Livet när det...

...är som bäst! Jag har fått mitt tredje barnbarn. Lilla Lova kom till världen i torsdags och igår fick jag träffa henne. Hon är helt ljuvlig! Så näpen att jag blir alldeles tårögd när jag tittar på henne. Jag blir alldeles full av vördnad inför livets under.

Veckan som var var jag fruktansvärt trött. Men så jobbade jag som en tok på jobbet också. Jag gick och la mig väldigt tidigt varenda kväll så nattsömnen var det inget fel på. Ändå var jag så in i bäng trött. Ja, jag är så oglamorös så jag snarkar. Den senaste tiden har jag börjat undra om snarkningen kan ställa till det. Fast jag sover så känner jag mig sällan utvilad när jag vaknar. Kan det vara så att jag inte sover så bra som jag tror att jag gör? Nå, det är ingenting jag tänker göra någon djupare undersökning av just nu.

Martin har börjat arbetsträna. För ett halvår sedan skrämde han slag på mig med att få en stroke och till i tisdags var han helt sjukskriven. Det har varit en mödosam väg att vandra, mest för han förstås men också för mig. Många känslor att hantera. Samtidigt är jag så enormt tacksam att det gick så bra som det gick. Nu syns ingenting på utsidan längre och det är bara ibland som det märks på talet. Han har slutat röka och börjat motionera. Jag är stolt över honom.

Igår hade vi en sådan där härlig dag. Vi åkte in till Stockholm för att gå på Fotografiska för att se Helmut Newtons bilder. Vi steg av på Södra station och promenerade dit. Därefter fortsatte vi att promenera förbi Gamla Stan, genom Kungsträdgården. Jag fick med Martin in på Ilium Bolighus. Jag älskar att gå i inredningsbutiker trots att jag aldrig har råd att köpa något. Det händer något med mig när jag är på sådana ställen. Jag tankar energi. På denna inredningsbutik hittade jag, tro det eller ej, en regnkappa. Jag blev kär i den så fort jag såg den. Den kostade 2000 kr så det är ändå inte helt oöverkomligt. Men det känns lite galet att köpa regnkläder för så dyra pengar. Jag har ju ett jättefint regnställ men det regnstället går det inte att vara elegant i. Det är för fritidsbruk. Då tänkte jag så här: Det får jag ta mina Mary Kay-pengar till! Lägger jag manken till så har jag fort sålt för 8000 kr. Då kan jag ta 2000 kr av dem och köpa mig den här regnkappan. Så får det bli!

Kan man ha...

trädgårdsfest? Jag menar inte ett gardenparty i traditionell stil, det kan jag ha sedan när allt är klart. Det jag menar är att samla mina vänner som inte är rädda för att hjälpa till. Jag håller med de vanligaste verktygen, något specialverktyg kanske jag får be någon bättre bevandrad trädgårdsfantast att ta med sig. Vi jobbar tillsammans med olika saker i någon timme eller två och sedan bjuder jag på grillmat och god dryck som tack för hjälpen. Sedan är det fest så länge någon orkar stå på benen. Kan man ha ett sådant koncept på en träff med sina vänner? Jag skulle absolut gå på en sådan om jag blev inbjuden.

När arbetsveckan var slut var jag verkligen jättetrött med betoning på TRÖTT. Det har resulterat i en lätt huvudvärk hela helgen. Jag har aldrig huvudvärk annars. Jag vet inte vad det innebär att ha blixtar som går kors och tvärs genom huvudet så fort man rör på sig eller tittar mot ljus. Mamma hade ofta migrän när jag var yngre vilket många gånger slutade med att hon kräktes. Jag diagnostiserade min egen huvudvärk först till vätskebrist för jag kände mig också lätt yr som en följd av lågt blodtryck. Jag drack saft och cocacola i makligt tempo och sedan slumrade jag i soffan framför tv:n. Sedan kändes det bättre. Men det är faktiskt samma sak idag fast inte lika påträngande.

Igår, lördag, var jag på studiebesök på LIDL. Det är ett bra tag sedan jag satte mina fötter där senast. Jag har varit med min svärfar på LIDL i Ludvika och blev riktigt imponerad av den butiken så jag tänkte testa LIDL i Södertälje för en gångs skull. Visst fanns det varor som var betydligt billigare där än på ICA men jag vet inte. Det gäller att ha koll på priserna. Begreppet ekologi verkar inte existera i LIDL:s värld. Jag skulle verkligen vilja handla allt ekologiskt. Det har jag inte råd med, än, men jag jobbar på det :-) Tills vidare får jag sikta in mig på vissa varor som bananer och kaffe. Å så handlar jag överhuvudtaget inte tigerräkor sedan jag fick veta vad odlingen av dem ställer till med i världen.

Helt hysteriskt skulle...

...man kunna sammanfatta de senaste dagarna. Det har varit roligt också men nu börjar känna mig sliten och i stort behov av lugn och ro och av att få ta hand om mig själv. I helgen som var var ju mina tvillingar här som jag skrev om i förra inlägget. Det var roligt och intensivt men jag sov nästan ingenting. På måndag kom jag hem kl 22:10 för att jag åkte direkt till måndagsmöte med ett litet stopp hos Erika direkt efter jobbet. Det var också väldigt kul och jag vill för allt i världen inte vara utan det. Igår fyllde Hanna 24 år så då var det födelsedagskalas. Åter igen åkte jag direkt från jobbet och kom inte hem förrän vid strax före nio. Jag fick träffa småflickorna igen och det var jätteroligt. Jag börjar så smått uppnå äkta mormor-status. Jag kom lite innan de kom hem från dagis och när jag ropade på dem och de såg att det var jag så fick de bråttom till mig. Hannas födelsedag vill jag inte heller missa. Hon bjöd på tacos som det är jättelänge sedan jag åt. Gott! Som grädde på moset tyckte jag att jag behövde vara tidigt på jobbet idag. Kl 06:40 steg jag in i fikarummet och där stod chefen och väntade! Det hade kommit in en superbrådisprio-analys som han ville få igång snabbt som tusan. Där var jag involverad som provmottagare. Alla prov måste gå genom provmottagningen innan de är klara för analys. Sedan har det fortsatt med bråttom-bråttomsaker hela dagen. Jag har knappt varit hemma sedan jag gick till jobbet på måndagmorgon och ja, jag är skyldig till att skärbrädan med kniv och osthyvel låg framme samt ett par tekoppar i diskhon men inte allt annat som fanns på diskbänken. När mina barn har flyttat hemmifrån kommer jag att få halverad vattenräkning. Då syftar jag inte till dusch och tvätt utan till allt vatten som går åt till att blöta upp intorkade matrester. Jag får väl se det positivt att de i alla fall äter när jag inte är hemma och att jag kan spåra deras aktiviteter genom den något udda sysslan matrestdetektivarbete.

I lite mer...

...än ett dygn har jag varit barnvakt åt mina barnbarn. Det är kul men väldigt ansträngande. För första gången var jag i princip ensam om att ta hand om dem. Det underlättar om det finns någon mer i huset som kan passa när man behöver typ laga mat eller gå på toa eller bara springa efter något som glömts. En stund igår hjälpte en av mina söner till men annars har jag varit ensam om ansvaret och pysslet hela tiden. Det är skillnad att ha hand om andras barn och ha hand om egna. Jag har fyra små barn när yngsta fötts. Det gick alldeles utmärkt. Men det var då det. Idag är det 18 år senare och orken och behovet av sömn är annat nu än det var då. Jag sov inte heller särskilt mycket i natt som var. Jag blir klarvaken av minsta lilla ljud. Därför är jag ganska trött och sömnig ikväll. Jag som hade tänkt att jag skulle ta en massa fina foton på dem och lägga upp både här och på fb har inte rört kameran. Det har helt enkelt varit fullt upp hela tiden. Vi har gått skogspromenader och ätit blåbär direkt från riset, vi har varit på promenader med vagnen, vi har promenerat runt huset, plockat i mormors kökslådor, rullat boll, ritat, sjungit, dansat mm mm. Jag blev så full i skratt när vi kom in från en av promenaderna igår och ställde vagnen i garaget och gick sedan källarvägen upp till köket. De fick se min lagerhylla med Mary Kayprodukter jag har i mitt rum och gick direkt fram till den och började undersöka. Längst ner, i deras höjd, har jag plockat ner produkter som jag inte längre kan sälja så det gjorde absolut ingenting att de rumsterade om där. Tjejerna hade hjärtans kul och underhöll sig själva under tiden som jag bäddade i ordning deras sängar. Det ska vara småtjejer till det. Senare när de hade somnat och jag var och tittade till dem så får jag höra Nora säga mormor i sömnen. Behöver jag säga att mitt hjärta smälte!

Mitt e-postkonto är reparerat och jag har fått tillbaka det i det skick det var när jag förlorade kontakten med det. Det är väldigt skönt och underlättar en hel del. Sammanfattningsvis har det varit en underhållande men ansträngande helg. Ansträngande kanske mest för att jag själv knappt sov någonting alls så nu går jag och lägger mig. Natti natti!

Lilla lösenordsluckan!

Inte nog med att jag ägnat en stor del av dagen i telefon med IT-supporten på jobbet, för att kunna återställa mitt lösenord när laptopen inte förstod att jag redan hade bytt lösenord på den stationära datorn, så verkar mitt hotmail-konto vara kapat här hemma. Jag kommer inte åt det och ombeds fylla i en massa uppgifter för att det ska kunna återställas. De vill skicka mail till ett annat e-postkonto för att ge mig info om läget. När jag försökte gå in på det kontot så påstås det att det kontot inte finns. Jaha, vad gör jag nu då? Värre saker har väl hänt men jag känner mig onekligen lite bakbunden just nu.

Jag har en massa handskrivna brev sparade från tiden innan datorernas och den elektroniska postens begynnelse. Det låter som hundra år sedan. Inte riktigt, bara från förra seklet. Tänk vad det kan ändras fort. När fick du ett handskrivet brev senast? Jag kom att tänka på detta just för att jag förmodligen kommer att förlora allt som finns på mitt e-postkonto. Jag får börja om från början. Där finns information som bara finns där. Så fort allt kan försvinna. Tänk på alla foton som tas idag och som inte finns på någon back up. Poff! Borta! Det är sådana här gånger i alla fall jag tänker till.

Nästa gång jag...

...träffade småflickorna var de inte alls lika glada att se mig. Å jag som trodde att jag äntligen hade uppnått äkta mormorstatus. Det var i onsdag som de kom och hälsade på och åt middag. Jag fick "hjälp" att laga potatisen. Jag skalade och flickorna hjälpte mig att lägga i potatisarna i kastrullen. De var så duktiga så. Sedan, efter middagen, fick de bada i mormors badkar. Felicia skrek i högan sky ända till hon fick en mycket knallrosa mugg att hälla vatten med. Då kom hon av sig. Hon hällde några gånger och sedan gallskrek hon igen. Då plockade mormor fram en knallorange mugg och hon kom av sig ytterligare en gång. Sedan var det färdigbadat. Pyjamasen åkte på och sedan var vi i vardagsrummet en stund där leksakerna finns men även pianot.

 

Så här kul är det att spela på mormors piano

 

Helgen kom. Jag hade tänkt att vi skulle göra något nyttigt, försöka vara kulturella på något sätt. Det gick...sådär. Det har varit varmt i helgen. Martin orkar inte riktigt med värmen så han sitter mest i skuggan och lider. Själv älskar jag när det är så där hett så jag kan sitta i skuggan och njuta. Jag har en mycket bra uteplats för sådana tillfällen. Jag gjorde en jordgubbslassi och hällde upp den i fina glas och så satt vi där, Martin med en tidning och jag naturligtvis med en kokbok och hade det bra.

 

 Jordgubbslassi (jordgubbar, yoghurt, vatten och en gnutta socker)

 

Solen silas genom lövverket.