Rent mentalt ser...

...jag ljuset i tunneln. Natten till igår förvärrades mina symptom med huvudvärk och ont över halva ansiktet. Lägg sedan till att min kroppsliga termostat var mer än lovligt hysterisk och ni förstår nog att jag inte sov nästan någonting. Jag vred och vände på mig. Det var ömsom för varmt och ömsom för kallt. Jag svettades och jag frös om vartannat. På morgonen såg jag till att få en till på vårdcentralen. Jag fick träffa dr Carl, en ung, ambitiös och förtroendeingivande AT-läkare som verkligen hade sinne för hur man bemöter människor. Det är så roligt med dessa AT-läkare. De är som regel väldigt sugna på att komma ut i arbetslivet och göra nytta. Det går väldigt grundligt tillväga och sparar inte på krutet. Framför allt har de inte hunnit bli blasé på alla som kommer med små och vanliga åkommor utan även dessa får känna sig sedda. Man är någon som tas på allvar fastän man inte kommer in i ett livshotande tillstånd.


Men det är dyrt att vara sjuk. Inte nog med att det kostar pengar att få träffa en läkare så ska man även lösa ut medicinen man får sig ordinerad. Detta ska man alltså betala med en lön som redan är reducerad därför att man har frånvaro från jobbet. Ok, det finns högkostnadsskydd om man är sjuk ofta och tur är väl det men även ett enstaka sjukbesök (inkl medicin) kan svida i plånboken om det är fel månad och det finns många munnar att mätta hemma. För egen del är den tiden förbi men det är verklighet för så många andra.

Dyngförkylning, vik hädan!

Av rubriken att döma så förstår nog de flesta att jag drabbats av en förkylning som är av minst tredje graden. Inte jättehög feber men totalt sänkt och hela huvudet impregnerat med snor, på insidan vill säga. På utsidan känns det bara inkapslat. Det är femte dagen och jag är rejält less. Den här bloggen ska ju handla om positivt tänkande, att hitta guldkornen i det lilla. Jag måste erkänna att det är svårt i det läge jag befinner mig nu. Kanske måste vi ha sådana här stunder för att kunna uppskatta det oansenliga i vardagen, det där självklara som vi sällan tänker på eller ens lägger märke till. Jag har i alla fall fått mycket tid till att fundera de här senaste dagarna. När det enda man kan göra är att ligga på soffan och blunda, för det är vad jag har gjort, då hinner man långt i tankarna.

Jag har verkligen...

...undrat varför jag hade den där lyxkänslan när jag var ledig. Jag bara städade och gjorde tråksaker. Ändå var det så otroligt skönt. Det jag har kommit fram till är att det måste ha att göra med tid. Jag fick loss en massa tid jag inte hade haft om jag hade jobbat och hade helt plötsligt tid för att göra de där sakerna, i min takt. Å så hade jag tid att göra det ordentligt. I största allmänhet så deltar vi i det här stressiga samhället av bara farten. Till och med när vi är lediga, dvs inte är på jobbet, är vi jämt på väg någon annanstans. Att bara vara i nuet existerar inte. Visst är det kul med fart och fläkt men vi behöver också den där stunden av stillhet när det inte händer ett endaste något för att må bra.


Ju mer jag tänker på hur mitt liv ter sig desto mer fundersam blir jag om det här verkligen är rätt. Hur vill jag ha det? Hur vill jag leva? Jag är faktiskt ganska klar över det, när jag tänker efter så vet jag ju. Jag ska bara få till en plan över hur jag ska gå till väga för att kunna åstadkomma det.

Jag är sååå...

...nöjd!!! Jag har fått så mycket gjort dessa få dagar jag varit ledig. Det känns som om det var evigheter sedan jag gick till jobbet men imorgonbitti är det dags, för tre dagar. Sedan är det ledigt i fem igen. Hurra! Jag behövde den här ledigheten. Att bara få skrota på här hemma. Deklarationen med tillhörande papper är inlämnat till revisorn (nästa år ska jag inte vara ute i sista sekunden), jag har städat (det är jättefint överallt utom källaren som fortfarande är kvar), jag har krattat och städat i trädgården också och klippt gräsmattan. Jag hann till banken också och äntligen kan jag säga bye bye till CSN. Jag ska aldrig mer ha med dem att göra. Å så gick duschrumsfläkten sönder. Eller sönder och sönder. Den vägrade att stänga av sig. Det var väl ingen panik men en ny behövdes och det hittade min kära fästman på Biltema. Trevlig och hjälpsam som han är så hjälpte han mig att installera den också. Jag är som sagt mycket nöjd med denna ledighet. Å så gick jag över till sommartid igår för då ställde jag fram trädgårdsmöblerna. Mina tomatplantor som bor i vardagsrummet har fått komma ut om morgnarna och in igen på kvällarna. Vi får väl se hur det blir med det nu när jag ska jobba. Jag vågar inte plantera ut dem eller låta de stå hela natten ute. Det är trots allt bara april än och än kan det bli kyla både på dagar och nätter.


För övrigt funderar jag som bäst på hur jag ska lösa en delikat fråga. Det finns många vägar att gå och min natur är ju av det lite försiktigare slaget. Därför vågar jag inte riktigt ta det stora språnget, än, trots att jag vet att det skulle generera en hel rad bra förändringar i mitt liv. Jag letar efter en lösning där jag kan förändra lite i taget. Det kommer att ta längre tid men ge mig mer trygghet längs vägen.

Det är verkligen...

...uselt av mig att inte uppdatera er med mitt liv och vad som händer i det. Men så blir det ibland. Ge er till tåls för "plötsligt händer det" som nu till exempel.


Från försmak på våren har vi nu så gott som full sommar dessa dagar i slutet av april. Det är verkligen jättehärligt. För ca två månader sedan skickade min chef ut en påminnelse om att ansöka om ledigt i påsk om vi ville ha det. Jag var som vanligt ganska sent ute men hade egentligen inga aktiviteter inbokade så jag lät chefen välja om jag skulle vara ledig före eller efter påsk. Hon valde efter så nu har jag några dagars semester som jag bara ska njuta av.


Påsken påbörjades i Järna. Vi åkte till Hanna på långfredagen och tittade till dem. Vilken härlig tillvaro de har! Hönsen strövar fritt på tomten liksom Putte-hunden och barnen är mitt i allt ihop. Kan det bli mer harmoniskt? På lördag åkte vi in till Stockholm och flanerade än en gång. Jag hade helt fel skor på mig vilket resulterade i mycket onda fötter innan vi var hemma. Vill man vara fin så får man lida pin, som det heter. På söndag åkte vi till Rommetravet och spelade på hästar. Inte en enda krona drog jag in på banspelet. Det har aldrig hänt förr. Det märks verkligen att jag inte ägnat mig åt några travanalyser den senaste tiden. Däremot fick vi in två stycken 5:or på V75 á 131 kr. Dessa pengar åkte vi till MAX och "festade" upp. Igår tog vi det bara lugnt. En tur in till Ludvika och svärfar. Han är betydligt piggare men inte riktigt sitt gamla jag än. Därefter blev det en cykeltur på dryga milen. Idag har jag åkt hem från Smedjebacken. Det är lika trist som vanligt men jag har massor att ta tag i här hemma.


Till sist, för någon månad sedan köpte jag en vacker rosa tyginklädd skrivbok. Jag kan bara inte bestämma mig för vad jag ska skriva i den. "Mina bästa recept" låter så tråkigt. "Viktiga milstolpar", då blir det nog inte så mycket skrivet. Kanske jag helt enkelt skulle fylla den med det kaxiga innehållet om "Vägen till min första miljon"?

Försmak på våren!

Det är verkligen härligt! Vi åkte in till Stockholm igår och flanerade lite. Jag förslog att vi skulle utforska Kungsholmen istället för Vasastan och Östermalm som vi brukar. Det blåste men de var skönt i luften. Vi började på Fridhemsplan och arbetade oss sedan mot Kungsbron och över den. Gick Drottninggatan norrut i hopp om att hitta ett café med några lediga stolar. Vi hittade ett Bäckerei, ett tyskt café/bageri men influenser från 40-talet. Det var kul! De flesta som handlade tog med sig sina bakverk så det var bara vi och två till där. Lugnt och skönt! Sedan fortsatte vi och vi hittade butiken BoConcept.com, en dansk möbeldesignbutik. Jag föll pladask för ett köksbord. Iläggskivan ligger i, under bordet så det är väldans enkelt att snabbt göra det större. Ett sådant behöver jag. Det kostar 11 000 kr så jag får spara lite. Jag har inte glömt kökslampan jag hittade i vintras för 2000 kr. Den känns överkomlig i jämförelse. Men jag behöver verkligen ett nytt köksbord. Det jag har har jag haft sedan jag flyttade hemmifrån när jag var 18 år. Det är 32 år sedan. Vi kan väl vara överens om att det är avskrivet nu.


När vi nu ändå pratar pengar så kan vi väl fortsätta med det. Jag hade lönesamtal i fredags. Att jag blev nöjd är väl en lätt överdrift men förslaget till ny lön var ändå inte tillräckligt dåligt för att sätta igång min kreativitet. Jag vet inte om jag ska tycka det är bra eller dåligt.


Å för er som undrar, dopet av lilla Lova gick galant. Hon skötte sig utmärkt (hur skulle hon ha kunnat gjort annat?) och mina andra barnbarn Nora och Felicia skötte sig exemplariskt som publik. Vilken underbar familj jag har! Å vad lyckligt lottad jag är som får ha dem nära mig!

Det hade inte...

...lugnat ner sig alls. I förra veckan fick jag av Telia reda på att ett kontantkort registrerats i mitt namn. Det underliga var att Telia inte kunde ta bort registreringen, bara göra den hemlig så inga sökningar skulle ge någon resultat. Jag pratade med polisen igen och bad dem skicka originalanmälan till mig. Den har jag inte fått och jag behöver den för att kunna spärra mig på bla UC. Det här suger verkligen musten ur mig! Då ska man ha för ögonen att det här ändå är ett indirekt brott som jag är utsatt för. Hur ska det då inte kännas för sk "riktiga" brottsoffer. Huga, vill inte tänka på det. Kära Gud låt mig aldrig bli det. Det räcker som det är nu.


När vi ändå pratar pengar så var jag på banken och pratade lån. Jag vill baka in mitt CSN-lån i bolånet. Det verkar gå vägen. Jag kommer få mer pengar i plånboken. Det känns skönt.


Annars så består livet mest nu om förberedelse inför lilla Lovas dop imorgon. Mamma och jag har bakat och bakat. Mest mamma men jag har bakat lite idag i alla fall. Å inför mammas och pappas ankomst fick jag äntligen tummen ur med städning. Jag har inte städat sedan innan jul. Det var rejält skitigt här. Jag vill aldrig mer ha det så. Nu är det fint igen. Då känner jag att jag får tid till att göra annat. Det är härligt!