...barbieklädgalje när jag rörde runt i komposten idag. Rosa barbiegaljar förväntar jag mig i allmänhet inte att hitta nu för tiden när mina döttrar är vuxna och i synnerhet inte i komposten. Hur hade den hamnat där?
Idag har vi diskuterat bloggandets vara och icke vara och dess mening på jobbet. De flesta jag jobbar med verkar vara av den åsikten att det är meningslöst och de kan inte förstå hur det kan vara intressant att läsa hur folk vänder ut och in på sina liv. Jag hävdar att det väljer man själv om man vill göra eller läsa. Bloggarna har olika syften. Det är människor som aldrig gett sig in i bloggvärlden som hävdar meningslösheten. I tidningarna kommer larmrapporter om att några bloggat ihjäl sig. Hurdå? undrar jag. Det kanske märks att jag inte är slav under min blogg. Ibland får andra intressen ta över. Just nu är jag väldigt uppfylld av MK, har haft och har en massa kul på gång. Då hinner jag helt enkelt inte. Jag har många gånger nuddat vid tanken att starta upp en annan blogg eller helt enkelt byta namn på den här till det lite kaxiga "Vägen till miljonerna". Alltid retar det någon :-)
Ikväll åkte jag hem istället för att gå på MK-möte. Vi skulle ha SPAtema. Minsta sonen behövde hjälp med matteläxan. Den har vi nu klarat av. Det får bli SPAtema här hemma istället :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja hur bloggar man ihjäl sig?
Blev bloggen kanske plötsligt aggressiv och ströp sin författare i skrivandet stund?
Bäst man passar sig då!
Bloggen är en av de få sakerna jag har under kontroll. Jag kan skriva vad och när jag vill. Man kan till och med bestämma vem som ska läsa bloggen och vem som ska kommentera den. Det måste vara oerhört svårt att blogga ihjäl sig under sådana omständigheter.
Ja, jag förstår inte alls hur det går till *skakar på huvudet*
Kram till både Hanna och Anna
Skicka en kommentar