...så kan jag tala om att jag som denna vecka ska föreställa fri och ledig från mitt föräldraansvar har tre av fyra barn hemma. Äldsta dottern är hemma från Skövde. Det är väl en sak. Hon alternerar inte mellan hennes pappa och mig. När hon skulle vara här så kunde ju pojkarna lika gärna vara här också. Så tyckte hela barnaskaran samt deras far. Att fråga mig om lämpligheten i det eller ens informera mig om planerna ingick inte i deras tankevärld. Det är inte första gången man bara bestämmer över mitt huvud vad som ska hända i mitt hus, hur många som ska äta middag eller vilka aktiviteter som ska företas. Jag blir så less. Samtidigt blir det ett svårlöst och känslomässigt dilemma. Det handlar återigen inte om att mina barn inte får vara hos mig när det är sk pappaveckor. Det handlar om att jag ska ha någorlunda kontroll över tillvaron. Sviter av min kollision med den berömda "väggen" för några år sedan gör att jag behöver ha det. Gång efter annan kastas jag in i situationer jag inte alls planerat för och förväntas lösa de problem som plötsligen uppstår. Det blir helt enkelt kaos i mitt huvud när stress blandas med känslor. Idag hade jag inte förväntat mig mer än tre personer runt matbordet, vi blev fem och jag hade inte mat så det räckte åt alla. Då måste man improvisera vilket jag inte orkade. Storasyster Erika ryckte in och fixade lite varma mackor och nyponsoppa till pojkarna. Vad är det för mat att stå sig på som det enda ordentliga på en hel dag? Nu fick det bli så.
Idag var det fransk fordonsträff vid Taxinge slott. Naturligtvis åkte vi dit med Ms Charlston. Det var parkering på gräsmattan framför slottet. Bara det gjorde det värt att åka dit. Å inte behövde vi skämmas för lilla bilen inte. Hon var så söt där hon stod och frotterade sig bland alla möjliga mer eller mindre fina bilar. Jag måste säga att ju längre tiden går desto fler sidor upptäcker jag som tilltalar mig med just vårt val av Citroën. Inte bara att de får se ut hur som helst gillar jag utan det faktum att möjligheterna till användningsområden verkar vara outtömliga. Har man inte tagit campingstolarna med sig på utflykten lyfter man helt enkelt ut sätena och sitter på dem, går något sönder så fixar man det på bästa möjliga sätt utan att man nödvändigtvis behöver åka till en verkstad. Det är så franskt. Varför krångla?
Efter Taxinge åkte vi hem till Hanna som fyller år idag och grattade henne. Det var kul att träffa henne. Vi fick både pastasallad och kaffe med supergoda muffins och så hade vi en trevlig stund tillsammans. Det är kul att fira födelsedagar. Imorgon fortsätter vi firandet här hemma med Erika som fyller 22 år på onsdag men som firar imorgon.. Nästa lördag ska jag fira fästmannen som också fyller år på onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar