...året började lugnt. Jag har pysslat på med lite av varje å så plötsligt var dagen slut. Det gick nästan likadant här hemma. Jag har pysslat på med lite av varje men det jag verkligen skulle göra glömde jag dessvärre bort. I morgonbitti befarar jag att det inte finns något bröd i huset efter de sedvanliga nattmackorna som sönerna äter nu när de är jullov för dem. Det finns annan frukost att tillgå så jag kommer inte att vara utan. Jag hade bestämt mig redan igår för att baka bröd när jag kom hem. Jag lagade mat vilket blev en riktig lyxmåltid med stekt rostbiff, kyftpotatis med massor av salt, vitlök och rapsolja på och så bearnaisesås till. När jag hade stökat undan gick jag ner och hängde tvätten som jag också lyckades få in i tvättmaskinen innan jag började med middagen. Det skulle jag inte ha gjort eftersom jag tappade minnet någon gång på vägen ner i källaren. Nu får jag stå mitt kast och äta fil till frukost i morgon istället.
I Östertälje vid Glasberga har någon konstnärlig talang gett uttryck till en minst sagt uppseendeväckande snöskulptur i form av en jättelik rättuppstående fallossymbol för att uttrycka mig diplomatiskt. Jag såg en bild i Länstidningen på den idag. Ja, vad ska man säga? Den var så grotesk att jag inte kunde annat än dra på munnen.
måndag 4 januari 2010
söndag 3 januari 2010
Det är dags...
...för den årliga tillbakablicken. I början av förra året hade jag en önskan om att det skulle gå att hålla i pengarna på ett lite mer sparsamt sätt än vad som hade gått under föregående år. Å faktiskt så slutade året på plus. Visst hade jag utgifter jag inte riktigt hade räknat med men på något vis upplevde jag ändå att pengarna stannade kvar i plånboken och på kontot lite längre än de brukade. När fästmannen läser det här kan det hända att han får svårt att hålla sig för skratt för han påstår alltid att jag inte har några pengar i plånboken. Det är en riktig iaktagelse för det har jag sällan, när han är med :-) Reda pengar har jag sällan med mig men väl mitt visa-kort. Ok, pengarna stannade längre på kontot än bara in vid lön och sedan ut vid betalning av räkningar. Det var en trevlig upplevelse. För det mesta har året varit bra. Lite klumpar i magen har året bjudit på trots allt trevligt som hänt, vilket är trist och jag hoppas jag slipper den typen av uppträde som föranledde missbelåtenheten det här året. Jag vill ha det lugnt och skönt.
Fästmannen och jag åkte på en helt underbar semester till Tjeckien med Miss Charleston. Där gjorde jag nya upptäckter om 2CV-folkets attityd och inställningar till det mesta här i livet nämligen att ingenting är omöjligt, hinder är till för att övervinnas och att problem har den latinska betydelsen pro=före blem=lösning, bokstavligen.
Å jag fick vara frisk! Jag är djupt tacksam att jag slapp både vinterkräksjuka, svininfluensa och vanlig influensa. Den här julen har jag både umgåtts med min familj och ätit julmat. Det var så himla gott! Fästmannen och jag åkte hem några dagar tidigare än pojkarna och därmed fick även vi några dagar för oss själva. Det var välbehövligt. Vilan över jul var synnerligen välbehövlig. Nu kan livet få återvända till de vanliga rutinerna. Jag har inte ens ångest över att gå till jobbet i morgon. Det ska bli kul tycker jag.
Vad har hänt idag då? Jag har pysslat på med lite av varje. Efter att jag hade vinkat av fästmannen så kokade jag sylt och sedan var jag till ICA. Jag har tvättat lite. Till middag blev det inte mer än våfflor. Äldsta sonen skulle iväg så han fick äta spagetti och köttfärssås från igår. Det åt jag också till lunch. Den yngsta sonen åt en väldigt sen frukost så det fick bli våfflor. När jag var nästan klar med middagsbestyren råkade jag vända upp och ner på gräddskålen just när jag skulle ställa in den i kylskåpet. Då sände jag en tanke till Simon i katthimlen. Tänk så glad han hade blivit om han hade fått hjälpa mig att städa!
Fästmannen och jag åkte på en helt underbar semester till Tjeckien med Miss Charleston. Där gjorde jag nya upptäckter om 2CV-folkets attityd och inställningar till det mesta här i livet nämligen att ingenting är omöjligt, hinder är till för att övervinnas och att problem har den latinska betydelsen pro=före blem=lösning, bokstavligen.
Å jag fick vara frisk! Jag är djupt tacksam att jag slapp både vinterkräksjuka, svininfluensa och vanlig influensa. Den här julen har jag både umgåtts med min familj och ätit julmat. Det var så himla gott! Fästmannen och jag åkte hem några dagar tidigare än pojkarna och därmed fick även vi några dagar för oss själva. Det var välbehövligt. Vilan över jul var synnerligen välbehövlig. Nu kan livet få återvända till de vanliga rutinerna. Jag har inte ens ångest över att gå till jobbet i morgon. Det ska bli kul tycker jag.
Vad har hänt idag då? Jag har pysslat på med lite av varje. Efter att jag hade vinkat av fästmannen så kokade jag sylt och sedan var jag till ICA. Jag har tvättat lite. Till middag blev det inte mer än våfflor. Äldsta sonen skulle iväg så han fick äta spagetti och köttfärssås från igår. Det åt jag också till lunch. Den yngsta sonen åt en väldigt sen frukost så det fick bli våfflor. När jag var nästan klar med middagsbestyren råkade jag vända upp och ner på gräddskålen just när jag skulle ställa in den i kylskåpet. Då sände jag en tanke till Simon i katthimlen. Tänk så glad han hade blivit om han hade fått hjälpa mig att städa!
lördag 2 januari 2010
Det har rasat...
...snö från mitt tak ner på garageuppfarten under den tid vi varit borta. Sedan har det töat och sjunkit samman och frusit på igen. Resultatet är en halvmeter isvall som jag har hackat mig igenom idag. Jag och fästmannen hjälptes åt och tillslut hade vi en gång på några decimeter i alla fall. Travet gick inget vidare. Bättre gick det på lotto. Hela fem rätt och 101 kr i utdelning. De sägs att delad glädje är dubbel glädje. Hm, jag vet inte det jag när vinsten ska delas med 40 andra i lottobolaget på jobbet.
fredag 1 januari 2010
Å så fanns han inte mer...
Vi har firat julen hos mamma och pappa i Norrbotten i vanlig ordning. Torsdag en vecka innan jul kom snön i väldiga mängder. Då vägarde min stackars katt Simon att gå ut. Under helgen som gick blev han allt tröttare och tröttare. Jag lockade med strömming. Den behandlade han som ett nyfångat byte och drog iväg med över köksgolvet och åt någon helt annanstans än vid matplatsen. Det luktade illa i köket av det som råkade bli kvar på golvet och som jag missade att torka upp. På måndag gick jag hem tidigare från jobbet. Jag skulle göra massor innan det var dags att åka på julfirande. Simon såg sämre ut. Jag bedömde det ändå som att så länge han åt, kissade och bajsade normalt var det lugnt. Han skulle ju ha tillsyn 2 gånger om dagen medan jag var borta.
Vi åkte på tisdagkvällen innan julafton. Jag hade kontakt med kattvakten flera gånger. Det verkade gå bra. På lördagkväll blev Simon sämre. Han orkade inte äta. Det fanns ingenting att göra. På måndag tog de då hemkomna döttrarna och deras kompisar Jenny och Linn honom med till veterinären. Där fick han sista hjälpen att få avsluta sitt liv. De svepte en pläd med hjärtan på runt om honom innan de gick. Ett nästan 19 år långt kattliv hade tagit slut.
söndag 29 november 2009
Det är 1:a...
...advent igen. Jag tyckte det var nyss jag packade undan ljusstakarna och advetsstjärnorna. Förra året lovade jag mig själv att jag verkligen skulle försöka att ha allt julstök klart till första advent. Alla julklappar skulle vara inhandlade, huset städat och jag skulle bara få njuta av vår mest stessbenägna högtid. För några år sedan stod det att läsa i Buffétidningen att herr Chefsredaktör tyckte att vi skulle försöka njuta av julhysterin istället för att motarbeta den. I år står det att läsa i Sköna Hem att "Fira i förskott- och förläng julen". Det är ett gott råd om något tycker jag. Julen får gärna vara hela månaden lång för min del, om jag bara känner att jag är i fas med den. Just nu är jag inte riktigt det och då överraskar den som vanligt. Nåväl, biljetterna upp till mamma och pappa är fixade för inte alltför blodig summa och jag har i alla fall köpt tre julklappar. Det får väl duga så så länge.
måndag 2 november 2009
Mina nya grannar, del 1
Jag har sett en skymt av dem, mina nya grannar. De är i huset och har tänt varenda lampa. Jag har bara sett en av dem än så länge men med det får jag väl vara nöjd ikväll. Kvällen blev inte så tidig som jag hade önskat igår så jag gör ett nytt försök ikväll. Mikael, äldsta sonen är sjuk. Om det inte är infuelsa så är det en rejäl förkylning. Jag hade inga febernedsättande mediciner hemma och klockan var för mycket för att jag skulle hinna till apoteket så då ringde jag vännen i nöden, Tarja. Är hon bara hemma och har hon bara möjlighet att hjälpa till så gör hon det. Vi kan ringa varandra vilken tid på dygnet som helst. Det är skönt att ha sådana vänner. Tarja hade förstås Ibumutin hemma så min stackars son ska få sova inatt. Det är bara att hoppas att jag själv håller mig på benen.
söndag 1 november 2009
Bästaste grannarna, del slut
Igår packade mina grannar det sista och flyttade till sitt nya hus. Jag kommer att sakna dem. Även om jag inte haft så mycket att göra med dem så har de varit snälla och hjälpsamma. Skottat uppfarten åt mig på vintrarna, ställt in soptunnan när det dröjt länge innan jag ställt in den, tagit hand om Simon i somras mm mm. De har varit allmänt trevliga. Mina nya grannar är säkert också trevliga. Det är jag övertygad om.
Det har varit en skön helg. Vi for runt och uträttade lite ärenden igår och idag har vi planterat tulpanlökar, 150 st. Efter att fästmannen hade åkt krattade jag rabatterna och en del av gräsmattan. undrar vad det kostar att ha en trädgårdsarbetare på kvartstid? Min rygg klarar inte av mer än måttligt trädgårdsarbete. Det skulle inte förvåna mig om min högra ischias gör sig påmind imorgon.
Ikväll är jag trött. Det ska bli en tidig kväll.
Det har varit en skön helg. Vi for runt och uträttade lite ärenden igår och idag har vi planterat tulpanlökar, 150 st. Efter att fästmannen hade åkt krattade jag rabatterna och en del av gräsmattan. undrar vad det kostar att ha en trädgårdsarbetare på kvartstid? Min rygg klarar inte av mer än måttligt trädgårdsarbete. Det skulle inte förvåna mig om min högra ischias gör sig påmind imorgon.
Ikväll är jag trött. Det ska bli en tidig kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)