Idag har vi firat...

...Erikas födelsedag. Hon var hemma och bakade hela dagen igår så det blev nästan samma dignande kakbuffé som på Taxinge. Vi har sjungit och hurrat. Jenny och Ebba med familj kom och firade. Det var jättekul att träffa dem. Å när pappa Thomas åkte hem så följde pojkarna med utan att jag behövde argumentera med någon av dem. Det är sen söndagkväll. Helgen har gått fort men varit händelserik. Imorgon ska fästmannen på anställningsintervju för ett jobb i närheten. Tänk om livet kunde bli så underbart att vi kunde få bo under samma tak.

På kvällen skjutsade vi Erika till tåget och sedan har vi bara njutit av en helt underbar kväll. Det är ljummet i luften, sniglarna harfått ny öl i deras hink och tvätten häger ute i natten.

Som en fortsättning på förra inlägget...

...så kan jag tala om att jag som denna vecka ska föreställa fri och ledig från mitt föräldraansvar har tre av fyra barn hemma. Äldsta dottern är hemma från Skövde. Det är väl en sak. Hon alternerar inte mellan hennes pappa och mig. När hon skulle vara här så kunde ju pojkarna lika gärna vara här också. Så tyckte hela barnaskaran samt deras far. Att fråga mig om lämpligheten i det eller ens informera mig om planerna ingick inte i deras tankevärld. Det är inte första gången man bara bestämmer över mitt huvud vad som ska hända i mitt hus, hur många som ska äta middag eller vilka aktiviteter som ska företas. Jag blir så less. Samtidigt blir det ett svårlöst och känslomässigt dilemma. Det handlar återigen inte om att mina barn inte får vara hos mig när det är sk pappaveckor. Det handlar om att jag ska ha någorlunda kontroll över tillvaron. Sviter av min kollision med den berömda "väggen" för några år sedan gör att jag behöver ha det. Gång efter annan kastas jag in i situationer jag inte alls planerat för och förväntas lösa de problem som plötsligen uppstår. Det blir helt enkelt kaos i mitt huvud när stress blandas med känslor. Idag hade jag inte förväntat mig mer än tre personer runt matbordet, vi blev fem och jag hade inte mat så det räckte åt alla. Då måste man improvisera vilket jag inte orkade. Storasyster Erika ryckte in och fixade lite varma mackor och nyponsoppa till pojkarna. Vad är det för mat att stå sig på som det enda ordentliga på en hel dag? Nu fick det bli så.

Idag var det fransk fordonsträff vid Taxinge slott. Naturligtvis åkte vi dit med Ms Charlston. Det var parkering på gräsmattan framför slottet. Bara det gjorde det värt att åka dit. Å inte behövde vi skämmas för lilla bilen inte. Hon var så söt där hon stod och frotterade sig bland alla möjliga mer eller mindre fina bilar. Jag måste säga att ju längre tiden går desto fler sidor upptäcker jag som tilltalar mig med just vårt val av Citroën. Inte bara att de får se ut hur som helst gillar jag utan det faktum att möjligheterna till användningsområden verkar vara outtömliga. Har man inte tagit campingstolarna med sig på utflykten lyfter man helt enkelt ut sätena och sitter på dem, går något sönder så fixar man det på bästa möjliga sätt utan att man nödvändigtvis behöver åka till en verkstad. Det är så franskt. Varför krångla?

Efter Taxinge åkte vi hem till min kompis Hanna som fyller år idag och grattade henne. Det var kul att träffa henne. Vi fick både pastasallad och kaffe med supergoda muffins och så hade vi en trevlig stund tillsammans. Det är kul att fira födelsedagar. Imorgon fortsätter vi firandet här hemma med Erika som fyller 22 år på onsdag men som firar imorgon.. Nästa lördag ska jag fira fästmannen som också fyller år på onsdag.

Som en fortsättning på förra inlägget...

...så kan jag tala om att jag som denna vecka ska föreställa fri och ledig från mitt föräldraansvar har tre av fyra barn hemma. Äldsta dottern är hemma från Skövde. Det är väl en sak. Hon alternerar inte mellan hennes pappa och mig. När hon skulle vara här så kunde ju pojkarna lika gärna vara här också. Så tyckte hela barnaskaran samt deras far. Att fråga mig om lämpligheten i det eller ens informera mig om planerna ingick inte i deras tankevärld. Det är inte första gången man bara bestämmer över mitt huvud vad som ska hända i mitt hus, hur många som ska äta middag eller vilka aktiviteter som ska företas. Jag blir så less. Samtidigt blir det ett svårlöst och känslomässigt dilemma. Det handlar återigen inte om att mina barn inte får vara hos mig när det är sk pappaveckor. Det handlar om att jag ska ha någorlunda kontroll över tillvaron. Sviter av min kollision med den berömda "väggen" för några år sedan gör att jag behöver ha det. Gång efter annan kastas jag in i situationer jag inte alls planerat för och förväntas lösa de problem som plötsligen uppstår. Det blir helt enkelt kaos i mitt huvud när stress blandas med känslor. Idag hade jag inte förväntat mig mer än tre personer runt matbordet, vi blev fem och jag hade inte mat så det räckte åt alla. Då måste man improvisera vilket jag inte orkade. Storasyster Erika ryckte in och fixade lite varma mackor och nyponsoppa till pojkarna. Vad är det för mat att stå sig på som det enda ordentliga på en hel dag? Nu fick det bli så.

Idag var det fransk fordonsträff vid Taxinge slott. Naturligtvis åkte vi dit med Ms Charlston. Det var parkering på gräsmattan framför slottet. Bara det gjorde det värt att åka dit. Å inte behövde vi skämmas för lilla bilen inte. Hon var så söt där hon stod och frotterade sig bland alla möjliga mer eller mindre fina bilar. Jag måste säga att ju längre tiden går desto fler sidor upptäcker jag som tilltalar mig med just vårt val av Citroën. Inte bara att de får se ut hur som helst gillar jag utan det faktum att möjligheterna till användningsområden verkar vara outtömliga. Har man inte tagit campingstolarna med sig på utflykten lyfter man helt enkelt ut sätena och sitter på dem, går något sönder så fixar man det på bästa möjliga sätt utan att man nödvändigtvis behöver åka till en verkstad. Det är så franskt. Varför krångla?

Efter Taxinge åkte vi hem till Hanna som fyller år idag och grattade henne. Det var kul att träffa henne. Vi fick både pastasallad och kaffe med supergoda muffins och så hade vi en trevlig stund tillsammans. Det är kul att fira födelsedagar. Imorgon fortsätter vi firandet här hemma med Erika som fyller 22 år på onsdag men som firar imorgon.. Nästa lördag ska jag fira fästmannen som också fyller år på onsdag.

Den här veckan och nästa...

...är så kallade pappaveckor för mina pojkar. Igår stannade minsta sonen kvar här hos mig efter skolan för att han hade läxa som skulle skrivas på datorn och sedan mailas iväg till hans lärare. Pappa Thomas har inget internet så hemma hos honom gick det inte att göra. Idag var det den andra pojkens tur att stanna här. Han har också läxa som måste göras på datorn. Han behöver inget internet så jag undrade om det inte gick lika bra att göra den hos pappa. Då talade han om att pappa Tomas inte har Word på sin dator heller. Jag tror jag smäller av! Vad använder han datorn till? Men Herre GUD, om jag inte hade varit hemma. Hur hade de löst problemet då? Det känns som att jag jämt, jämt, jämt ska befinna mig i någon slags beredskap för att lösa andras problem. Det handlar inte om att pojkarna inte får vara här. Det får de visst! Men jag vill inte att det ska vara skolarbete som avgör om de ska vara här eller hos pappa. Samtidigt behöver jag vila från mitt föräldraansvar någon gång för att orka vara båda föräldrarna på samma gång sedan när de kommer tillbaka till mig. Förra omgången de var hos pappa var de mer hos mig. Men vem är jag egentligen att gnälla, snart är de stora och hemma hos sig själva. Då får jag vara glad om de är hos mig överhuvudtaget. Jag vill i alla fall absolut inte byta med Thomas. Skulle mina barn vara tvingas vara borta från mig för att kunna göra läxan så skulle jag nog skämmas ganska mycket.

Strax utanför trappan ner till pendeltågstunneln...

...i Järna hänger en massa skor i sina skoremmar över en telefonledning högt uppe i luften. För en tid sedan hängdes de första paret dit. Sedan kom två par till. Dessa togs ner, av "ordning och reda"? Nu efter Valborgsmässo-/1:a maj/Kristi himmelfärdshelgen pryder 10 par skor samma telefontråd. Jag brukar inte gilla meningslösa aktiviteter men den här gången kan jag inte låta bli att le. Jag ler åt det tokiga i hela projektet. Att ett par skor hamnar där är väl en sak. Personen som ägde dem kanske gjorde som min minsta son när han "tappade" en strumpa upp i en snurrande takfläkt förra sommaren... När 10 par skor hänger på rad efter varandra blir jag mer full i skratt men samtidigt fundersam och undrande. Så som det ser ut nu liknar det mest en installation. Konst väcker tankar och de här skorna får mig att fundera och undra. Är det Anonyma Konstnärer som varit i farten igen?

Nu är det fullt krig...

...i min trädgård igen. Förra året gav jag mig på de små snigelliven alldeles för sent. I år har jag förekommit dem och satt ut ölfällan redan nu. Små snigelbarn kommer till den öppna baren, kryper över kanten och så dryttar de ner i ölen och dränker sig. När de är riktigt döda, man får inte ta upp dem för tidigt för då kvicknar de till, så häller jag alltihop i komposten. På det viset får jag lite nytta av dem trots allt.

Det har varit en helt sannslöst härlig långhelg. Den här gången struntar jag faktiskt blankt i att jag får betalt för 16 timmar färre än vanligt i junis lönebesked. Jag behövde vara ledig. På valborgsmässoafton kom Martin hit och vi skulle väl ha gått till IP för att se på brasan. Det började regna och Mikael var inte intresserad av att gå dit så då struntade vi också i det. Däremot tog vi bilen en sväng på ICA och åkte förbi IP på vägen hem. Katten Simon tog emot på uppfarten när vi kom hem. Han hoppade självmant in i bilen och då var vi ju bara tvungna att åka en sväng till.

På torsdag skjutsade vi Mikael till Nyköping för han skulle vara på souternas vårläger. Vi hittade små fina vägar på hemvägen. Vi var in till Södertälje på eftermiddagen till Slusskaféet och fikade tillsammans med Miss Charlstone (lilla citran) . Det är bara att konstatera att hon tål att beundras vilket hon också blir, beundrad alltså, när vi är ute och åker med henne.

På fredag var vi på försenad 40-årsfest i kombination med inflyttningsfest hos Margaretha och Anders. Det var mycket trevligt. God mat och trevligt folk.

På lördag kom Martins dotter Micaela och hennes sambo Dennis på besök. Det var så kul att äntligen få visa dem var jag bor och var hennes pappa håller hus på helgerna. Själv har hon för några veckor sedan flyttat till Vällingby från Ludvika. Det har inte blivit något tillfälle för att visa var jag bor förut. Senare på kvällen gjorde jag den stora upptäckten. Jag var utvilad! Det var inga problem att hålla sig vaken i TV-soffan. Så skönt! Jag har sovit väldigt mycket den här helgen och det har gett resultat. Hoppas jag kan hålla i det.

Idag har vi hämtat Mikael från scoutlägret. Det var vackert väder så vi tog ut Miss Charlstone och tog oss fram på slingriga, fina vägar till Ekebykullens scoutstuga. Det tog sin tid men vad spelar det för roll när själva resan blir ett resmål i sig. Hanna, Magnus och vovven Sixten kom på besök på eftermiddagen. De skulle hämta Erikas gamla rostiga cykel. Jag blir glad varenda gång någon hämtar något som bara står och skräpar här. Sixtens husse och matte fick köttfärslimpa. Sedan åkte de hem igen.