Inget är så...

...långsamt som att vänta. Det är för kort tid till att hinna sätta igång och för lång för att göra ingenting på. Jag väntar på att klockan ska bli någon timme till så vi får gå iväg till tåget. Klockan 20:42 kommer vi förhoppningsvis att rulla ut från Stockholms Central. Sedan ska vi sitta hela natten på tåget till Luleå. Jag har med mig Processen av Kafka. Anser att det är lite allmänbildning att läsa den och det har inte jag gjort ännu. Dessvärre har jag blivit förkyld. Vaknade i morse med kli i halsen. Under dagen har en tilltagande hosta gjort sig påmind med mer och mer täta intervaller. Kafka och feberyror på ett nattåg låter väl som en bra kombination? Jag har skickat äldsta pojken till Apoteket för att köpa Strepsils. Det kan man inte vara utan under sådana här omständigheter. Helst skulle jag väl vilja ha lite etylmorfin som tog bort hostan helt när jag nu ska vistas bland folk men det låter sig inte göras. Det kommer i alla fall inte att vara lika synd om mig som det var om Hillevi däromdagen när hon reste hem från London.

Eftersom jag nu blir borta ett tag och inte vet när jag kommer åt en dator nästa gång så passar jag på att önska alla en riktigt god jul.

Pepparkakshuset är klart!

Så här ser det ut. Förra året fick jag fem små porslinsfigurer av Mikael i julklapp. Dessa passade alldeles utmärkt till. Det var ett pyssel att sätta ihop den där kyrkan men nu så här i efterhand var det värt besväret. Jag har precis suttit och tittat på Ernst i TV. Han är ju lite pysslig av sig. Ibland tycker jag nästan att han är lite väl påhittig. Återigen känner jag att jag skulle vilja pynta mitt hus riktigt mycket inför julen. Men när ska jag hinna med det. Nu är det för sent att göra något. Måste jag börja i oktober för att hinna få det som jag vill utan att behöva göra avkall på något annat? Jag fick en himla bra idé nu när jag såg på Tv men det får bli till nästa år.

I morse fick jag besök av svärsonen som skulle titta på mitt tak. Usch och fy, det kommer att kosta massor med pengar. Nödvändigt är det trots allt. Inga miljoner blev det på travet den här veckan heller 5 rätt till trots. Det blev jackpot dvs ingenting. Jag får glädjas åt att jag har ett pepparkakshus istället.

Jag förstår att...

...ni väntar otåligt på att få se mitt pepparkakshus eller kyrka som det ju faktiskt är. Jag har fått ihop det men det är inte dekorerat ännu så ni får ge er till tåls ett tag till. Ikväll måste jag slå in julklappar. Yngsta dottern kommer på besök imorgon och då måste i alla fall hennes och pojkvännens julklappar vara klara.

Det blev ett sorgligt avslut på veckan. Jag har sagt hejdå till tre av mina arbetskamrater som jag inte får jobba ihop med längre. Kan man någonsin bli luttrad när det gäller avsked? Vem ska nu ha med sig chokladkakor i smaker som jag inte ens visste att fanns? Jag vänjer mig säkert även om det kommer att ta ett tag. Mitt i bedrövelsen lyckades jag få ledigt på måndag hela dagen. Därmed har jag gått på julledighet. I 18 dagar ska jag vara ledig. Det ska bli ljuvligt! Jag ska inte stiga upp kl fem en enda morgon. Jag trodde inte jag skulle få ledigt så jag blev faktiskt överraskad att jag fick min ansökan beviljad.

Ikväll har jag suttit och lekt lite vid datorn. Jag halkade in på www.vistaprint.se och där fanns det stämplar och block och en massa annat kul som jag beställde till min nystartade firma. Det var erbjudanden om gratisgrejer och på vägen till betalningen kom det upp annat som kostade pengar men som man behöver. Fiffigt av dem. Notan slutade på blygsamma 97,50 kr inklusive frakt så det blev inte så farligt. Jag hade dessutom kul under tiden som jag designade hur det skulle se ut. Man har ju inte roligare än man gör sig.

Lucia och tredje...

...advent har gått ganska obemärkt förbi. Jag var lite orolig för buslivet och om det fanns några familjemedlemmar som tänkte delta men det blev lugnt på den fronten. Inte ens brevlådan behövdes skruvas av för att få vara ifred. Jag har gräddat delarna till ett pepparkakshus. Det är bara pillerillet att få ihop det som saknas. Om jag lyckas lovar jag att dokumentera med bild.

I torsdags fick jag registreringsbeviset på min firma. Så nu är jag egen företagare. Det låter så främmande så det är knappt jag tror det. Fort gick det. En vecka prick! Kanske hjälpte det till att få mitt ärende överst i högen när jag pratade med skatteverkets pesonal som höll i informationskursen i tisdags att jag bad en av dem ringa upp eftersom jag inte trodde min blankett var rätt ifylld. När hon ringde på onsdagmorgon var jag upptagen och kunde inte prata men hade redan bestämt mig för att boka en tid när jag skulle komma dit istället. Skattetanten kunde inte se något som helst konstigt utan sa att hon skulle godkänna och skicka registreringsbeviset till mig. Tack, sa jag. Det gäller tydligen att vara lite lagom fräck. Första reklamutskicket med erbjudande om egen hemsida gratis har också hunnit komma men det slängde jag genast.

I fredags hade jag tid på banken där jag skulle prata bolån som ska skrivas om och så passade jag på att prata företagskonto. Räntan var inte så mycket att snacka om. Den sänks till nästan hälften mot nu så det är bara att tacka och ta emot. Företagspaketet de erbjuder kommer att kosta mig en hundring i månaden så det är inte heller något att bråka om. Det var trevligt att prata med min bankman den här gången. Jag minns en tid när jag bara var arg på henne när hon inte ville bevilja mina lån. Det är länge sedan.

En vecka kvar till julveckan nu. Det ska bli så skönt att få sätta sig på tåget på måndagkväll och bara vara. I 16 timmar ska jag bara få göra ingenting. Eller nå´nting blir det väl men inget vardagsbestyr. Så otorligt skönt.

Äntligen har jag...

...städat i mitt hus, i alla fall på markplanet. Källaren ser ut som om det varit jordbävning men den delen syns inte i offentliga sammanhang. Jag överlevde att jag inte fick gå på ljusparty. Snälla Hanna skickade mig en katalog. Den ska jag gotta mig i lite senare. Helgen gick i lugnets tecken. Vi städade och jag hängde julgardiner så nu är det äntligen jul i mitt kök. Dessvärre fick katten Simon en ytterligare ögonblödning. En gång=ingen gång, två gånger=inte bra. Attans, tänkte jag. Han har levt ett långt och bra liv men det kommer vara föga tröst den dag han inte finns hos mig längre. Någonting säger mig att han kanske är inne på sista versen. Oj, vad jag kommer sakna honom när han är borta.

I eftermiddag/kväll har jag gjort ett besök på Skogshöjd SPA. I grevens tid kom jag på att jag inte nyttjat årets friskvårdsbidrag från min arbetsgivare så jag beställde en aromamassage. En lätt massage med inslag av olika massagetekniker. Jag såg till att vara där i tid så jag skulle hinna med både ångbastun och bubbelpoolen innan. Sedan satt jag och gjorde plan för vårterminen och MK på den tid som var kvar. När jag hade brutit ner mitt stora mål till vad jag skulle göra per vecka satt jag och funderade ut små belöningar åt mig själv. För de allra flesta är nog mina små belöningar sådant som är självklart att man skaffar sig men så är det inte för mig. Även om jag har pengar så vågar jag som regel inte göra slut på dem. Som ensamförsörjare måste jag se till att ha pengar kvar till oförutsedda utgifter, som ett ev veterinärsbesök tex. Simons besök hos veterinären står visserligen inte jag för. Det gör hans matte som jag tog över honom från när hon inte längre kunde ha kvar honom pga allergi. Likfullt är det jag som lägger ut pengarna så länge när det är jag som går dit med honom.

När jag kom hem ikväll visade det sig att mina pojkar också hade unnat sig något extra idag. De hade ätit pizza till middag. Det fanns köttbullar, potatis och brunsås i kylskåpet från igår men det var väl roligare att handla pizza. På det viset får jag med mig lite köttbullar till jobbet imorgon. Det är bra.

Tänk om SL...

...kunde sköta sig! Jag var bjuden på ljusparty ikväll. Kom jag dit? Näe! Signalfel i Södertälje Hamn. Kvart över fem kom jag till Södertälje centrum. Ersättningsbussar skulle komma men inga kom. Tjugo i sex meddelades att tågtrafiken åter rullade. Inget tåg i sikte. När jag insåg att jag skulle bli alldeles för sen beslöt jag att åka hem istället och satte mig på tåget till Järna klockan sex. Tror ni DET gick då? Näe, en kvart sent rullade det iväg. Precis då rullade ett annat pendeltåg in på stationen. Jag tror det var Stockholmståget. Skulle jag ha tagit det skulle jag kommig 45 minuter sent för att bara kunna stanna 45 minuter innan jag skulle vara tvungen att gå igen. Snälla kan någon ge mig en bil i julklapp?