Jag ska till...

...Gärtuna och arbeta imorgon och resten av veckan. Sedan får vi se. Jag åker pendel mellan de två fabrikerna med något års mellanrum. Det blir säkert kul att komma dit men jag känner mig helt ovan inför deras analyser och deras substanser. En av gruppcheferna på jobbet inne i Snäckviken slutar. Det kom lika plötsligt som min förflyttning. Storchefen var på besök idag. Han är ny sedan i måndags. Förändringarnas vindar fortsätter att blåsa på Företaget.

Dags att återuppta...

...bloggandet igen. Jag tror jag kom av mig för att jag lyckades komma över en gitarr till väldigt köpvänligt pris och som äldsta sonen sedan fick i födelsedagspresent. Jag ville inte avslöja mig av misstag. Jag var så himla glad för gitarren att den fanns i mitt huvud nästan hela tiden. Mina barn läser det jag skriver ibland så då var det bättre att vara helt tyst. Mikael blev också glad för gitarren. Redan i somras frågade jag mina pojkar om vi skulle ta och köpa oss en familjegitarr och fick ett solklart JA från Mikael. Sedan dess har han frågat om vi aldrig ska köpa den. Han anade väl inte att jag hade tänkt ge honom en i födelsedagspresent.

Dagen idag började med sovmorgon till kl 6. Jag duschade och åt frukost i lugn och ro för att sedan gå till vårdcentralen, som jag hade fått en kallelse ifrån, till en riktad hälsoundersökning på MVC. Kul är det aldrig men jag är glad att dessa undersökningar finns som gör att jag har möjlighet att göra vad jag kan för att så långt det är möjligt förebygga att jag dör i förtid av cancer. Sedan åkte jag iväg till jobbet dit jag kom först kvart över nio. Vi har inte så mycket jobb inne för tillfället så jag fick vara en kollega behjälplig med en analys som hon inte hade gjort på ett år.

Efter jobbet var det Aloe Vera-öppethus. Jag beställde ny dryck och en kräm som ska vara bra mot muskelvärk till fästmannen. Jag tror på Aloe Verans medicinska effekter. Men som med allt som har medicinsk verkan tror jag även på att man ska vara försiktig och inte använda det för jämnan, utom just drycken som jag anser fungerar som vilket vitamintillskott som helst.

Jag ska försöka hålla i de extra krafter jag vann i morse i och med sovmorgonen och gå till sängs i tid ikväll. Så godnatt och sov gott!

Måndag igen och...

...jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle gå på (MK)måndagsmötet inne i Stockholm eller inte. Jag skulle fika efter jobbet med en av mina kunder så jag lät tiden på det mötet avgöra om jag skulle åka. Tiden gick fort. Den gör det när man har kul. Det var kul att träffa min kund. Vi jobbade förut tillsammans men inte nuför tiden så det finns mycket att uppdatera när vi väl träffas. Det blev inget möte i Stockholm. Det skulle jag inte ha hunnit till.

Det ligger en...

...svans ovanpå snön strax utanför min kökstrapp. Av ägaren till svansen syns inte ett spår. Det ser ut som om den tillhört en mindre ekorre. Ekorrar fanns inte så långt norrut som jag är uppväxt, när jag var liten. Första gången jag såg en levande ekorre var jag ganska stor. På något vis hade jag totalt feldimensionerat den i min fantasi. Jag trodde ekorrar var stora som grävlingar! Grävlingar hade jag inte heller sett så dessa trodde jag i gengäld var i igelkottstorlek. Förvåningen var stor när jag upptäckte att det var tvärtom. Hur som verkar en ekorre ha fått sätta livet till på min gård. Svansen ligger där ensam och övergiven. Vad ska jag göra med den?

Om det var...

...klokt eller inte att gå till jobbet idag lär visa sig. Orkade gjorde jag i alla fall. Det var mest de andra jag tänkte på. De andra som tvingats stå ut med mina hostanfall och allmänt snorande näsa. Visst, jag snyter mig men det kommer ju mer. Jag var en sväng förbi optikern på vägen hem. Jag fick ett par provlinser innan jul som jag skulle utvärdera. Det var en sort jag inte provat förut. Hur som så upptäckte jag att jag såg väldigt illa på nära håll och undrade om jag hade blivit gammal över en natt. Det var besvärligt att se siffrorna i mobiltelefonen och likadant var det så fort jag skulle läsa något någorlunda finstilt. Dessutom så gick den ena linsen sönder för några dagar sedan. Det blev tummen ner för dem. Just nu när jag är förkyld ska jag inte ha linser alls så jag fick inte komma förrän på tisdag och prova ut en ny. Glasögon och kallt väder är inte kul när man kommer inomhus igen. Då ser man absolut ingenting.

Äntligen känns det...

...bättre. Jag har snorat och hostat och nyst och snorat om vartannat. Därtill har en trötthet som kunnat knäcka den mest maniska människa legat som ett tungt ok över mina axlar. Jag tycker verkligen illa om att vara sjuk (vem gör inte det?). Att någonting annat än min vilja ska styra över vad jag orkar göra. Nu känns det som att det vänder.

Jag är förkyld...

...så det stänker om det, bokstavligen. Idag var jag inbjuden till en föreläsning om aloe vera. Det hade varit kul och intressant att lära mig mer om den medicinska effekten som aloe vera har. Att sitta på föreläsning och snora och hosta är dock inte riktigt min grej så jag valde att stanna hemma istället och sätta fart på nya datorn. Jag har för första gången i mitt liv en alldeles ny dator som ingen annan haft innan mig. Det känns onekligen lite lyxigt. Bara att den fungerar som en dator ska känns lyx. Den gamla har varit tålamodsprövande länge.

Jag har ägnat eftermiddagen åt att sitta i soffan med filt runt mig och en kopp te i händerna. Det är inte många knop jag orkar ta mig för så det får vara en sådan dag idag.

Jullovet för grabbarna tar slut nu i veckan. Då kanske vi kan komma tillbaka till lite hederliga gamla vanor med mat- och sovtider. Jo, jag har ätit och sovit på vanliga tider men det har inte mina små barn. De har vänt på dygnet. Jag vet att mina inte är de enda som gjort och gör så när en längre ledighet pågår. Jag kan inte minnas att jag gjorde så när jag var liten. Jag fick helt enkelt inte. Inte mina kompisar heller. Varför "får" ungarna det idag då? Är vi föräldrar för lite bitchiga eller är vi helt enkelt en skara trötta föräldrar som inte orkar ta striden med våra barn. I mångt och mycket tror jag det är så. Vi har satt oss ner på huk och frågat våra barn vad de vill göra och hur de vill göra det. Hur ska de kunna veta när det är vi, deras ledare, som ska tala om det för dem. Dessvärre kan vi inte skruva tiden tillbaka och ställa de rätta kraven utan måste nu hitta nya lösningar. Gud hjälpe oss vilken björntjänst vi har gjort våra barn när vi bara ville väl en gång i tiden.