Nu är vi...

...där igen. Varenda advent lovar jag mig själv att nästa år DÅ ska jag se till så alla julförberedelser är klara till 1 advent så jag kan få njuta av julen istället för att känna mig otillräcklig. Vad hände detta år? Tiden bara flög iväg och här står jag igen och har hastat fram julpyntet och jäktat fram ett julöppethus som jag ska ha på torsdag samt inte köpt en enda julklapp. Jag kan ju inte direkt påstå att julen kommer som en överraskning men det är jämt så himla mycket annat som upptar mina tankar. Jag skulle kanske testa på att skriva en lista redan nu med grejer som ska göras inför nästa jul och tidsbestämma dem så jag har ett schema? Kan vara en bra idé!
Nåväl, igår fick jag helt oförhappandes tag i jättefina julgardiner till köket, på loppis. 4 st gardiner för 110 kr. Jag köpte dem på vinst och förlust och efter lite modifiering så hänger nu 3 st av dem i köket. Den fjärde vet jag inte riktigt vad jag ska göra av men det löser sig. Jag har försökt lägga upp bilder här på dem men det går inte riktigt.
En annan händelse i mitt liv sedan sist är att mamma och pappa var här på besök. Mikael har ju bytt rum och lämnat sin säng i gamla rummet. Den behövde en bäddmadrass. Jag hittade en wellpuremadrass i rätt storlek på JYSK i deras webbshop. Jag beställde den och höll tummarna för att den skulle komma vilket den gjorde samma dag som mamma och pappa anlände. I helgen har jag bytt säng. Jag har tagit upp min säng och tagit ner Mikaels med nya madrassen till mitt rum och i natt har jag och Martin premiärsovit på den. Jag tror inte jag kommer att ångra mig!
När mamma och pappa var här fick vi mycket gjort. Det blev tre vändor till tippen med grejer som hade tjänat ut. Det är skönt att få undan. Det går bättre att andas. I och med att jag nu har ett jättefint och stort rum över så har jag bestämt att göra sällskapsrum av det. Min gamla säng står där visserligen men det gör inte så mycket. Det står en gammal soffgrupp där också men det vete väl fåglarna om inte den ska in i mitt vardagsrum så kan jag slänga bort den soffgrupp som står där. Den är 30 år gammal och har också tjänat ut. Visserligen säger min yngsta son att han vill ha den soffan, den som står i Mikaels gamla rum, när han flyttar men jag kan inte hålla på att härbärgera en massa möbler åt mina outflyttade barn. Vill han ha den när han flyttar så får han väl ta den och så får jag anledning att köpa mig en ny, då.
Förändringens vind blåser. Jag går spännande tider till mötes.

Ack, så grå...

November är här och gråare får man leta efter. Jag känner mig också ganska grå om jag ska vara ärlig. Tiden bara går och vad gör jag åt det? Gör varje dag något positivt. Så försöker jag leva men ibland lyckas jag inte. Jag hade samtal med min chef när jag var som mest grå och fick i uppgift att skriva en lista på vad som fick mig att känna mig så. När jag satte mig och funderade så kom jag fram till att min gråhet i grunden inte beror på något på jobbet. Jag trivs med mina arbetsuppgifter och arbetskompisar. Men det blir bara nytt, nytt, nytt runt-i-kring-arbete hela tiden utan att det gamla har hunnit få sätta sig ordentligt. Å så kommer det förbättringsförslag på hur man kan göra och så implementerar man det och då är någon annan missnöjd och kommer med ett nytt förbättringsförslag och så implementerar men det och då är det en tredje part som blir missnöjd och lägger ett nytt förbättringsförslag. Då kan det, om man har tur, komma en ny medarbetare som inte var med från början och lägga ett nytt förbättringsförslag som går ut på att vi är tillbaka på ruta ett. Så har vi rört om i grytan, det både syns på papper och känns i kroppen som att vi har gjort jättemycket men i själva verket har vi inte kommit någon vart. Det senaste påhittet är att vi ska börja tidsplanera oss. Vi ska tidsplanera 7 av våra 8 timmars arbetsdag. Vi får se hur det går. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan första sjukskrivningen på grund av stress kommer. Nåväl, det finns ett gammalt polskt ordspråk som lyder "om du rör om i en gödselstack så börjar den lukta". Det är precis vad jag har gjort. Då har jag två val. Antingen slutar jag röra om och låter lukten lägga sig eller så löper jag linan ut och går till botten med problemen.

Söndag, igen!

Veckan har tre namngivna dagar. Först är det måndag. Sedan är det någon dag till så är vi framme vid fredag och sedan är det söndag. Tisdag, onsdag och torsdag flyter liksom ihop och blir till en grå sörja i min hjärna. Varför är det så? Jag vill leva alla dagar!
Annars så går väldigt mycket min väg just nu. Jag önskade mig att någon skulle ta hand om mina äpplen som låg på gräsmattan. Redan på måndagen hörde en kvinna av sig och erbjöd sig. Hon hade visst plockat min frukt för två år sedan men det hade jag glömt bort. Jag bokade en visning av nya MK-produkter till torsdagen och den dagen bara flöt allt på. Dessutom gick jag inte lottlös därifrån heller. Dessutom meddelade en kollega jag hade med som gäst till MK-möte för två veckor sedan att hon var sugen på att bli konsult. Ja, vad säger man. "Det går bra nu!"
Igår åkte vi ut till Hanna och Magnus. Nora sov när vi kom. Felicia var jättetrött och somnade efter en stund i min famn. Vi åt äppelpaj och vaniljsås. Jag har ju fått ett väldigt gott recept på paj av Linas Matkasse så det har jag gjort flera gånger nu när det är äppelsäsong. Men nu är det faktiskt bara ruttna äpplen kvar på min gräsmatta så nu dröjer det nog till nästa gång.
Jag har ju länge funderat på hur jag ska göra med min myckna arbetstid, om jag ska försöka få ledigt en dag i veckan och se om jag dels kan få till lite mer MK-jobb men också att jag ska få lite mer ork. I torsdags provade jag att gå hem lite tidigare för att jag skulle iväg på kvällen Å DET gav mig verkligen en AHA-upplevelse. Det kanske är DET jag ska göra istället för att var ledig en hel dag. Det handlar om 45 minuter. Kortar jag min lunch med en kvart så är det bara 30 minuter och det kan jag jobba in de andra dagarna. Rättare sagt, jag jobbar in det de andra dagarna i alla fall. Den tiden hamnar i min tidsbank. Detta måste jag ta upp med min chef. Jag har samtal med henne imorgon.

Jag har köpt...

...en ny luftavfuktare till min tvättstuga. Den gamla sa ju upp sig och efter bara några veckor så insåg jag att jag behövde en ny. Tar det två dagar för tvätten att torka så får man lov att göra något. Detta inhandlades igår och jag blev en lyckligare människa. Vi var till Erika och Alexander med bilbarnstolen som vi visserligen tömde på barn för två veckor sedan men sedan glömde tömma bilen på. Det var kul att träffa dem. Efteråt vandrade jag och Martin omkring i Årsta för att se omgivningarna. Det är ju gamla inbodda områden och jag bara älskar det. Det började med att vi skulle gå och titta på en auktion på Årsta Folkets hus som vi såg skyltar om. Där var ingen auktion men väl en konstutställning som var lite rolig att titta på. Glada amatörer, men ändå. Sedan gick vi in i biblioteksingången och DÄR var det auktion. Konstauktion! Så där blev vi stående ett tag. Sedan gick vi vidare till en Höstsalong, också det konst. Mycket konst men lite pengar. Den kombinationen rimmar dåligt men vi fick lite för själen i alla fall. Titta är gratis! På köpet fick vi en promenad i omgivningarna. Kul!
Idag har jag plockat fallfrukt. det är vansinnigt tungt så jag fick bryta efter fem skottkärror. Ungefär hälften av jobbet är gjort och för att gräsmattan ska kunna bli klippt så måste alla äpplen bort. Slit och släp men det blir bra i slutändan. Kan jag bara ta lite pö om pö så orkar jag. Jag har ju funderat lite hit och dit de senaste åren om hur jag ska göra med mitt hus. Ska jag bo kvar? Om inte, var ska jag bo? Vad vill jag göra med mitt liv? Det kostar både tid och pengar att bo i hus. Som det är nu så har jag ingetdera i något överflöd. Hade jag det skulle valet vara enkelt. Jag skulle bo kvar, tveklöst. Hur får jag då detta. Jo, genom att jobba med Mary Kay. Får jag bara igång den verksamheten så kan jag leva precis det liv jag vill.

Ett måste till...

...är borta från mitt liv, tillfälligt. Herre min Get vad duktig jag har varit idag! I förra veckan kom det en anvisning från kommunen om att jag hade buskar och grenar som stack ut på trottoaren och att jag hade 14 dagar på mig att ta bort dem. Det har jag gjort idag och det tog åtskilliga timmar. Å med anledning av det så har jag nu en kropp som kommer drabbas av träningsvärken from hell lagom till på tisdag. Det var ett rejält träningspass jag fick men det blev fint. Å så fortsatte jag att sortera och slänga när jag ändå var i gång. Den här gången var det matkällaren, som inte går att ha som matkällare därför att det är för varmt i den, som fick bli mitt offer. Jag röjde och rensade till det inte fanns någon plats kvar i soptunnan. Resten får jag ta när den är tömd. Jag måste frigöra utrymme så jag kan sortera in nya saker. Min äldste son har varit högst delaktig i den senaste veckans aktiviteter. Han fällde ett uttalande igår om det här med sakernas tillstånd. Han sa: "Det är när saker står på fel ställe som det ser stökigt ut". Vuxenpoäng på den!

Livet de lux, 180 km/h!

Det är mycke' nu! För mycket. Dessutom sover jag för lite. Kombon hektiskt liv - sova lite, håller inte i längden. Jag vill inget annat än att ta det lugnt, ändå måste jag jobba på. Jag vill inte ha några utmaningar just nu. Det är tillräckligt som det är med att bara leva.
Helgen efter Göteborg åkte vi till Ulricehamn och hade höstträff med 2CV-gänget. Det var kul! Men jag sov väldigt illa. Jag liftade som vanligt med Anders hem. Han passerar ju ändå där jag bor. Helgen efter var det valspurt och vi åkte in till Stockholm för att se på hysterin. Sedan åkte vi hem till Erikas och Alexanders nya lägenhet i Årsta. Den var fin men det krävs väl lite handpåläggning innan det är helt klart. Helgen efter det gifte sig Erika och Alexander i Mörkö kyrka. Härligt! De var så fina! Jag fick vara barnvakt åt lilla Lova. Den unga damen är ju fruktansvärt mammig så jag var beredd på kamp. Men det gick över förväntan bra. Jag hade hela huset fullt i folk som sov på madrasser lite varstans. Det blev trångt men det var tills lika kul. Den veckan som har varit nu har jag flyttat ut från lilla studion i Södertälje. Vi ska inte ha den längre nu och det var dags att packa ihop. Sorgligt men livet går vidare. Jag har trivts väldigt bra i den lilla lokalen men nu har jag låst dörren för sista gången.
Jag är trött, trött, trött. Det enda jag egentligen vill är att i lugn och ro få ordning på mitt liv. Städa ut det gamla så jag orkar välkomna det nya, städa ut så jag kan ta ny luft i lungorna. Ge mig lite andrum!

Göteborg tur och retur!

Jag kom iväg till Göteborg. Allt gick bra till vi kom till Alingsås. Där var en nedriven kontaktledning så där fick vi stå. Det slutade med taxi därifrån till Scandinavium. Vi kom försent. Tänk om SJ hade kunnat ge oss infon att det skulle dröja över en timme att komma vidare redan från början. Då hade vi kunnat ta ett beslut som gjort att vi hade hunnit dit i tid.
Hur som helst så var seminariet fantastiskt! Glitter, glamour, glädje, positiv energi och dörröppnare till drömmar. Jag hade ju bokat ett lite större rum så vi skulle kunna bo fler och därmed få ner rumspriset per person. Vi fick också ett stort rum men det var väl tur att vi inte var mer än tre för den ena sängen var i smalaste laget för att dela med en person man normalt inte delar säng med.
Igår när jag kom hem var jag full av iver att sätta igång och jobba och såg verkligen fram emot det. När jag vaknade i morse kändes det inte alls lika självklart att jag skulle jobba just idag. Det blir lätt lite väl intensivt när man är på sådana här event. Det är kul men medaljens baksida är att när det är över så blir man fruktansvärt trött. Jag fick ägna mig åt att vila istället. Imorgon är det MK-möte så det ordnar sig nog. Det blir en tidig kväll ikväll.