Äntligen är jag klar...

...med halsduken. Jag sydde det sista imorse, strök den lite försiktigt på baksidan och så här blev resultatet.

Min vana trogen...

...vaknade jag även denna morgon före nödklockan ringde. Jag vill inte sova för länge på dagarna. Det är lättare att hålla ordning på dygnet om man stiger upp i tid. Sover jag till 8 så sover jag tre timmar längre än jag gör när jag jobbar ändå och det får vara nog.

Min nystickade halsduk som nu är torr har jag klippt ett bakstycke till i fleecen jag köpte igår. Det var svårare än jag trodde att sy dit det. Jag har precis gett upp för ikväll så ni som är nyfikna får vara det ett tag till. Men den blir fin, i alla fall i mina ögon.

Trädgårdsarbetet fick nöja sig med att bli gräsklippning och lite klippning av rotskott från den japanska rönnen. Sedan skurade jag trädgårdsmöblerna, tog fram stolsdynorna och en duk. Mitt på bordet satte jag en begonia. Sedan satte jag mig där och stickade och läste om vartannat. Jag har ett nytt stickprojekt sedan igår. Jag stickar en mössa i mönstret fågeltramp. Det är väldigt enkelt, består bara att räta maskor. Vartannat varv lyfter man varannan maska som om man skulle stickat den avig. Tråden läggs bakom arbetet.

Ikväll kom äldste sonen på besök. Han hade kört sin nya moppe. Det känns bra att han inte behöver vara beroende av bilskjuts när han måste hit från pappa och hämta något. Han hade full koll på att Erika verkar vara på väg hem till helgen. Då kommer nog han med.

Om man tar...

...två delar apelsinjuice och blandar med en del citronläsk, häller upp det i ett glas och toppar med ett par skopor glass/sorbet så får man en underbart god och läskande sommardrink. Det gjorde jag idag när det var så varmt och fint. Sedan satt jag barfota på trappan och njöt ända till jag hörde Simons karaktäristiska "du-har-inget-här-att-göra-FÖRSVINN!!!"-jamning. En annan katt hade tagit sig friheten att gå in på tomten och det gillar ALDRIG Simon. Han är 15 år gammal och börjar bli stel i sina leder. Han sover också mer och mer, orkar minre och mindre. Kort sagt har han blivit gammal. Idag när vi fick kattfrämmande syntes inte ett spår av den vanliga trötta Simon. Plötsligt var han en TIGER som försvarade sitt revir, beredd att offra sitt liv. Jag har aldrig sett honom så rasande. Han kastade sig på den stackars inkräktaren som givetvis gav igen. Vita tussar (Simons) yrde omkring dem. Å Herre Gud, det går aldrig väl, tänkte jag och försökte skrämma iväg den andra katten. Till slut kom den andra katten undan och for iväg. Simon rusade efter, över vägen, nerför slänten och över den större vägen där bilarna kör fort. Han som annars är så himla försiktig hade tappat allt trafikvett. Det slutade bra utan blödande skråmor, på Simon i alla fall.

Idag var jag tvungen att bryta min isolering. Det var trevligt att gå omkring i Södertälje en stund. Jag handlade linsvätska och sedan letade jag en tygaffär. Den jag hade siktat in mig på redan från början hade klappat ihop. Det var bara att leta vidare. JAg drog mig till minnes att det i alla fall funnits en i Lunahuset så jag gick dit. Jag skulle ha en bit fleece. Det hittade jag. En stuv på ca två kvadratmeter fick jag för 49 kr. Min tanke är att sy en mjuk baksida till min halsduk. När jag provade den i morse upptäckte jag att den var ganska stickig. Den kommer inte gå att använda direkt mot huden. Då tänkte jag att om jag har ena sidan mjuk så går det nog bättre. Vi får se hur det går.

Idag är jag väldigt...

...nöjd med mina prestationer. Jag steg upp, pigg som en lärka, redan klockan 8 på morgonen. Frukost på det och sedan toalettbestyr och kläder på. Yngsta sonen kom hem för att vänta på hans kompis familj som han skulle följa med till deras landställe. Under tiden som vi väntade på att familjen skulle anlända gick jag ut och jobbade. Oj, vad jag har slitit. Jag har rensat ogräs mest hela dagen. Jag tror det blev 4 skottkärror fulla till slut. Däremellan på mina pauser har jag pysslat med lite av varje. Till middag blev det uppvärmd tortellinigratäng. Till efterrätt en stor kopp te av japanska lycktor och vitlöksrostade mackor i ugn. Gott! Lagom till tedrickandet bröt ovädret lös. Blixtar, åska och störtregn. Snabbt som ögat drog jag ur allt vad kontakter till modem, datorer, amatörradioapparater, TV ja allt. Jag vill inte riskera att blixten tar någonting. I lördags blev Martin av med en port i routern bara för att det var så viktigt att ha TV:n på. Jag är inte särskilt cool när det gäller åskväder och många tycker jag är rent av sjåpig. Då får de tycka det. Respekt inför naturkrafterna kallar jag det istället för att vara sjåpig. Kvällen ägnades åt kronpinsessans födelsedagsfirande. Det är bra bakgrund till min stickning. Man behöver inte titta så mycket. Jag är nästan, nästan klar med min stickning. Men jag har glömt bort om man avmaskar från avigan eller rätan eller om det inte spelar någon roll. Om någon har en bestämd uppfattning i frågan får denne gärna höra av sig.

Jag är en människa som trivs i mitt eget sällskap, i min egen ensamhet. Inte hur länge som helst förstås men det gör mig inget att jag är ensam några dagar ibland. Tvärtom känns det som en nödvändighet för att jag ska få tid att tänka. Jag trivs med människor runt omkring mig med men någon gång däremellan behöver jag den lugn och ro som bara mina egna tankar i mitt eget sällskap ger mig. Ja, jag är en tänkare och jag lyssnar mycket mer än jag pratar själv. Kanske behöver jag de här stunderna av ensamhet för att smälta alla intryck jag samlar på mig när jag umgås med andra. Det har inte varit mycket av ensamhet för min egen del den här våren. Kanske var det därför jag blev så sannslöst förälskad i den lilla fiskestugan på Gotland som låg så ensligt. Längst ut på udden helt oskyddad mot väder och vind.

Martin vet att jag är så här och han lämnar mig i fred när jag så behöver. Därför känns det inte alltför gräsligt nu, när det har gått dryga dygnet sedan jag lämnade Smedjebacken, att vara helt själv. Inte än i alla fall. Jag vill leva med Martin, jag vill bo under samma tak men jag måste få söka min avskildhet ibland. Dagar som den som varit idag gör underverk med min själ. Jag valde till och med bort att gå till ICA för att det var så skönt att bara vara med mig själv. Jag har sagt hej till ett par grannar och pratat med familjen yngste sonen huserar tillsammans med och en kompis till båda sönerna. Det var det enda jag hade öppnat munnen för innan kvällens telefonsamtal med Martin. Å det har varit så skönt!

Det var inga problem...

...att sova när jag väl kom i säng. Jag sov gott till Martin väckte mig. Det kändes som en lat dag som jag kunde göra som jag ville på. Efter gårdagens travspel i Romme trodde jag att jag skulle vara less att studera travprogram men efter frukost satte jag igång att analysera vilka hästar jag trodde skulle vinna. Vi åkte och lämnade in raderna och på ICA bestämde vi att vi skulle grilla till middag. Första överraskningen kom ganska snart efter att vi kommit hem. Det fanns ingen grillkol. Ingen fara på taket för det hade grannen. Grillen gjordes i ordning. Det var inte riktigt dags att tända den ännu så vi satte oss framför TV:n för att se våra hästar vinna(?). Mitt under sändningen brakade det till och ett sjuherrans åskväder bröt ut. Åskan måste ha gått rakt över oss för det var bara någon sekund mellan blixt och knall. Ni som känner mig vet ju att jag inte gillar sånt väder. Hade jag varit hemma hade jag rusat runt och dragit ut alla kontakter som fanns i huset och sedan gått ner i källaren. Nu flyttade jag mig bort från fönstret in i hörnet av rummet och kröp ihop i soffan. Där satt jag och hoppade varenda gång det smällde utanför. Jag tyckte vi skulle stänga av TV:n men det tyckte inte Martin. Vi var ju på väg att få fem rätt, sa han. Sedan kom en hagelskur och sedan var det över. Jag andades ut. Det var dags att grilla. Det gick inge vidare att få fyr på grillen med grannens sura kol. Medan Martin fixade med grillen fixade jag med övriga maten. När jag skulle ta fram våra färdigmarinerade fläskspett kom överraskning nr två. Vi hade glömt att köpa dem och koncentrerat oss på tillbehören istället. Det var bara att kika vad som fanns i frysen. Några lövbiffar hittade vi men dem kan man ju knappast grilla så det blev stekpannan på spisen istället. Lagom till Maten var klar fick vi ordentlig fyr på grillen men det var ju så dags. Den fick i alla fall brinna ut. Efter maten tog vi en promenad runt kvarteret och sedan satt vi bara och mådde gott utomhus i total stiltje. Martin läste sitt loppisfynd från Gotland om Skagenmålarna och jag stickade på min halsduk i björklöv.

Idag har jag åkt hem med Säfflebussen. Det känns lite konstigt att vara hemma ensam. Jag såg till att jag fick lite varor i kylskåpet först och sedan inspekterade jag tomten. Såg att det fanns fullt av jordgubbar i båda landen. Det blev en hel skål. En liten jordgubbe såg ut som ett hjärta. Jag mindes den gången jag hittade en potatis som även den var hjärtformad.

Sent om sider...

...somnade jag igårkväll. Jag kan inte dricka kaffe senare än halv sju på kvällen. Så småningom gick det att sova men bara till ca halv sex då jag väcktes av att innehållet i magen gjorde sitt bästa för att hitta ut. Det gick som tur var över efter en kallsvettig stund på toa. Sedan sov jag sött till klockan var över nio. Jag var trött men steg ändå upp. Jag har varit trött mest hela dagen och därför har jag även uppfattas som stingslig från vissa håll. Efter lite glass, godis, mat och McDonaldskaffe blev jag dock piggare och det goda humöret började återvända.

Ikväll har vi varit på V65 på Romme. Det enda lopp jag hade siktat in mig på vad jag skulle spela missade vi tyvärr. Det loppet höll just på att avslutas när vi kom dit. Vi hade inte riktigt koll på tiden eller så var vi felinformerade från nätet eller så hade vi sett fel eller nåt. Jag hade tänkt spela en tjuga både på plats och vinnare på den hästen som vann. Det hade gett tillräckligt mycket pengar för att jag hade kunnat spela obekymrat resten av kvällen och kommit därifrån med +-0 i spelkassan. Nu blev det inte så. Det är väl inget att hänga läpp för men lite retfullt var det.

En jättebra sak som hände idag var att väskan jag köpt av Anna anlände med posten. Den är precis så fin som jag trodde den skulle vara, bara lite större. Jag skyndade mig att packa mina kläder som jag skulle ha med mig till Smedjebacken över helgen i den istället för i resväskan. Nu har vi anlänt Smedjebacken och ett välvädrat hus. Vädringsfönstren har stått öppna i en vecka. Det är sent och jag ska försöka haka på det sömntåg som just nu passerar.

Angående min hantverksdag...

...tycker jag det är lite roligt att det var just Erika som anmälde intresse. När hon var liten försedde jag henne med diverse pyssel, mest julpyssel på julloven, i julklappspaketen. Så en jul frågade jag flickorna vad de önskade i julklapp och fick till svar från ovan nämnda doter "Mamma, ingen pyssel!" Hon var less helt enkelt. En annan bekant till mig gjorde ett konstaterande för några år sedan när barnen var på väg att bli stora. Han sa: "Det man tvingar barnen till när de är små återvänder de till som vuxna". Han menade på att de platser han tvingat barnen att besöka när de var små och som de då varit måttligt förtjusta i valde de självmant och med stort intresse att återvända till som vuxna. Idag ringde Erika och vi kom att prata om våran kommande pysseldag. Hon tyckte absolut att vi skulle ha en julpysseldag. Hon som absolut inte ville ha julpyssel som julklappar av mig när hon var mindre. Jag tycker det är så sött av henne att vilja det nu. Bättre sent än aldrig.

Idag har jag plockat av bären från ena busken med svarta vinbär. Det slank med lite hallon men det gör inget. Jordgubbar har jag också plockat. Sedan tog jag tag i det meterhöga ogräset som växer där de gamla hallonbuskarna växte förut innan vi grävde bort dem. Förra året odlade jag squash där. I år har jag bara låtit ogräset växa. Jag är långtifrån klar men tror jag förtog mig ändå med tanke på att jag stått dubbelvikt i jordgubbslandet innan. Min arma rygg! Jag får ta det lugnt ett tag helt enkelt.

Ikväll har vi varit på veteranbilsträff i Trosa. Det var en massa finbilar där, fler än jag trodde att det skulle vara. Ca 90 st faktiskt. Efter att ha sett oss omkring och köpt glass (obligatorium när man är i Trosa på sommaren) tog vi fram vår campingutrustning och placerade den bakom lilla Ms Charleston och så drack vi kaffe i solskenet och pratade med folk som kom och beundrade vårt lilla fordon. Det var kul, mycket roligare än jag kunde ha förställt mig.

Från det ena till det andra har jag köpt en väska av Anna. Jag har den hos mig senast måndag och jag riktigt längtar till jag får se den i verkligheten.