...egentligen inte alls svårt bara man kommer över den första tröga starten. Nu menar jag komplimanger till människor man inte alls känner. I måndags blev jag uppmärksammad på att det kan vara minst lika jobbigt att lära sig att ta emot komplimanger som att ge dem. Men om man tänker efter, vad är det man förmedlar när man ursäktar sig med att tröjan köpte man på rea eller att håret egentligen inte är så bra som den som säger komplimangen tycker eller helt enkelt bara uttrycker ett förvånat "jaså, tycker du det?" Jo, i det ögonblicket förmedlar man att den som försöker vara snäll och säga något uppmuntrande egentligen har dålig smak, i våra ögon. Tänk om vi istället alltid kunde säga tack, le och stollt sträcka på oss och bara må gott i att någon har uppmärksammat något vi äger och som den personen tycker om.
Veckan har varit en mix av att vara trög och att som vanligt gå i rasande fart. Jag har sovit förlite i vanlig ordning och det ska bli så skönt att få sova lite längre imorgon. Jag träffade min globtrotterkompis Hanna i måndags. Det var kul att träffa henne igen efter hennes långa resa. Vi var på MK-möte på kvällen. Jag känner mig ovanligt peppad av MK just nu. Måndagens inhämtande av energi sitter i. Kanske blir det så när när det blir lite Mk varje dag som det blivit för mig den här veckan. I måndags var det möte, på tisdag kom mitt paket från MK, på onsdag hämtade jag paketet på företagsposten som ligger alldeles för långt utanför samhället för att vara tillmötesgående för oss som inte har bil, (det känns alltid lite som julafton när jag öppnar paketen från MK så det vägde upp promenaden på flera km) och igår skickade jag ut lite beställningar som jag hade. Idag har jag fått en fin hälsning från SD-Malin i brevlådan och jag känner i hela kroppen att jag bara VILL dit till den nivån hon befinner sig på. Men då måste jag jobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar