...gäller att ta sig in och ut på min arbetsplats, i synnerhet in, förefaller vara högre än i Pentagon. Jag fick börja arbetsdagen med att sitta och sticka hos vakten. Mitt passerkort hade gått ut. Jag misstänkte att det kunde bli problem att ta sig innanför grindarna idag så jag hade förberett mig med lite sysselsättning. Ett nytt passerkort skulle vara beställt men i vakten fanns det inte. Inte kunde man släppa in mig med besökskort heller utan jag fick vänta till vakten fick tag i en av cheferna som kunde komma och hämta mig. Jag har bara jobbat på det där stället i snart fyra år så det gick ju inte att skicka mig vettlöst irrande ut på fabriksområdet. Det var väl i och för sig lika bra att jag fick sällskap för in genom porten i den byggnad jag jobbar i hade jag inte tagit mig i alla fall med mindre än att någon förbarmat sig och öppnat för mig.
När jag så var på plats visade det sig att mitt datorkonto hade passerat utgångsdatum och att min telefon slutligen gett upp livsandan. Det sistnämnda var lätt åtgärdat. Jag passade på att byta ut telefonen när jag ändå skulle hämta mitt nya passerkort som inte låg hos vakten utan hos passerkortsexpeditionenvisade det sig. Jag måste ha fått fel information i telefonen i måndags när jag för säkerhetsskull ringde jobbet för att höra att allt var i sin ordning. Att mitt datorkonto hade slutat fungera var värre. Det gick inte att åtgärda idag för vår sekreterare som är den enda som kommer åt att förlänga konton var fortfarande på julledighet och återkommer imorgon. Vi får hoppas att hon kan åtgärda problemet bums. Det är inte utan att jag funderar på hur välkommen jag egentligen är på det där stället.
MK-Malin ringde i alla fall och gav mig riktigt bra utmaningar för att starta upp verksamheten igen efter julledigt och sjukdomstillstånd. Jag blev så peppad! Det är en sak jag måste ta tag i först innan jag sparkar igång på allvar och det är momsredovisningen. Jag har inte riktigt koll på hur den ska gå till och jag har bara till måndag på mig, tror jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha, det där är så typiskt Företaget efter julledighet!
Jo jag vet. Har varit med om det förut. därför beväpnade jag mig för säkerhetsskull med sysselsättning så jag slapp sitta och titta på alla som gick in genom grinden.
kram / Mona
Skicka en kommentar