Årets andra julklapp

Än är jag lycklig! Steg inte upp förrän halv elva. Sedan blev det frukost, påklädning och ut i det vackra vädret. För det har verkligen varit vackert väder idag. Martin åkte hem till sig. Jag saknar honom. Under dagen har diverse lyckönskningar och gratulationer inkommit. Det är så roliga och glada hälsningar. Maria kom förbi fram på kvällskvisten. Hon hade hälsat på min yngsta dotter tidigare på dagen. Hon hade med sig julklapparna som Hanna hade glömt ta med sig på julafton. För min del blev det DVD Pirates of the Caribbean, del två. Jag har inte sett ettan men det ska nog gå ändå. Annars får jag väl hyra ettan först. Mina grabbar vill säkert titta på den med mig. Jag bakade en sockerkaka. Den har vi fikat till kvällsmål till ljuset av värmeljus och samtidig turnering av CLEAR, ett webbspel på ICA:s hemsida. Jag vann!!! Vilken mamma jag är! Som god mor borde jag förstås förlorat.

Första dagen på resten av mitt liv

Ikväll har Martin och jag förlovat oss i min bastu! Med päroncider i champagneglas! Med cidern kyld av snö i bålskålen trädde vi ringarna på våra fingrar. Sedan skålade vi och var bara lyckliga! Lyckliga är vi än!

Hemsidor

Har du ingen hemsida så syns du inte. Om du inte syns så finns du inte. Hårda ord, javisst. Så hette det för några år sedan i alla fall. Jag tycker att man måste få finnas fast man väljer att vara mer eller mindre osynlig. Den där som står där längst bak är lika viktig som människa som den som står längst fram. Om alla stod längst fram så stod alla längst bak. För då skulle ingen stå varken framför eller bakom. Blev det invecklat? Men nu för tiden syns man tydligen utan att ha en egen hemsida. Jag blev tipsad om en hemsida idag. www.birthday.se heter den. Det går inte bara att söka på namn och få upp förslag på personer. Där finns även möjlighet att verkligen kolla upp den personen på djupet med civilstånd, taxerad inkomst, betalningsanmärkningar mm mm. Man kunde få alla möjliga uppgifter för en struntsumma, 5 respektive 10 kr. Hugaligen!!! Där fanns även en liten ruta som meddelade att min nästa födelsedag infaller om 143 dagar. Ska man skratta eller gråta?

"Högermänniskan"

Jag har en sammanväxning på höger sida av nedersta ländkotan och korsbenet. Det innebär att ischiasnerven inte får så fritt spelrum som den behöver utan lätt kommer i kläm. Det i sin tur gör att jag då och då har ont i höger ben och haltar fram i tillvaron. Sedan en tid tillbaka har höger knä börjat krångla när jag anstränger det. Om knät krånglar pga ischiasen eller om jag får ont i ischiasen för att knät gör ont vet jag inte. Nu, för drygt en vecka sedan, började jag känna ont i höger fot vid belastning. Det är mest vristen som känns ont. Är det måntro dags att gå till doktorn?

SL i tiden, del 2

Hux flux upptäckte SL att de glömt bort att kontrollera säkerheten på tågvagnarna å så tog man samtliga tågset som skulle trafikera sträckan Södertälje-Gnesta och Västerhaninge-Nynäshamn ur trafik för fordonskontroll. Ingenting förvånar mig riktigt längre när det gäller SL. Förra gången det blev panikåtgärd var när spåret mellan Södertälje Hamn och Södertälje Centrum dömdes ut över en natt. Jag tycker inte att det ska behövas akutåtgärder på sådana saker om det inte är något som går sönder i förtid. Att det återigen uppstår behov av att omedelbart ställa in tåg för att säkerheten inte kan garanteras tyder bara på bristande underhåll. Man kör så länge det går och hoppas på den goda turen. Man tänjer på gränserna tills det inte går att skjuta upp längre. Å som vanligt när ersättningstrafik ska sättas in så fungerar det inte riktigt som det ska. Idag när jag skulle hem, i normal rusningstrafik, så kom visserligen en buss men det var bara EN. Den beräknades kunna rymma vad fyra pendeltågsvagnar i vanliga fall ska ta. En del fick helt enkelt inte komma med när vi lämnade Södertälje Hamn. Ombord på bussen fanns tre stycken damer som var mycket villrådiga. Eftersom bussen var full körde den inte in till Södertälje Syd. När vi svängt ut på E4:an för att ta oss till Järna frågade den ena damen om vi verkligen var på väg in till Södertälje. Hon fick svar att det var vi inte utan från Södertälje. Det visade sig att de tre damerna skulle till Södertälje Syd för att ta tåget hem till Göteborg. Istället hamnade de i Järna. Jag hörde dem prata om att nu skulle det minsann inte bli mer kollektivt åkande idag. De skulle ta taxi. Å jag förstår dem. Själv var jag glad att jag faktiskt var hemma. Det är mer än man kan förvänta sig att lyckas med i första försöket när SL är i farten.

Änglar finns!

I fredagskväll skulle minsta sonen, 12 år, åka till sin storasyster, 20 år, i Södertälje för att övernatta. Kul, tycker jag. Jag har under barnens uppväxt kämpat för att de ska bli ett sammansvetsat gäng som kan ty sig till varandra när jag en gång är borta (måtte det dröja länge än) Han fick låna mitt SL-kort eftersom jag inte skulle ha det på hela helgen. Nu bar det sig inte bättre än att grabben åkte åt fel håll och hamnade ute i Hölö. Därifrån ringde han på lånad mobiltelefon och ville att jag och Martin skulle komma och hämta honom. Dessvärre hade vi hunnit sätta oss i bastun. Det tar lite tid innan man är i ordning efter ett bastubad så jag beslutade snabbt att han skulle ta nästa buss tillbaka. När vi hade fått på oss kläder igen tog vi bilen ner till stationen för att möta upp bussen. Det var några nervösa minuter innan bussen kom och jag fick krama om sonen. Sedan skjutsade vi in honom till Södertälje. Under tiden fick jag veta att busschauffören tagit hand om honom, sett till så han inte behövde stå ute och frysa, pratat förtroendeingivande med honom, till och med hört sig för om han var på rymmen hemmifrån. När jag hörde det smälte mitt hjärta. Änglar finns!!! När vi kom hem satt jag mig och skrev till SL på deras hemsida. Jag brukar vara ganska snabb med ifrågasättande om tidtabeller och annat som ledningen beslutat om som inte är förenligt med verkligheten. Den här gången skrev jag ett stort TACK till busschauffören som hjälpte min lilla pojke.

Tillägg i mitt CV

Idag på mitt jobb ringde en före detta arbetskompis och frågade om det fanns någon/några som kunde tänka sig att hjälpa till med ett utbildningsmaterial som skulle göras främst till folk som kommer utifrån och ska in och göra någon jobb. Det visade sig vara väldigt enkelt. Personen/personerna som skulle hjälpa till skulle helt enkelt arbeta och bli fotograferade samtidigt. Några sa nej på en gång och ville inte alls vara med på bild. Jag har ganska gedigen vana vid att stå framför kameran så det var inga problem för mig att tacka ja till erbjudandet. Eftersom de gärna ville ha två personer med för att kunna visa på samarbete fick Lasse också deltaga. Efteråt var vi ense om att vi gjort oss förtjänta av ett tillägg i våra respektive CV om att vi deltagit som modeller i utbildningsmaterial :-)