Köksklockan gick fel...

...visade det sig i morse. Visserligen bara 5 minuter men det räckte för att ställa till det. Ca 300 meter från stationen i Järna hörde jag tåget komma. Jag som trodde jag hade gott om tid fick för mig att det var det tidigare tåget som var försenat. Jag tittade på mobilklockan och den visade att det istället var jag som var försenad. Det var ingen idé att försöka springa ikapp, inte heller att gå hem igen så jag satte mig på stationen och läste Metro. Det kändes ovärt. När sedan nästa tåg blev 8 minuter sent kändes det bedrövligt. 40 minuter är ganska mycket i allmänhet att sitta och vänta på ett tåg men på morgonen är det verkligen trist. Det känns som att den tiden kan utnyttjas bättre.

Jag och mina Mary Kay-kollegor har fått erbjudande om lite extra coaching från Sveriges främsta. Lite uppgifter att göra regelbundet. Allt är ju naturligtvis frivilligt, ingen tvingar någon, men vill man någonstans så brukar det vara bra att göra uppgifterna som ges. Jag brukar gå igång fullständigt när jag får sådana här uppgifter. Jag slukar dem med hull och hår. Det här gången vet jag inte hur jag ska göra. Samtidigt känner jag att jag inte får låta en sådan här chans gå ifrån mig. Det var lite luddigt och det är kanske det som gör att jag tvekar. Jag suger på karamellen så länge så bestämmer jag imorgon.

Tyskland, tur och retur!

I tisdags för en vecka sedan hade Stenabåten precis lagt ut från kaj i Göteborg. Det blev en lugn resa utan en massa gungande. Jag gick på studiebesök i taxfree-shopen. När jag har tillfälle så brukar jag göra sådana studiebesök för att hålla mig uppdaterad om att de produkter jag säljer i min Mary Kay-verksamhet verkligen är billigast om jag jämför med produkter av samma kvalitet. Det är kul att jämföra. Å jag blev inte besviken den här gången heller.

Vi kom fram till Braunsweig på eftermiddagen dagen efter. Vi skulle övernatta hos Tonis granne första natten så vi blev installerade där. Det var konstigt tomt i Tonis lägenhet. Det var så påtagligt att inte Maria fanns hos oss längre. Jag lagade mat, vi tittade på TV, vi pratade. Martin och jag gick en promenad till blomsterhandeln och beställde blommor. Vi tittade lite mer på TV och sedan gick vi och la oss hos grannen. Marias syster, systerdöttrar och ena dotterns man ankom någon gång mitt i natten. På morgonen när vi blivit väl omhändertagna av Klaus och Krista gick vi upp till Toni igen och där var det full fart. Vi gick iväg för att hämta blommorna och sedan bytte vi om och gav oss i väg till begravningen. Det blev en mix av borgerlig-katolsk ceremoni. Öppet kistlock till en början. Vi fick ta adjö av Maria. Det var först då jag riktigt tog in att hon var död och tårarna rann även på mig fast jag hade känt mig så stark innan. När prästen sedan kom sattes locket på och en kort begravningsgudstjänst hölls. Vi la våra blommor på kistan och gick sedan ut. Prästen lämnade oss strax därpå. Han verkade ha bråttom iväg till nästa jobb. Vi hämtade alla blommor igen och åkte iväg till kyrkogården där Marias fd man ligger begravd med deras söner och la blommorna där. Maria ska kremeras och urnan ska transporteras till Polen där hennes syster ska gravsätta den. Efter det åkte vi alla iväg till en kinarestaurang för att äta en bit mat. Sällskapet från Polen hade bråttom iväg hem igen så vi kunde sova hos Toni den kvällen. Vi packade och gick runt och tittade om det var något vi ville ha som minne av Maria. Ett par flygande tranor kommer att pryda min vägg. Det blir mitt minne. Dagen därpå var det dags för hemfärd. Det var sorgligt att lämna Braunsweig. Jag var ledsen för Tonis skull. Han hade så mycket att ta farväl av. Inte bara Maria utan även lägenheten och deras goda grannar. Nog visste jag att det inte var någon nöjesresa vi var ute på men att jag skulle gråta så många tårar själv var överraskande.

Hur som helst så kom vi hem. Jag kom hem till Järna på söndagkväll. Det var så otroligt skönt att lägga mig i MIN säng efter att ha sovit på mer eller mindre bekväma sovplatser i en veckas tid. Hanna ringde nästan genast och ville att jag skulle vabba på måndagen. Så blev det. Jag fick även se hur mycket kycklingarna har vuxit. Det var dubbel storlek på dem nu jämfört med när de var nykläckta. Idag var jag tillbaka på jobbet. Jag blåste håret torrt efter duschen i morse och därefter har det känts som att jag är en släkting till "Bröderna Fluff". Jag och Mikael var tvungna att titta på ett par avsnitt i den serien efter middagen och vi skrattade så vi nästan dog. Det är så sjukt dåligt så det är bra. Snacka om lågbudget.

Ett liv tar...

...slut. I onsdags morse dog min svärfars sambo Maria efter en kortare tids kamp mot cancern. Mina tankar går till Toni, min svärfar, som nu står ensam kvar. Så tomt, så ensamt, så tungt... Det känns så orättvist. Begravningen är på torsdag veckan som kommer. Jag och Martin åker ner till Toni på tisdag för att delta. På fredag åker vi hem igen.

När döden drabbar oss så slår den oftast med full kraft. Jag blir stilla med mina tankar. Jag måste samla ihop allt som är viktigt. Jag känner stort behov att samla min egen familj, fästman, mina barn och barnbarn. Att bara få hålla om dem och vara nära. Få bekräftat att de finns där och att vi ännu en stund har varandra.

SL, avsnitt...?

Nu har jag tappat räkningen. Det är så många gånger som SL gjort mig förvånad över den brist på kommunikation som det företaget har. Igår var jag i Sala och hade trevligt med min vän I. Hon ville titta på make up så det gjorde vi och sedan hann vi med en pratstund innan det var dags för mig att dra mig hemåt. Det tog mig 75 minuter att åka från Sala till Stockholm. Därefter 37 min till Östertälje med SL där eländet började. Det var ersättningsbussar pga banarbete från Östertälje så det var bara att gå av och leta efter rätt buss. Jag frågade var den var då jag bara såg bussar som skulle in till Södertälje och fick till svar att den precis gått. Så obra av SL att inte synka bussarna med tågen tänkte jag. Samtidigt fick jag rådet att åka till Södertälje för att ta ersättningsbussen som utgick därifrån. När jag kom fram visste jag inte var min buss skulle gå ifrån och missade den precis. När jag kollade reseplaneraren visade det sig att det var 80 minuter till nästa kommunikation skulle gå mot Gnesta så jag fick åka tillbaka till Östertälje och vänta på nästa buss som skulle gå därifrån. Det tog mig alltså dubbelt så lång tid att ta mig från Stockholm och hem som från Sala till Stockholm. Jag var både trött och hungrig när jag väl var hemma.

I morse var det reducerad trafik mellan Södertälje centrum och Södertälje Hamn. Jag skulle ju kliva av i Hamn och byta tåg där så det rörde inte mig, trodde jag. Skyltningen visade alla möjliga destinationer och tider i Hamn. Inte ens de som körde tågen visste vad som pågick. Jag som lovat vara på jobbet till kl 7 kom kvart över. Just idag var det viktigt att vara i tid för vi skulle ha test av jordfelsbrytare och jag hade sagt åt han som skulle utföra testerna att han inte fick börja förrän jag hade gett klartecken. Då vill man inte vara en enda minut försenad.

Som grädde på moset gick min matlåda upp i väskan på väg till jobbet och en hel del brunsås rann ut över de extrakläder jag tagit med för att ha på mig på Mary Kay-möte ikväll. Det var riktigt trist. Fast det är klart bättre att såsen hamnade på dem än på fodret i väskan. Nu var det bara lite som hamnade på det.

Nu hoppas jag att jag har haft nog av SL-elände på ett tag för slut är det inte.

Nej, jag har...

...inte handlat min regnkappa än men jag jobbar på det. Jag bestämde redan från början att jag skulle låta Mary Kay betala den åt mig vilket innebär att jag måste ha en försäljning på minst 10 000 kr innan jag tycker jag kan ta ut så pass mycket pengar att det räcker till att köpa den. Det är bra att ha mål. Det är lättare att komma tillbaka på banan igen när man råkar köra i diket. Livet drabbar ju ibland med mer eller mindre våldsam kraft. Det senaste är att min svärfars sambo är väldigt dålig. Hon fick diagnosen lungcancer bara dagarna innan hon och svärfar skulle åka till Sverige på sommarvistelse från Tyskland. Hon fick stanna kvar för behandling och han kom till Sverige för att gå till sin doktor och se till huset. Nu är svärfar tillbaka i Tyskland. Maria är sämre nu och vi ser inte att det finns något hopp för att hon ska klara sig. Det blev bråttom när svärfar skulle ner men vi lyckades att med mycket kort varsel både boka flygbiljett och se till att ordna för honom på bästa sätt. Jag tror han är nöjd med att vara hos henne igen även om det säkert är jobbigt också. Det blev en liten paus i Mary Kayandet men nu får det bli fart igen.

Mina hyresgäster säger upp sig på löpande band. Som tur är hittar jag nya. Allt löser sig till det bästa. Mitt senaste nyförvärv som hyresgäst är en kvinna som jobbar med regndroppsterapi. En del skulle säkert kalla det för flum-flum och hokus pokus medan jag tycker det låter oerhört spännande. Vi har veckorna efter varandra i lokalen och hon ställer sig positiv till att vi kör dessa veckor ihop och kommunicerar med varandra om vilka dagar som passar. Det kommer bli så bra så bra. Jag orkar nämligen inte boka in fem kvällar på en vecka men det gör jag definitivt på två veckor.