Ont i "bestämman"...

...har jag haft men nu är jag säker på att jag ska skippa konstutflykten i morgon. Det blir för stressigt att hinna göra i ordning till Julöppet och klassen på torsdag om jag även ska åka med på den. Jag kan gå ensam på utställningen en annan dag.

Jag har lagat Tortellinigratäng till middag idag. Det är gott. När jag hade ätit råkade jag av en händelse titta på bäst före-datumet på skinkan. Det skulle jag inte ha gjort. 19/11 stod det på paketet. Det var en vecka sedan. Jag har ringt till ICA och påpekat det och jag var välkommen dit så de fick ersätta mig. Ikväll kommer jag inte att gå dit men kanske imorgon, om jag inte blir sjuk förstås.

Så har jag äntligen läst ut Ranelids "Kniven i hjärtat". På baksidan lovordas den och beskrivs som ett mästerverk, Ranelid har gjort det igen och bla bla bla. Jag tycker den är rent ut sagt tråkig. En mer stillsam bok får man leta efter.

Mina barn är...

...inga småbarn längre. Deras mor har enligt deras ålder bara vuxna barn. Minsta grabben fyllde 18 år igår. Vi firade. Hans pappa hade hängt upp ballonger :-) dagen till ära. Min roll ändras väl inte nämnvärt så länge han bor hemma, jag kommer fortfarande att behövas ibland, men det känns ändå som att en milstolpe är passerad.

Idag står det städning på schemat. Klockan är redan snart halv 11 och jag har haft en lugn och skön morgon med både frukost och kaffe framför TV:n i min ensamhet. Fästmannen jobbar i helgen.

Jag lever i en ganska hektisk tid just nu. Det är mycket med Mary Kay. Först och främst har jag genomgått den största utmaningen jag fått av min Sales Director. I en månads tid har jag fått en liten uppgift av mer eller mindre svår karaktär. Jag slutförde samtliga uppgifter vilket har genererat en hel del jobb för mig den närmaste tiden. När man lägger samman det till allt annat som ska utföras och som jag vill göra så skulle jag kunna vara upptagen varenda kväll kommande vecka. Jag vet att det inte är hållbart i kombination med det heltidsjobb jag har och därför har jag strukit måndagkvällen då det är måndagsmöte med Mary Kay. På tisdag är det konstutflykt med konstföreningen. Den skulle jag också kunna stryka och gå på utställningen själv en annan gång. På onsdag är det julöppethus med Mary Kay på Gullmarsplan i Stockholm. På torsdag ska jag förhoppningsvis till Sala och hålla hudvårdsklass. Sedan kommer jag att vara trött.

Från det ena till det andra har jag länge undrat vad mina läsare utanför Sverige (enligt statistiken har jag läsare i både USA och Japan) tycker om min blogg. Efter förra inlägget kom en kommentar om att min blogg var så intressant och att personen hittade den information han/hon sökte. Kommentaren var skriven på engelska så den personen tycker säkert det finns en massa intressanta saker att läsa här :-) Skämt å sido tycker jag det är fult av bloggsopt.se att skicka ut sådana meddelanden för att ge bloggaren en falsk bild av att vara poppis. Jag skriver för min egen skull och vill någon läsa så är den välkommen. Jag började för att jag ville se hur det kändes att skriva offentligt, se om jag vågade. Det vet jag att jag gör nu. Så nu vill jag ge er alla (enligt statistiken) en uppmaning att faktiskt skriva något, anonymt eller inte, för besöksstatistiken som bloggspot.se tillhandahåller tror jag inte riktigt på. Visar det sig att jag har fel så är jag den första att be om ursäkt i nästa inlägg.

Jag läser och...

...läser. Den senaste tiden har jag inte kunnat vara utan bok. Det är jag i och för sig sällan men skillnaden nu mot förr är att jag drivs till att läsa till slutet. Förut har jag varit ganska nöjd med att helt enkelt läsa en bok. Några sidor när jag går och lägger mig. Å det har jag varit nöjd med. Jag har levt med mina böcker, lärt känna karaktärerna ganska bra. Det har inte varit så noga med att komma till slutet fort. Det gör jag ju så småningom i alla fall. Nu är mitt sätt att läsa annorlunda. Jag vill framåt. Kanske det beteendet speglar mitt liv som sådant. Förändring på gång? Ja, jag ser ett slut på mitt uppdrag att se till så mina barn har tak över huvudet. Det har varit så långt i framtiden att det helt enkelt inte har funnits. Snart, snart fyller min yngsta 18. Då ska han föreställa vuxen. Mitt uppdrag att se till så han har någonstans att bo sträcker sig givetvis fram till då han flyttar men som det låter nu så kommer han inte att dröja länge med det efter att han har gått ut skolan. Den äldre sonen ska givetvis också vara ute ur huset innan mitt uppdrag är slutfört men fixar han sig bara ett jobb som han kan försärja sig på så kommer inte det heller att dröja.

Sedan jag läste Infiltratören har jag läst Mons Kallentofts Vattenänglar. Det var ett märkligt språk i den boken. Poetiskt. Vackert. Ovanligt för att vara en deckarhistoria. I senaste numret av Sköna hem har de gjort ett reportage om honom. Han är konstintresserad och det blev jag inte alls förvånad över. Han uttrycker sig konstnärligt. Från början tyckte jag det var jobbigt att läsa hans text men ju mer jag läste desto mer gillade jag hans sätt att skriva. Han skriver på ett sätt som lämnar en bit till läsaren att känna in. Men får inte allt presenterat.

Just nu läser jag Ranelids Kniven i hjärtat. Jag har aldrig läst något av honom förut så det var med spänning jag öppnade den. Visst behärskar han språket men jag tycker inte att den för mig framåt i historien. Det verkar vara precis som när han pratar. Han säger mycket men leder det någon vart?

Har just läst...

...klart "Infiltratören" av Lasse Wierup. Det är en skrämmande skildring av polisens arbete, hur privatpersoner värvas för att infiltrera kriminella gäng och därigenom gillra fällor som slår igen. Att brottslingar åker fast tycker jag är bra men att de här personerna som med livet som insats gör polisens jobb och sedan dessutom blir dömda för det tycker jag är för bedrövligt. Dessutom blir deras identiteter röjda i rättegångar och då väntar inte bara dom i domstol utan även av de kriminella gäng de infiltrerat. Bokens huvudperson håller sig numera gömd utomlands med ny identitet. Han kan aldrig återvända till Sverige. Han blev sviken å det grövsta av sin uppdragsgivare som för att rädda sitt eget skinn for väldigt vårdslöst fram med sanningen i rätten. Det finns en sak jag tycker sämre om än andra och det är orättvisor. Det heter att "inför lagen är vi alla lika" men så var det tydligen inte. Läs den!

Ibland får vi...

...lov att låta livet bara stanna upp ett tag. Ett telefonsamtal, en röst jag inte hört på minst 25 år fast hon lät precis som vanligt. Hon ville bara ha telefonnumret till barnens pappa. Hon hade ett tråkigt besked sa hon. Jag anade. Eftersom det var hon som ringde och inte han det borde ha varit vid tråkiga nyheter så gällde nog beskedet honom.Fick precis reda på det. Han hade druknat. Från ena stunden till den andra ändras plötligt allt. Ett ögonblick står allting still. Det är hårt att behöva bli påmind så bryskt om att livets sköra tråd så lätt kan gå av. 

Mer eller mindre...

...förkyld har jag i helgen varit i Smedjebacken. Det var dop av lilla Nellie, Mats och Fridas dotter. Det var ett fint dop med en emellanåt improviserande präst, på gott och ont. Från början talade hon till oss som att vi var ett gäng barbarer som blivit insläpade i kyrkan. Efter akten bara försvann hon. Vi ville ha med henne på bild. Jag hittade henne i sakristian. Hon verkade förvånad. Det rök om dopvattnet och jag bad en tyst bön om att prästen inte skulle vara så frikostig med vattnet på den lillas huvud. Efter akten var det fika i församlingshuset och festföremålet vandrade från famn till famn. Jag fick äran att ta 4-generationsbilder samt kusinbilder. Senare på kvällen tittade jag och Martin på DVD. "Hotdog"med Johanna Sällström i huvudrollen. Den var bra men inte så bra att jag behöver se den igen.

Allt händer samtidigt!

Jag har blivit utvald till att vara den första som får lära mig ett helt nytt, elektroniskt sätt att analysera på i min arbetsgrupp. Sedan när jag har lärt mig så ska jag lära andra. Det var förra veckan vi satte igång med det. Då jag bara skulle jobba måndag, tisdag och onsdag så hann jag mest bara nosa på ytan. Torsdagmorgon åkte jag till Göteborg för att vara med på Mary Kayseminariet. Jag hade gott om tid när jag kom fram så jag tog en promenad till hotellet. Efter att ha checkat in och ställt upp väskan på rummet samt kollat in toaletten och utsikten gick jag till Scandinavium och registrerade mig och sedan gick jag tillbaka till hotellet för en stillsam och skön eftermiddag. På rummet möttes jag av en tallrik uppskuren frukt! Det hade inte jag beställt så jag väntade på att den som levererat den skulle komma och be om ursäkt och hämta den tillbaka. Mycket riktigt knackade det på dörren efter en stund men bara för att jag skulle få en påse med lyxchoklad också. Jag frågade om det verkligen var till mig. Hon som levererade sa ja. Vilken lyx! Jag undrar fortfarande vem som hade beställt det till mig.

På kvällen var det Awards Night med Edefors Area och då kom nästa överraskning. Jag blev tilldelead titeln Miss Go-Give och fick bli eskorterad  över scenen av min Sales Director Madeleine. På mitt första seminarium blev jag också tilldelad den titeln men då hade jag valt att inte vara med på areans awards night så då missade jag själva ceremonin. I år fick jag vara med.

Dagen därpå var det seminarium med stort S i dagarna två med seminariumets Awards Night däremellan. Det är så mycket glädje och förväntan, så många drömmar som firas för att de blivit sanna och så många nya drömmar som föds. Jag är fortfarande alldeles uppfylld av euforisk lycka.

På söndag när jag var hemma igen upptäckte jag via facebook att min vän Kristina Wallinder hade premiärsöndag på sin plantskola så dit åkte jag och kom naturligtvis inte hem tomhänt. Sedan när jag var hemma igen passade jag på att ta tag i ett löfte till mig själv att ta tag i det där med flåset. Det blev en springrunda runt kvarteret. Det får räcka så länge.

På måndag var det måndagsmöte med Mary Kay och jag hade förmånen att få ha Madeleine alldeles för mig själv. Vi gjorde plan för mig. Två dagar har gått och hittills håller jag den. Igår, tisdag hade vi gästkväll och jag hade med mig min arbetskompis My. Hon fick prova produkterna och lyssna till Christina Edefors, denna fantastiska kvinna. Det blev alldeles för sent hem men det var det värt.

Idag tog jag en ny springrunda efter jobbat, samma som förut och jag har ringt kund och bokat klass. Jag har varit sååå duktig!