...slut. I onsdags morse dog min svärfars sambo Maria efter en kortare tids kamp mot cancern. Mina tankar går till Toni, min svärfar, som nu står ensam kvar. Så tomt, så ensamt, så tungt... Det känns så orättvist. Begravningen är på torsdag veckan som kommer. Jag och Martin åker ner till Toni på tisdag för att delta. På fredag åker vi hem igen.
När döden drabbar oss så slår den oftast med full kraft. Jag blir stilla med mina tankar. Jag måste samla ihop allt som är viktigt. Jag känner stort behov att samla min egen familj, fästman, mina barn och barnbarn. Att bara få hålla om dem och vara nära. Få bekräftat att de finns där och att vi ännu en stund har varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar