Jag läser och...

...läser. Den senaste tiden har jag inte kunnat vara utan bok. Det är jag i och för sig sällan men skillnaden nu mot förr är att jag drivs till att läsa till slutet. Förut har jag varit ganska nöjd med att helt enkelt läsa en bok. Några sidor när jag går och lägger mig. Å det har jag varit nöjd med. Jag har levt med mina böcker, lärt känna karaktärerna ganska bra. Det har inte varit så noga med att komma till slutet fort. Det gör jag ju så småningom i alla fall. Nu är mitt sätt att läsa annorlunda. Jag vill framåt. Kanske det beteendet speglar mitt liv som sådant. Förändring på gång? Ja, jag ser ett slut på mitt uppdrag att se till så mina barn har tak över huvudet. Det har varit så långt i framtiden att det helt enkelt inte har funnits. Snart, snart fyller min yngsta 18. Då ska han föreställa vuxen. Mitt uppdrag att se till så han har någonstans att bo sträcker sig givetvis fram till då han flyttar men som det låter nu så kommer han inte att dröja länge med det efter att han har gått ut skolan. Den äldre sonen ska givetvis också vara ute ur huset innan mitt uppdrag är slutfört men fixar han sig bara ett jobb som han kan försärja sig på så kommer inte det heller att dröja.

Sedan jag läste Infiltratören har jag läst Mons Kallentofts Vattenänglar. Det var ett märkligt språk i den boken. Poetiskt. Vackert. Ovanligt för att vara en deckarhistoria. I senaste numret av Sköna hem har de gjort ett reportage om honom. Han är konstintresserad och det blev jag inte alls förvånad över. Han uttrycker sig konstnärligt. Från början tyckte jag det var jobbigt att läsa hans text men ju mer jag läste desto mer gillade jag hans sätt att skriva. Han skriver på ett sätt som lämnar en bit till läsaren att känna in. Men får inte allt presenterat.

Just nu läser jag Ranelids Kniven i hjärtat. Jag har aldrig läst något av honom förut så det var med spänning jag öppnade den. Visst behärskar han språket men jag tycker inte att den för mig framåt i historien. Det verkar vara precis som när han pratar. Han säger mycket men leder det någon vart?