söndag 4 januari 2009

Sakta men säkert...

..mår vi bättre och bättre i det här huset. Dessvärre har jag fått ont i ett öra OCH i ett revben. Revbenet gick sönder en gång förut för länge sedan men jag brukar känna av det när jag hostat länge vilket jag ju har. Örat började med att klia något alldeles sannslöst mycket. Jag kliade tillbaka lite försiktigt väl medveten om att ingenting som är mindre än armbågen bör befinna sig i örat. På något sätt har jag säkert lyckats rispa till och det är det som gör ont nu.

För att roa mig har jag bestämt mig för att delta i AnnaStillas tävling med utlottning av en fin tavla. Jag vann en tävling hon hade i somras. Då fick jag lilla Dino i min ägo som jag så lämpligt hämtade på min födelsedag. Dino har blivit väl omhändertagen av nallen Kadaffi och hunden Vovven. På något vis har mina aktuella mjukisdjur blivit så levande för mig. Ibland måste jag skratta åt mig själv. En kväll var Dino borta. Jag upptäckte det när jag skulle släcka lampan för natten. Då satte jag mig rakt upp i sängen och ropade oroligt "Dino, var är du?". Han var inte långt borta alls. Han hade bara gömt sig under sängen. Ibland undrar jag om jag tittade för mycket på Beppes Godnattstund på TV när jag var liten.

2 kommentarer:

Hanna sa...

Så skönt att höra att det inte bara jag som pratar med mina mjukisdjur ;)

Anna Stilla sa...

Stackars Er som fick en sådan sjuk julhelg. Här hemma var magnus jätteförkyld. När han började må bättre så föll Jesper offer för baccilen.

Sedan jag flyttat till Eskilstuna var jag förkyld max 2 gånger. Trots att alla andra går runt och snorar nästan jämt. Jag tror att mina år på förskolan gav mig stark träning i att bekämpa förkylningsvirus.

Tänk att Dino kom på idéen att ge sig på upptäcksfärd under din säng. Landet Under Sängen måste nog kännas stort för en liten Dino.

Tack för att du tar hand om honom.

Kram
Anna