Mina barn är...

...inga småbarn längre. Deras mor har enligt deras ålder bara vuxna barn. Minsta grabben fyllde 18 år igår. Vi firade. Hans pappa hade hängt upp ballonger :-) dagen till ära. Min roll ändras väl inte nämnvärt så länge han bor hemma, jag kommer fortfarande att behövas ibland, men det känns ändå som att en milstolpe är passerad.

Idag står det städning på schemat. Klockan är redan snart halv 11 och jag har haft en lugn och skön morgon med både frukost och kaffe framför TV:n i min ensamhet. Fästmannen jobbar i helgen.

Jag lever i en ganska hektisk tid just nu. Det är mycket med Mary Kay. Först och främst har jag genomgått den största utmaningen jag fått av min Sales Director. I en månads tid har jag fått en liten uppgift av mer eller mindre svår karaktär. Jag slutförde samtliga uppgifter vilket har genererat en hel del jobb för mig den närmaste tiden. När man lägger samman det till allt annat som ska utföras och som jag vill göra så skulle jag kunna vara upptagen varenda kväll kommande vecka. Jag vet att det inte är hållbart i kombination med det heltidsjobb jag har och därför har jag strukit måndagkvällen då det är måndagsmöte med Mary Kay. På tisdag är det konstutflykt med konstföreningen. Den skulle jag också kunna stryka och gå på utställningen själv en annan gång. På onsdag är det julöppethus med Mary Kay på Gullmarsplan i Stockholm. På torsdag ska jag förhoppningsvis till Sala och hålla hudvårdsklass. Sedan kommer jag att vara trött.

Från det ena till det andra har jag länge undrat vad mina läsare utanför Sverige (enligt statistiken har jag läsare i både USA och Japan) tycker om min blogg. Efter förra inlägget kom en kommentar om att min blogg var så intressant och att personen hittade den information han/hon sökte. Kommentaren var skriven på engelska så den personen tycker säkert det finns en massa intressanta saker att läsa här :-) Skämt å sido tycker jag det är fult av bloggsopt.se att skicka ut sådana meddelanden för att ge bloggaren en falsk bild av att vara poppis. Jag skriver för min egen skull och vill någon läsa så är den välkommen. Jag började för att jag ville se hur det kändes att skriva offentligt, se om jag vågade. Det vet jag att jag gör nu. Så nu vill jag ge er alla (enligt statistiken) en uppmaning att faktiskt skriva något, anonymt eller inte, för besöksstatistiken som bloggspot.se tillhandahåller tror jag inte riktigt på. Visar det sig att jag har fel så är jag den första att be om ursäkt i nästa inlägg.