Den senaste tiden...

...har jag gjort mig av med en massa saker. Skapat plats i mitt liv och min tillvaro. Mikael har flyttat. Det kändes som att han plockade med sig en massa saker jag bara väntat på att få göra mig av med. Han var nöjd, jag är ännu mer nöjd. Mitt under utflytten när jag fick frågan om han fick ta med sig än det ena, än det andra och jag tvekade var jag tvungen att ta mig själv i örat för att inte vara för ego. Man kan inte behålla en massa saker bara sådär, av födsel och ohejdad vana, för att man är van att ha dem omkring sig. För att kunna skapa livsrum måste man rensa ut.


Det är sommar, fast det märks bara lite. Ingen direkt värmebölja värmer våra vinterfrusna kroppar. Man får klä sig efter väder. Igår var jag och Martin på Fotografiska muséet och såg fantastiska bilder. Jag önskar jag kunde ta sådana själv. Nu har jag i alla fall skaffat mig förutsättningarna i form av en bra kamera men det är precis som att jag inte vågar använda den. Är jag rädd för att lyckas eller misslyckas...? Ändå vet jag att hela livet på senare tid har uppmanat mig att "göra medan jag kan". Livet rinner iväg från så många runt omkring. Fast egentligen vet vi ju inte någon av oss hur lång vår utmätta tid är här på jorden. Vi bara förutsätter att den ska vara länge.


På tisdag kommer semesterkatten på besök några veckor. Det ska bli skönt att inte vara ensam i huset.

Vad händer härnäst?

Tänk om jag kunde svara på den frågan. Det känns som att jag står vid ett eller flera vägskäl hela tiden. Jag måste välja och det är inga små beslut jag måste ta. "Allt går om man bara vill". "Det blir alltid som man tänkt sig". Jag försöker peppa mig med sådana tankar. Jag har varit hemma en vecka från jobbet, bara för att jag ville och kunde. Frågor som "vart ska du åka?" och "vad ska du göra?" kom. Jag svarade att jag bara skulle vara. Jag har skrotat på här hemma och städat en massa. Funderat ännu mer. Jag kommer ingen vart med att ta några förnuftbeslut. Kanske måste jag bara "ha tillit till livskrafterna" och lite på att det ordnar sig till det bästa.

Jag klarade det!

Tacksamheten är stor mot mig själv och mot livet i stort! Jag klarade att under tio dagar i rad göra så Mary Kay-uppgifter som min salesdirector hittade på fast med vissa undantag. På andra dagen vid lunchtid fick jag känselbortfall vid höger underläpp och högra delen av hakan, ungefär som en tandläkarbedövning som håller på att släppa. På kvällen tyckte jag att det började sprida sig till kinden och örat. Då åkte jag in till akuten och de tog ganska omgående hand om mig. En massa olika prover och undersökningar senare stod läkarna fortfarande rådvilla. Det gick inte med anledning av provsvar och röntgenundersökningar att fastställa vad som var fel och jag blev hemskickad med ett recept på blodförtunnande läkemedel. Två dagar senare började bedövningskänslan att släppa och nu är den borta så när som på att det känns lite som att bedövningen precis ha släppt, men blir lite extra köldkänslig. Jag blev förkyld till råga på eländet men med lite tidsdispans så klarade jag att få klart alla Mary Kay-uppgifterna i tid.


Dagen efter att jag kom hem från sjukhuset var jag så lycklig att jag överhuvudtagen levde så jag köpte mig en bukett tulpaner. Dessa har stått på bordet i köket fram till nu. Jag har blivit glad varenda gång jag har sett dem.


Återigen har jag fått en påminnelse om hur skört livet är och att man måste passa på att leva medans man kan, göra det man vill göra medan man kan och fundera över vad som är viktigt och mindre viktigt här i livet medan man kan.

Så där ja,...

...nu har vi kommit ett par veckor in på nya året. Vad har jag åstadkommit hittills? Ja, rummet mitt blev grundligt städat, på ytan. Jag har fortfarande kvar att rensa garderoben. Mina överblivna kläder ska gå till välgörenhet i Estland. Julen är bortplockad och som vanligt sörjer jag när jag plockar ner alla fina stjärnor. Fast i ärlighetens namn skulle jag nog ledsna om de fanns i mina fönster jämt. Det mest spännande som hänt detta år är att jag genomgått en session regndroppsterapi. Olika eteriska oljor droppas längs ryggraden, stryks ut och får sedan hjälp in i kroppen med lite speciella masserande rörelser. Behandlingen syftar till att stärka immunförsvaret och ta bort eventuella "elakheter", typ inflammationer och bakterier som kan finnas i kroppen. En av mina goda vänner är utbildad regndroppsterapeut och hon behövde öva för att komma igång med sin verksamhet igen. Två dagar efteråt blev hon sjuk. En gång för flera år sedan utövade jag yoga. Ett av passen handlade om att stärka immunförsvaret. Dagen efter började jag bli sjuk. Jag fick den värsta influensa jag någonsin haft. När jag var så pass frisk igen att jag kunde återuppta min yoga frågade jag min lärare vad det kunde betyda att jag fått denna tvärtomeffekt. Hennes svar var yogans sätt att rensa kroppen. Hon gratulerade mig att jag nu skulle hålla mig frisk jättelänge. Så blev det också. Jag som brukade få influensa vartannat år ungefär fick det inte på många, många år. Jag misstänker att det är något sådant som min gode vän har råkat ut för. Hon behövde få något utrensat ur kroppen. Å jag är väldigt glad att jag inte hade tjatat mig till behandlingen utan att det var hon som visste min inställning som ville ha mig att öva på.

På spaning efter...

...dem tid som flytt. Det är väl vad jag har pysslat med idag. Man kan också kalla det grundlig städning. Då hittar man saker man hade glömt att man har. Oj, vad jag har röjt och rensat. Skrivbordet i mitt rum har en längre tid, ganska lång tid för att vara ärlig, sett bedrövligt ut. Helt överbelamrat med papper, kartonger, hårsnoddar, tidningar, foldrar, namnbrickor... you name it. Nu har jag städat där. Det började med att jag bara skulle snygga till lite i mitt rum. Jag började med att städa av en stol som var belamrad med diverse kläder bla Martins morgonrock. För att få in den i garderoben fick jag lov att städa ut lite andra kläder vilket ledde till att jag städade hela garderoben och sedan fortsatte jag av bara farten till skrivbordet. Inventeringen står på tur så jag behövde rensa undan för att veta vad jag har och inte har. Jag är inte riktigt klar än men det blir jag snart. När jag gör sådana här röjningar brukar det bli så grundligt så det verkligen håller så ett tag. Det gäller att inte göra för mycket åt gången så man inte börjar slarva. Ikväll är jag färdig men jag fortsätter imorgon.

En av klokheterna...

...som kommit till mig under det gångna året ska jag försöka redogöra för här. En kväll var jag och lyssnade på en mycket klok kvinna. Hon pratade om det förflutna och framtiden. Hon sa att man brukar prata om att man får med sig saker i bagaget längs livets många gånger krokiga väg och att det man får med sig formar en som den människa man är idag. MEN, sa hon, man får inte låta det förflutna ta över. Det finns en anledning till att det heter "ryggsäck". Det är för att vi ska låta det förflutna ligga bakom oss. För om det var mening att vi skulle ha det framför oss som hinder hela tiden skulle det heta "magsäck" och det var hon ganska säker på att de flesta av oss inte ville ha mer av. Vi som lyssnade brast ut i skratt och kunde bara hålla med. Så, dra gärna nytta och lärdomar av det som händer dig i livet men låt det aldrig vara dig till hinder. Väx med erfarenheten!

Tillbaka- och framåtblickar.

Nytt år, nya tag! Varför säger vi så egentligen? Det måste väl vara lika lätt att vända blad och gå vidare vilken dag som helst? Ändå är det något magiskt med just årsskiften. Man lovar sig själv en massa saker som visserligen oftast är bra för både en själv och andra men hur länge håller man sina löften? Jag har slutat ge nyårslöften för länge sedan. Det finns ingen mening i att ge ett löfte som man ändå inte håller. Jag nöjer mig med att se tillbaka på det gångna året och konstatera att "that's it". Försöker fundera ut var förbättringspotentialen är som störst och sedan ser jag fram emot det nya året. Jag har tänkt att jag ska göra en lista med 12 saker jag vill förbättra/slutföra detta år. En sak i månaden, ungefär. Det behöver inte utföras i kronologisk ordning och det behöver inte vara stora projekt. Jag är inte riktigt klar med min lista än och det är tveksamt om jag ens kommer att publicera den här men vi får se. Det är viktigt att ha en plan för hur man vill göra för annars kommer man ingenstans. Sedan kan det ju faktiskt handla om pengar för att kunna slutföra planen och det rår man kanske inte riktigt över alla gånger. I förra inlägget skrev jag att vi går spännande tider till mötes. Så är det fortfarande. Gott Nytt År!