlig bekant hade huvudvärk. Vi pluggade för tillfället ihop när han beklagade sig över sitt arma huvud. Han undrade om någon hade Alvedon eller liknande med sig som han kunde få köpa. Jag hade några i väskan och gav honom två stycken. Han ville betala men jag ville inte ha några pengar. Jag bad honom istället att vid lämpligt tillfälle hjälpa någon annan på liknande sätt. Han tittade på mig och undrade om jag tyckte att jag hade fått tillbaka mina utlägg då. Nej, inte exakt, svarade jag, men om vi på det här viset kan starta en hjälpkjedja så kommer jag att få den hjälp jag behöver när jag verkligen behöver den.