Nej, jag har...

...inte handlat min regnkappa än men jag jobbar på det. Jag bestämde redan från början att jag skulle låta Mary Kay betala den åt mig vilket innebär att jag måste ha en försäljning på minst 10 000 kr innan jag tycker jag kan ta ut så pass mycket pengar att det räcker till att köpa den. Det är bra att ha mål. Det är lättare att komma tillbaka på banan igen när man råkar köra i diket. Livet drabbar ju ibland med mer eller mindre våldsam kraft. Det senaste är att min svärfars sambo är väldigt dålig. Hon fick diagnosen lungcancer bara dagarna innan hon och svärfar skulle åka till Sverige på sommarvistelse från Tyskland. Hon fick stanna kvar för behandling och han kom till Sverige för att gå till sin doktor och se till huset. Nu är svärfar tillbaka i Tyskland. Maria är sämre nu och vi ser inte att det finns något hopp för att hon ska klara sig. Det blev bråttom när svärfar skulle ner men vi lyckades att med mycket kort varsel både boka flygbiljett och se till att ordna för honom på bästa sätt. Jag tror han är nöjd med att vara hos henne igen även om det säkert är jobbigt också. Det blev en liten paus i Mary Kayandet men nu får det bli fart igen.

Mina hyresgäster säger upp sig på löpande band. Som tur är hittar jag nya. Allt löser sig till det bästa. Mitt senaste nyförvärv som hyresgäst är en kvinna som jobbar med regndroppsterapi. En del skulle säkert kalla det för flum-flum och hokus pokus medan jag tycker det låter oerhört spännande. Vi har veckorna efter varandra i lokalen och hon ställer sig positiv till att vi kör dessa veckor ihop och kommunicerar med varandra om vilka dagar som passar. Det kommer bli så bra så bra. Jag orkar nämligen inte boka in fem kvällar på en vecka men det gör jag definitivt på två veckor.

Vill ha den...

 

...här regnkappan. NU GENAST MEDETSAMMA!!! Ett par tjusiga gummistövlar till och jag är klädd för höstens regn- och ruskväder.

 

 



Idag har jag...

...nyttjat mina medborgerliga rättigheter genom att faktiskt pallra mig iväg till kyrkovalet och lägga min röst. En röst som gör så att jag med gott samvete kan säga att jag gjorde vad jag kunde för att Sverigedemokraterna INTE ska få någon framträdande roll. Jag kan inte göra mer än att lägga min röst på något annat parti och det var precis vad jag gjorde. Om det sedan blir tok i alla fall så har jag i alla fall gjort vad jag kunnat för att det inte skulle bli det.

Jag skrev i förra inlägget att jag skulle sätta fart på min Mary Kay-verksamhet. Det har jag gjort. Hjulet är igång. Jag känner hur jag blir i det närmaste hög på framgång när jag lyckas med det jag föresatt mig. Är jag verkligen så utsvulten? Det verkar så.

Det är alltså vad jag sysslat med sedan sist. Dessutom har jag hunnit med en trevlig firmafest i Smedjebacken. Avloppet i tvättstugan är löst. Det var en stor frihetskänsla och tillfredställelse när vi var klara och det gick att både spola i kökskranen och tvätta i tvättmaskinen. Jag känner stor tacksamhet till att det fungerar igen.

Mitt potentiella fantastiska...

...liv som jag bara ignorerat hittills. Eller... ignorerat och ignorerat, det har jag kanske inte gjort men nog har jag varit bra lat för att göra något åt att det ska få blomstra. Kanske rättare sagt har jag förstått vad jag måste göra men inte haft den rätta viljan ändå att styra min förändring. Jag äger mitt liv och det säkraste sättet att få till stånd en förändring är att fixa det själv. Den senaste tiden har alla tecken, ja självaste livet, gett mig fingervisningar om vad som måste till. Vilken möjlighet jag har. Det senaste är att dessa tecken har börjat skrika åt mig "GÖR NÅGOT DÅ MÄNNSKA". Nu har jag verkligen utmanat mig själv och denna vecka ska jag boka en herrans massa hudvårdsklasser.

I helgen som var var jag på Mary Kay-seminariet i Göteborg. Jag tycker så gräsligt mycket om den staden. När jag åkte hem kom tankarna på att jag skulle vilja vara där mycket mer. Inte så att jag skulle flytta dit för gott men ett tag skulle jag vilja bo där. Jag får samma känsla som jag hade när jag var i New York. Jag skulle vilja vistas där några månader, i NY alltså. Göteborg ligger lite närmare så där kan jag tänka mig att vistas lite kortare tider, några dagar då och då. Å vet du, då kom jag på det. Jag har ju alla förutsättningar för att även det ska kunna ordnas. Det får bli ett framtidsprojekt.

Seminariet var det ja. I torsdags åkte jag ner till Göteborg. Jag hade tänkt ta en promenad från stationen till hotellet men så stod finaste Matilda där och ropade åt mig vid en taxi. Så blev det taxi istället. Vi hade suttit på samma tåg i tre timmar utan att veta om varandra. Det tog vi igen på hemresan istället. Jag registrerade mig och checkade in på hotellet, bytte om och gick iväg till kvällens Awards Night och druttade omkull i mina höga klackar. Det var kvällen med finskor på. Resterande tid fick jag hålla mig till lägre klackar. Fantastiska människor har jag träffat och lyssnat på. Kvinnor som visar vägen för oss som "fattar mindre bra" vad vi ska göra för att nå framgång. Å så har jag ätit fantastisk god mat, hela tiden. Är man på västkusten så äter man fisk, i alla fall jag. I dagarna tre har jag ätit den ena goda fiskrätten efter den andra. Jag toppade det hela på stationen på väg hem med skaldjurspasta. Mums! På söndag här hemma blev det således fläskfilégryta. Man måste ju variera sig!

Lika mycket som helgen gick i glamorens tecken, lika oglamoröst blev det när jag kom hem. Avloppet i tvättstugan har slammat igen och det värre än vanligt. Det brukar slamma igen några gånger per år men jag brukar kunna fixa det. Den här gången går jag bet. Jag skurade avloppsvatten på söndag. Det hade flödat ut över hela golvet i tvättstugan. Det luktade illa. Till saken hör att jag inte tvättat ordentligt på säkert en månad så det är ganska mycket tvätt som ligger där. Utloppet från tvättmaskinen ligger just nu i en hink och så får jag tömma hinken emellanåt, efter varje centrifugering, i toaletten. Å det är 1 1/2 vecka kvar till Martin kommer men slaskrensaren. Det går men det är mindre kul.

Så, förändringarnas tid är här. Det är bara jag som kan göra den här förändringen åt mig. Jag vet att jag kommer att både må bra och vara stolt när jag kommer igång ordentligt. Men framför allt kommer det ge mig en fantastisk frihetskänsla. Gasen i botten! Nu kör jag!

Livet när det...

...är som bäst! Jag har fått mitt tredje barnbarn. Lilla Lova kom till världen i torsdags och igår fick jag träffa henne. Hon är helt ljuvlig! Så näpen att jag blir alldeles tårögd när jag tittar på henne. Jag blir alldeles full av vördnad inför livets under.

Veckan som var var jag fruktansvärt trött. Men så jobbade jag som en tok på jobbet också. Jag gick och la mig väldigt tidigt varenda kväll så nattsömnen var det inget fel på. Ändå var jag så in i bäng trött. Ja, jag är så oglamorös så jag snarkar. Den senaste tiden har jag börjat undra om snarkningen kan ställa till det. Fast jag sover så känner jag mig sällan utvilad när jag vaknar. Kan det vara så att jag inte sover så bra som jag tror att jag gör? Nå, det är ingenting jag tänker göra någon djupare undersökning av just nu.

Martin har börjat arbetsträna. För ett halvår sedan skrämde han slag på mig med att få en stroke och till i tisdags var han helt sjukskriven. Det har varit en mödosam väg att vandra, mest för han förstås men också för mig. Många känslor att hantera. Samtidigt är jag så enormt tacksam att det gick så bra som det gick. Nu syns ingenting på utsidan längre och det är bara ibland som det märks på talet. Han har slutat röka och börjat motionera. Jag är stolt över honom.

Igår hade vi en sådan där härlig dag. Vi åkte in till Stockholm för att gå på Fotografiska för att se Helmut Newtons bilder. Vi steg av på Södra station och promenerade dit. Därefter fortsatte vi att promenera förbi Gamla Stan, genom Kungsträdgården. Jag fick med Martin in på Ilium Bolighus. Jag älskar att gå i inredningsbutiker trots att jag aldrig har råd att köpa något. Det händer något med mig när jag är på sådana ställen. Jag tankar energi. På denna inredningsbutik hittade jag, tro det eller ej, en regnkappa. Jag blev kär i den så fort jag såg den. Den kostade 2000 kr så det är ändå inte helt oöverkomligt. Men det känns lite galet att köpa regnkläder för så dyra pengar. Jag har ju ett jättefint regnställ men det regnstället går det inte att vara elegant i. Det är för fritidsbruk. Då tänkte jag så här: Det får jag ta mina Mary Kay-pengar till! Lägger jag manken till så har jag fort sålt för 8000 kr. Då kan jag ta 2000 kr av dem och köpa mig den här regnkappan. Så får det bli!

Kan man ha...

trädgårdsfest? Jag menar inte ett gardenparty i traditionell stil, det kan jag ha sedan när allt är klart. Det jag menar är att samla mina vänner som inte är rädda för att hjälpa till. Jag håller med de vanligaste verktygen, något specialverktyg kanske jag får be någon bättre bevandrad trädgårdsfantast att ta med sig. Vi jobbar tillsammans med olika saker i någon timme eller två och sedan bjuder jag på grillmat och god dryck som tack för hjälpen. Sedan är det fest så länge någon orkar stå på benen. Kan man ha ett sådant koncept på en träff med sina vänner? Jag skulle absolut gå på en sådan om jag blev inbjuden.

När arbetsveckan var slut var jag verkligen jättetrött med betoning på TRÖTT. Det har resulterat i en lätt huvudvärk hela helgen. Jag har aldrig huvudvärk annars. Jag vet inte vad det innebär att ha blixtar som går kors och tvärs genom huvudet så fort man rör på sig eller tittar mot ljus. Mamma hade ofta migrän när jag var yngre vilket många gånger slutade med att hon kräktes. Jag diagnostiserade min egen huvudvärk först till vätskebrist för jag kände mig också lätt yr som en följd av lågt blodtryck. Jag drack saft och cocacola i makligt tempo och sedan slumrade jag i soffan framför tv:n. Sedan kändes det bättre. Men det är faktiskt samma sak idag fast inte lika påträngande.

Igår, lördag, var jag på studiebesök på LIDL. Det är ett bra tag sedan jag satte mina fötter där senast. Jag har varit med min svärfar på LIDL i Ludvika och blev riktigt imponerad av den butiken så jag tänkte testa LIDL i Södertälje för en gångs skull. Visst fanns det varor som var betydligt billigare där än på ICA men jag vet inte. Det gäller att ha koll på priserna. Begreppet ekologi verkar inte existera i LIDL:s värld. Jag skulle verkligen vilja handla allt ekologiskt. Det har jag inte råd med, än, men jag jobbar på det :-) Tills vidare får jag sikta in mig på vissa varor som bananer och kaffe. Å så handlar jag överhuvudtaget inte tigerräkor sedan jag fick veta vad odlingen av dem ställer till med i världen.

Helt hysteriskt skulle...

...man kunna sammanfatta de senaste dagarna. Det har varit roligt också men nu börjar känna mig sliten och i stort behov av lugn och ro och av att få ta hand om mig själv. I helgen som var var ju mina tvillingar här som jag skrev om i förra inlägget. Det var roligt och intensivt men jag sov nästan ingenting. På måndag kom jag hem kl 22:10 för att jag åkte direkt till måndagsmöte med ett litet stopp hos Erika direkt efter jobbet. Det var också väldigt kul och jag vill för allt i världen inte vara utan det. Igår fyllde Hanna 24 år så då var det födelsedagskalas. Åter igen åkte jag direkt från jobbet och kom inte hem förrän vid strax före nio. Jag fick träffa småflickorna igen och det var jätteroligt. Jag börjar så smått uppnå äkta mormor-status. Jag kom lite innan de kom hem från dagis och när jag ropade på dem och de såg att det var jag så fick de bråttom till mig. Hannas födelsedag vill jag inte heller missa. Hon bjöd på tacos som det är jättelänge sedan jag åt. Gott! Som grädde på moset tyckte jag att jag behövde vara tidigt på jobbet idag. Kl 06:40 steg jag in i fikarummet och där stod chefen och väntade! Det hade kommit in en superbrådisprio-analys som han ville få igång snabbt som tusan. Där var jag involverad som provmottagare. Alla prov måste gå genom provmottagningen innan de är klara för analys. Sedan har det fortsatt med bråttom-bråttomsaker hela dagen. Jag har knappt varit hemma sedan jag gick till jobbet på måndagmorgon och ja, jag är skyldig till att skärbrädan med kniv och osthyvel låg framme samt ett par tekoppar i diskhon men inte allt annat som fanns på diskbänken. När mina barn har flyttat hemmifrån kommer jag att få halverad vattenräkning. Då syftar jag inte till dusch och tvätt utan till allt vatten som går åt till att blöta upp intorkade matrester. Jag får väl se det positivt att de i alla fall äter när jag inte är hemma och att jag kan spåra deras aktiviteter genom den något udda sysslan matrestdetektivarbete.