Nu blev det...

...sådär länge sedan igen. Det har varit en hektiskt men rolig tid. Förra fredagen var det firmafest i Globen. Det var fantastiskt kul! Jag hade lånad lägenhet av Micaela så jag skulle slippa åka hem på natten. På lördagen skulle jag åka till Smedjebacken och fira min svärfars 92-årsdag. Micaelas lägenhet är så otroligt fin. Jag satt och drömde om olika inredningsdetaljer. Den har sådana där djupa fönsternischer som jag bara älskar, å så gott som ingen insyn. Jag vill bo i en sådan lägenhet!


På lördag åkte jag så upp till Smedjebacken. Nu går det direkttåg dit. Fantastiskt! Då har jag ju faktiskt alternativ att välja på om det skulle skita sig med bussen någon gång. Vi firade Toni efter konstens alla regler. Det är verkligen fantastiskt att han är så pigg och skarp i hjärnan trots alla sina år. Jag gillar honom.


På söndag åkte jag hem igen. Det var skönt att få några timmar hemma. På måndag var det MK-möte. Hanna ringde på dagen och frågade om tvillingarna fick vara här på onsdag. Jag bad att få svara senare. På tisdag bestämde vi i alla fall att jag skulle vabba på onsdagen. Då tyckte jag det var lika bra att de kom redan på tisdagkväll. Så blev det. Onsdag kväll var jag väldigt trött och på torsdag var det konstutflykt till Valdemars udde "Skagenmålarna". På fredag sjönk jag ihop i en hög i soffan efter jobbet och känner mig inte riktigt återställd än. Imorgon är det MK-möte igen och jag har en gäst med mig så det blir kul. Om jag inte hade haft gäst med mig tror jag faktiskt jag hade stannat hemma. Fast det leder då rakt ingen vart, det vet jag. Bättre att harva på och göra lite hela tiden, att aldrig riktigt släppa taget.


Idag har jag köpt biljett till maj-eventet på Infra City. Jag har många gånger tänkt när jag åkt förbi Scandic Infracity att jag någon gång skulle vilja bo där men jag kan ju inte bo på hotell bara för att bo på hotell, eller kan man det? Tveksamt med min ekonomi. Nu har jag funnit anledningen. Jag ska gå på majeventet så när jag hade köpt biljetten till eventet så gick jag in och bokade rum. Dröm om min förvåning när jag fick samma pris för tre olika storlekar av rum. Vem vill bo i ett standardrum när man kan bo i ett superiorrum som är 20 kvadratmeter större? Nu ska vi ju inte vara så mycket på rummet så det kanske är onödigt lyxigt men, vem bryr sig? :-)

Så har jag...

...än en gång tagit beslut om att bo kvar i mitt hus, att inte köpa någon lägenhet och istället försöka göra något av det här huset istället. Denna gång var det faktiskt tredje våningen utan hiss som skrämde mig mest. Förra året ådrog jag mig lärdomen att livet kan förändras fort. Faktiskt från ena stunden till den andra. Å inte blir jag yngre heller. Å så inbillar jag mig att en lägenhet på första eller max andra våningen är lättare att sälja när det inte finns hiss. Vi får se vad som händer. Någon mening är det med allt. Fast ibland är just det svårt att inse, det måste jag medge. Varför krig ska finnas kan jag inte alls förstå tillexempel.


Vissa beslut, som det jag nämner ovan, behöver jag ta emellanåt. Likadant är det med mina jobb. Jag behöver se valmöjligheterna och väga för och emot, ta ett aktivt beslut att SÅ HÄR VILL JAG HA DET! Jag tror att det är bra att ta beslut om hur man vill ha det. Då blir det jag som bestämmer. Är jag missnöjd med något så får jag banne mig ta och göra något åt det. Då ser jag mig runt omkring och tittar på alternativen. Ibland kommer jag fram till att det är bäst som jag har det bara att jag blivit lite hemmablind (det är så lätt att tro att "gräset är grönare på andra sidan staketet"), ibland kommer jag fram till att en åtgärd måste till. Det är vi själva som styr våra liv, bestämmer vad det blir av dem. Det är inte alla som förstår det. Många tror att de är fast i ekorrhjulet eller dömda till att leva si eller så. Det finns så många som resonerar "jag lyckas aldrig med något", "min vanliga otur" eller "jag råkar alltid ut för allting". Men klart som korvspad, säger jag då, du drar ju dina misslyckanden till dig. Tänk tvärt om istället så ska du få se att det börjar hända positiva saker. Jag tror att hon tog det till sig och det händer saker nu. Jag skriver om en väninna som livet farit väldigt ovarsamt fram med. Nu blomstrar hon och har en helt annan utstrålning. Det är positivt och det gör mig glad.

Upp som en sol...

...och ner som en pannkaka! Veckan som var började så otroligt bra! Måndagkväll var jag på MK-möte och fick till min stora lycka en bok av min sales director om Mary Kay, hennes självbiografi. Jag var så lycklig så jag nästan grät. Den kostar inte alls mycket att köpa men jag glömmer hela tiden bort att beställa den. Jag började läsa den genast när jag kom hem på kvällen och jag hade så märklig känsla i kroppen för jag hörde Mary Kays röst inom mig när jag läste. Det var precis som att hon talade till mig. Sedan gick det naturligtvis inte att sova. Hela natten var jag mer eller mindre vaken men jag är väldigt säker på att jag aldrig kom ner i djupsömn. Jag var glad och lycklig i alla fall. Dagen efter gick galant och jag var förvånad över att jag inte var trött. Jag lagade middag och skulle bara sitta en stund i soffan efter det och... somnade. DET förstörde kommande natts sömn. På onsdag var jag som ett vrak, orkade ingenting och stöp i säng efter middagen. Torsdag var jag någorlunda människa igen men det tar tid för mig nu för tiden att ta igen osovda timmar. Det räcker inte med en natt eller att sova de timmar jag förlorat. Så gick min vecka.


Helgen blev i alla fall bra fast den har gått fort. Martin och jag åkte in till Stockholm på lördag och flanerade omkring i vinterkylan. Vi hittade en hel rad butiker vi inte varit in i tidigare. Mest inredningsbutiker men jag älskar ju att gå i sådana även om jag vet redan från början att jag inte har råd att handla något. Bland annat var vi in i Carl Malmsten-butiken på Strandvägen. Jag säger bara att åhhh vad mycket fint det finns. Sånt här sporrar mig att jobba. Promenaden avslutades med ett besök hos Martins dotter Micaela och hennes Kristoffer som just flyttat in i deras lägenhet på Ringvägen. Jag älskade lägenheten genast. DÄR vill jag bo. Nåväl, nu bor ju dom där och jag får bli lite bättre stadd i kassan innan jag kan handla med sådana stora summor. Det absolut bästa med att hälsa på i lägenheter i Stockholm är att när jag har Martin med mig så ser han att det finns fina ställen att bo på, mitt i smeten och utan att man blir störd av stadens liv. Jag har en dröm om att någon gång få bo centralt i Stockholm och det är finansiellt betydligt lättare och väldans mycket roligare om jag kan få honom med mig då.

Tillbaka till verkligheten!

Så "Back to Basic" eller Back to Business" eller vad man nu ska säga. Det har varit en härlig och uppvilande tid. Jag var tvungen att vila. En förkylning däckade mig, inte fullständigt men tillräckligt för att jag än en gång, för vilken i ordningen (?), ska förstå hur värdefullt det är att vara frisk. Nu har jag bara lite hosta kvar. Ok, jag snorar lite också.

Om jag som så många andra ska försöka se tillbaka på året som var så var det förutom några riktiga ljusglimtar ett riktigt skitår. De riktigt stora sorgebitarna som dominerade var Martins stroke som riktigt skrämde slag på mig, Marias trista lungcancer som hon sedan dog av samt ett par andra människor som står mig nära som verkligen fått kämpa och kämpar än med tillfrisknande. Det är bara att konstatera att jag är lyckligt lottad som är frisk. Jag kan göra vad jag vill, om jag vill och vågar. Det var just det där med att våga...

Det har hänt bra saker också. Lilla Lova föddes. Jag fick vara frisk (nu var jag där igen). Jag fick utmanade uppgifter på jobbet. Jag upptäckte "billiga veckan" på ICAs hemsida. Pengarna räckte, inte till allt men överlag sådant jag behövde och lite till. Jag började förnya min garderob vilket var helt enkelt nödvändigt. Jag fick i min hand boken "Jag är vad jag tänker" i min hand. Långsamt och grundligt har jag läst den. Det tog ett år och jag har läst annat under tiden men en sådan bok måste få ta tid att läsa. Jag hade en bra semester om än lite kall. På slutet av året föddes lilla Casper, min systers barnbarn och allt gick bra även där. Det finns således en massa positiva saker att se tillbaka på och det är dessa jag har för ögonen när jag nu blickar framåt. Det blir ett spännande år!